Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Minnesdagen för den helige Antonius av Padua är viktig för oss av många skäl. Vi säger ju att Kyrkan står på apostlarnas grund, en helig katolsk och apostolisk kyrka. Vi kan på liknande sätt säga att för församling står på heliga franciskaners grund, första hand Franciskus själv och efter honom Antonius.

Kära bröder och systrar i den Helige Ande! Idag hör vi att den Helige Ande utgjuts över de församlade apostlarna (Apg 2: 1-4), ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån” (Apg 2: 2). Det är det första tecknet. Pingsten sker efter Kristi Himmelsfärd. Jesus lämnar apostlarna och kvinnorna som troget följt honom. Han har förberett dem. ”Jag skall sända er en hjälpare, den helige Ande”. Nu sker det så som han sagt. Efter dånet skedde något annat: ”De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem” (Apg 2:2).

Kära medkristna, Påskens budskap är också en önskan av Herren om enhet mellan alla som tror på honom och lever med honom i kärlek, därför säger han, ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”. Hur skall denna Herrens önskan kunna förverkligas? Vägen till målet är Herrens bud, och det år också hans ord, i avskedstalet före sitt lidande, ”Ett nytt bud ger jag er”, säger han, ”att ni skall älska varandra, älska varandra så som jag har älskat er”.

Kära bröder och systrar, Skulle vi inte alla vilja följa med Herren till himmelen? Jo, svarar vi, men inte just nu. Kommer vi ihåg liknelsen om lärjungarna som hade alla möjliga ursäkter för att inte följa Jesus då han kallade dem? Låt mig bara säga farväl av min far först, eller jag måste bara sköta om min gård först, sedan kommer jag. Jag vill bara först begrava mina föräldrar, alla hade sina skäl, mänskliga skäl. Samma sak för syndarna. Till och med kyrkoläraren Augustinus som var ung och levde syndigt liv, sa ja till att omvända sig.

Kära medkristna, I hela världen jublar folk, män, kvinnor och barn, och kanske allt levande, fiskar, fåglar’, husdjur och rovdjur. Vi har fått en ny påve, en påve som är som ett lejon, en Leo, han som nu sitter på aposteln Petri stol och talar till hela världen om fred och god vilja till alla. När ett lejon ryter om natten, hörs det genom skogar och dalar, över sjö och flod, och upp på bergen. Lejonet samlar sin familj till jakt. När Petrus talar som apostel, då viskar den helige ande i människans hjärta, du är en människa, vad drömmer du om, vad får du göra och vad får du inte göra?

Kära medkristna, Vi påminns denna femte Påsksöndag om tre viktiga ting: att (1) behålla tron, att (2) leva med Guds utvalda folk och (3) att förstå vad som sker med oss som kristna med Jesus som vår förebild. Vi kan sammanfatta det som ”Tron”, ”livet på vår plats”, ”vår verkliga identitet”. Vi står på samma grund men har olika hus. Hade det varit en vanlig söndag, även en vanlig femte påsksöndag, hade vi haft mycket nog att tänka på och be om. Vi skulle reservera tid för bön under den kommande veckan då vi försöker förverkliga något av vår kallelse.

Kära bröder och systrar, ”Hylla Herren hela världen, tjäna Herren med glädje” så börjar psalmen 100 i bibelns Psaltare. Den psalmen är kort, bara fem verser. Den slutar så: ”Herren är god, evigt varar hans nåd”. Ingen kunde väl veta vad påve Leo skulle predika om fredagen 9 maj, dagen efter valet. Men han ville också börja i glädjens tecken och citerade en annan psalm: ”Jag vill sjunga en ny sång till Herren, ty han har gjort under”.

Kära bröder och systrar, Vi får tacka Gud för så mycket i livet. Vi har fått vår plats på jorden och solen går upp över oss varje dag. Apostlarna mer än andra har tackat Gud, de har mött Jesus och blivit vän med Honom. Så stora ting har skett under tiden de levt tillsammans som ett litet ”gäng”. Kanske glömmer vi att de levt tillsammans i en högst mänsklig vänskap, som goda kamrater som delat det enkla livets alla detaljer: äta, dricka, göra sig i ordning, skölja sig i rent vatten i bäckarna, plocka frukt från träd och buskar, vila tillsammans, bli trötta tillsammans, känna krafterna återvända.

Kära bröder och systrar, Idag får vi fira den andra söndagen i Påsken som den vita  söndagen, eller Barmhärtighetens söndag. Där vi är och där vi lever, är det fortfarande Påsk och hela den här tiden påverkar oss på olika sätt. De två helgonen som vi tänker särskilt på, Thérèse av Jesusbarnet och Faustina Kowalska,  har också firat påskoktaven som vi och lyssnat till Jesu ord till apostlarna. De dog unga och kände inte varandra och hade mycket olika livserfarenhet innan de gick i kloster. De gravar ur vilka de en dag ska uppstå ligger i Lisieux i norra Frankrike och i Krakow i Polen. Många troende besöker deras gravar och ber där om deras förböner.

Kära medvandrare mot Emmaus, Ja, vi är ju nu i samma situation som lärjungarna som mötte Kristus som uppstånden på vägen utanför Jerusalem. Det var på kvällen samma dag som han uppstått. Petrus och Johannes hade sett den tomma graven och Maria från Magdala, Johanna och Maria, Jakobs mor (Luk 24: 10) hade mött honom tidigt på morgonen då de var på väg till graven med kryddorna de gjort iordning för den döda kroppen. Vad hade de väntat sig? De hade väntat sig den vanliga situationen när någon de kände dött. Av kärlek till den Jesus de känt ville de göra honom den sista tjänsten inför begravningen.