Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära barn och unga, idag får vi ta emot ett budskap som inte är nytt för oss men som vi behöver påminnas om. Vi kan inte gå omkring i livet som om vi deltog i en begravning. Tvärtom måste vi tänka på att en begravning också är en troshandling, att vi tror på Uppståndelsen och det eviga livet hos Gud. Vi får alltid fira att vi är födda. Inte för att dö utan för att leva!

Kära bröder och systrar, Jesus säger på ett ställe i Matteus evangelium att ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (10:39). Om vilka andra än de båda apostlafurstarna kan det sägas stämma mer med Jesu ord? Med sina liv har dessa två verkligen varit Kristi vittnen. Från det att de blivit hans lärjungar har de utgivit sina liv för hans skull, för att det var hans vilja att hans sanna lärjungar skulle vandra samma väg som han, förkunna det glada budskapet, bota de sjuka, uppväcka döda och till slut dö som han. Jesus kallade dem och de kom och de gick med honom utan en sekunds tvekan.

Kära kristna bröder och systrar. Jesus Kristus är två naturer i en person. Den gudomliga och den mänskliga. Det är för oss alla den viktigaste kunskapen vi kan ha och den viktigaste att integrera i livet och den viktigaste att förmedla till andra. Varför är det så viktigt? Det är människans gudomliggörande som bara kan ske genom den totala föreningen med Kristus på Hans villkor som är förutsättningen. Kardinal Ladara i Rom har nyligen talat om en holistisk antropologi i förklaringen av Humanae vitae, S:t Paulus VI:s profetiska undervisning, strax efter konciliet på 1960-talet. Vad betyder det? Holistisk antropologi. Det är en helhetssyn på vad det innebär att vara människa, andligt, kroppsligt, socialt.

Kära bröder och systrar, S:t John Fisher och S:t Thomas More var två enastående katoliker i England under en tid av religionsbyte och under en allt mer maktfullkomlig kung, Henrik VIII. Kyrkan i England under den här tiden är rik på martyrer för trons skull och deras exempel och död är vad man brukar säga ”en sådd som bär frukt i tro och bekännelse i hela det troende folket”.

Kära medkristna, När Mose kommer ner från berget i Sinaiöknen är hans hjärta och tankar uppfyllda av Herrens ord till honom. Han samlar folket och talar till dem om Guds stora och eviga löften: ”Om ni lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk”. När de äldste fått höra vad Herren sagt och hela folket i fullständig enhet svarat ”med en mun”, hade Mose lyckats med sitt uppdrag. Folket litade på honom eftersom han fört dem ut ur slaveriet i Egypten och varit deras ledare genom den svåra vandringen genom öknen. Han var en förmedlare av ett förbund med Gud. Hans ord var Guds ord!