Bloggar

Avsiktligt ofruktsamma relationer mellan människor kan inte vara äktenskap i Skaparens mening. Sådana relationer finns som fria val men är inte äktenskap. I den judiska Toran (Tanach) är relationer med enbart erotiskt syfte straffade med förintelse. Sodom och Gomorra läggs i ruiner. Talmud är de judiska rabbinernas kommentarer till Toran. Vad säger den om samkönade relationer idag? Är rabbinerna enade i motsats till alla kristna uttolkare idag?

Nej, svarar de flesta, men i praktiken anpassar sig alla till statens och samhällets ”guidelines”. De unga måste ändå ha modet att göra egna val och motbevisa påståendet att staten är en överordnad maktfaktor. De gifta paren gör klokt i att någotsånär regelbundet reflektera över det gemensamma ansvaret för moderskap och faderskap enligt både den kanoniska lagen och naturlagen.

Tidens mest splittrande fråga är den om samkönade, om homosexuella och lesbiska och om deras inkluderande eller i kyrkliga församlingar. En amerikansk katolsk organisation ”Courage”, som stöder troende med dragning till personer av  samma kön med hjälp av kyskhetens dygd för att nå befrielse från det inre tvånget, har varit på besök i Rom och talat med påve Leo XIV som uppmuntrat dem att fortsätta med sitt helande arbete.

I Påskens tid vill man nästan bara utropa ”Vår tro är mysterium!” Vi lever Uppståndelsens mysterium och Jesu relation till Fadern. Vad säger Jesus? ”Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader” (Joh 14:7). Hur rikt på mysterium är inte dessa Jesu ord! De har två från varandra skilda betydelser: att lära känna honom och att lära känna Fadern.

Finns det en gudomlig lag för mannen och kvinnan och släktets fortplantning? Om den finns, måste den följas eller kan den omtolkas? Protestantismen förr var obevekligt bunden till Skriften och avvisade klassisk filosofi, eller varje utombiblisk tanke, som möjlig i samstämmighet med trosläran. Idag ser det nästan tvärtom ut. Protestantisk teologi hänvisar numer ofta till vetenskapen och expanderar sin syn på vad som är moral.

Vi kan nog vänta oss att påve Leo kommer att söka ett ”synodalt” svar på en så central fråga som den om troheten i äktenskapet när han samlar företrädare för de katolska biskopskonferenserna i världen i höst i Rom. Troheten är grunden för familjernas överlevnad i en sekulariserad kultur. Påve Franciskus’ helgonförklaring av Louis och Zélie Martin 2015 var en uppmuntran för alla gifta att se sina äktenskap som en kallelse till helighet.

Varför skulle Kyrkan ge vika för relativismens och sekularismens undervisning om synd, upprättelse, förlåtelse och om helighet i äktenskapet mellan man och kvinna och i förlovningstidens kyskhet? Hela den katolska världen skakas på nytt i grunden av uttalanden av påve Leo XIV. Om påven säger att vi måste se det syndfulla i livet i ett annat perspektiv än i bioetikens och det äktenskapliga sakramentets perspektiv, vart ska vi gå för att finna sanningen?

Om några hävdar att vår tro är vidskepelse är det ett tecken på att den sanning vi vittnar om som katoliker riskerar påverka dem i deras egna övertygelse att religion är självbedrägeri och meningslös. De vill inte till något pris bli övertygade om religiös sanning. Som bevis för att religiös tro är nonsens anförs ibland tron på mirakler. Mirakler är enligt deras uppfattning vidskepelse.

Vårdsystemen i Sverige kommer efter nya EU-krav kunna erbjuda mer träffsäkra metoder för att konstatera kromosomavvikelser på barn i fosterstadiet. Graviditetsregistret som för statistik på olika former av undersökningar på foster, som ultraljud, blodprov, screening eller kub, eller nu aktuella nipt metoden visar på ett ökat tryck på mödravården.

Den stabilitet som tycks finnas kvar utanför krigszonerna gör att konvulsionerna efter värdesystemens kollaps ändå bevarar samhället, hur man än vill beskriva det. Trots rasmassorna i Gaza, Libanon, Iran och Ukraina finns en daglig stabilitet att återvända till. Det finns bara en bestående grund för alla samhällen och det är det inre Guds rike som Jesus Kristus har infört i hela mänskligheten.