Göran Fäldt

I dag måste samhället genom politiskt grovarbete försöka medverka till att skolmiljön ”upplevs” som trygg och rolig. Hur många barn längtar inte efter att få börja skolan? Skolan är utanför hemmet den viktigaste institutionen för barnen. Hemmen tillsammans är den bästa grunden för det goda samhället.

Tanken var kanske den att om kvinnorna arbetade utanför hemmet i industrin och i handel skulle nationalprodukten öka och hela folket få höjd levnadsstandard. Hur kommer det sig då att det samhälle som drevs igenom kännetecknas av sociala och mänskliga problem?

Ett nytt orosmoln rör sig över hela världen: AI – artificiell intelligens! För dem som inte längre lider av akut klimatångest kan förmodligen AI duga som ersättning. Journalister specialiserar sig på det nya området och skriver om det. Man förhåller sig nu till den nya hotbilden mot alla nu existerande informationssystem. Utvecklingen går så fort att inte ens de som kan något om datalagring hinner med och kan lugna vanligt folk.

Vår i många avseenden kritiserade tid – brottsligheten, den psykiska ohälsan, könsdysforin, på sina håll slavlika arbetsförhållanden, har ändå vunnit i respekten för människan som subjekt, inte objekt. Människor i Sverige är inte längre undersåtar utan medborgare. Allt tar sin början där det börjar. Synen på det växande barnet under havandeskapet är helt annan än den varit under 30-talet och tidigare. Man förstår nu att relationen med modern är levande från båda håll under barnets första tid före födseln. Vinsten är enorm i jämförelse med en inställning till barnet som förr bara skulle ha sin näring och att mamman bara skulle vara noga med vad hon åt och drack och hur hon rörde sig fysiskt. Barnet var en passiv mottagare av näring från modern.

Uppenbart är det för vem som helst som observerar det moderna sociala livet, att någonting mer än några kateketiska grundsatser behövs för att pastoralt hjälpa paren och familjerna att hålla ihop och vara fruktbärande. Vi har bakom oss familjeåret med Amoris Laetitia och vi vet att stora ansträngningar görs i Kyrkan för att mer effektivt bistå de unga paren som är Kyrkans framtid. Herdabrevet inriktar sig på den väsentliga grunden för alla äktenskap – den mänskliga sexualiteten.

Kommuner planerar för sommarens årliga parader med flaggor i regnbågens färger. Är det parader för stolthet eller högmod? Vad för slags ”rätt” bekänner man sig till? Den ”ärliga” paraden för rätten till fri kärlek säger att det egentligen handlar om fritt sex oavsett kön och ansvar för barn. Om det handlade om rätten till romantiska förhållanden i sig, skulle det inte vara kontroversiellt.

Vi som är lite äldre kan göra jämförelser och fundera över orsaker till förändringar: som 30-talister växte vi upp i ett samhälle som egentligen tackade för mycket och såg lite humoristiskt på tackandet. Några känner nog igen den berömda dialogen i tidningsaffären:

Det förefaller nu i april 2023 som om blott två (2) riksdagsledamöter (av 349) i dag skulle rösta nej till ett förslag att ”stärka” den så kallade aborträtten genom att med omröstning i två på varandra följande riksmöten få den inskriven som en del av svensk grundlag. Om bara två (2) säger nej kan det ändå räcka för att förslaget inte går igenom.

Nu under fastetiden borde en moralteologisk generalbikt både ”rensa luften” och bringa klarhet i vad katolsk identitet betyder i inställningen till katolsk lära om familj och äktenskap. I årtionden har man både från präster och lekfolk i Kyrkan valt att ”förhålla” sig med viss frihet till undervisningen i Humanae vitae, katekesen, Familiaris consortio, Evangelium vitae, Donum vitae och förklaringar av bland andra påven Benedikt XVI.

För alla som arbetar med äktenskapsförberedelse i församlingarna och för framtida katolska familjer är de nordiska biskoparnas herdabrev till femte söndagen i fastan 2023 ett mycket viktigt stöd. Det ger en allmän bakgrund för alla eftersom äktenskapet och familjen är grunden i Kyrkan och den minsta, men viktigaste, cellen i samhällsuppbyggnaden.