Predikningar Thomas Idergard

Om du älskar och förlåter för Guds skull, inte din egen, kommer du att bli lycklig. Kära systrar och bröder i Kristus, Berättelsen om aposteln Tomas tvivel tolkas idag ofta väldigt begränsat. I en tidsanda där det har ansetts som bra att söka, men aldrig att finna något som man får visa andra, och att fråga, men aldrig att hitta ett svar som kan vara allmängiltigt, dvs gälla också andra, betraktas tvivel som ett självändamål: ”Tomas tvivlar – härligt, han är som vi!” Men när vi läser vidare i berättelsen hör vi Jesus tillrättavisning efter att ha gått Tomas till mötes, och förstår sedan att poängen inte är Tomas tvivel utan hans trosbekännelse; bekräftelsen på Jesus sanna identitet: ”Min Herre och min Gud.”

Även värderingar, gemenskap och mystik kräver att uppståndelsen är sann. Kära systrar och bröder i Kristus, Den grav där en stendöd man hade lagts på fredagen, var tom på söndagen. Svaret på frågan om vad som hänt är avgörande för allt i den kristna tron. Genom ägaren, en medlem av templets Stora råd, var platsen för Jesus grav känd i Jerusalem. Flera, olika historiska källor rapporterar att den oväntat var tom, inklusive källor nära dem som velat Jesus avrättning och nu blivit den unga Kyrkans stora motståndare: tempelprästerskapet i Jerusalem. Det kan alltså inte handla om ett kristet påhitt.

Offret och prästämbetet för Guds ”nu” i våra liv och vår värld. Kära systrar och bröder i Kristus, Ikväll och kommande dagar minns vi inte händelser i förgången tid så som man t ex tittar på ett gammalt fotografi. Istället vördar vi verkliga, historiska händelser för att de gör det möjligt för oss att alltid kunna leva i Guds ”nu”. Skärtorsdagens liturgi betonar två avgörande förutsättningar för detta: Eukaristins och ämbetsvigningens sakrament. Jesus instiftar den Heliga Eukaristin vid sin sista nattvard med apostlarna. Men Eukaristin i sig är något mycket större än en nattvard, eftersom Kristus där är närvarande med hela sitt liv. Den är ett offer, i formen av en måltid.

Bli som åsnan! Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av processionen med palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Jesus Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.

Att påpeka synd är inte att döma – det visar vägen till ett nytt liv. Kära systrar och bröder i Kristus, En utbredd fördom i vår tid är att det skulle vara att ”döma” att uttrycka en moralisk uppfattning. Dvs att hävda att det finns en sanning, oberoende av våra känslor och viljor, om vad som är en god person, och vad en god person gör och inte. Giltig för alla. En sanning som är nedlagd i vår mänskliga natur av vår Skapare, men som man kan nå fram till genom att resonera med förnuftet, oavsett om man tror på Gud eller inte. Som inbegriper allt vi gör gentemot oss själva och varandra, för att stödja det som bäst främjar allas mänskliga värdighet och växt, i alla avseenden, också andligt.

Undvik två diken! Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hörde vi en av Jesus mest kända och omtyckta liknelser. Uttrycket ”kärt barn har många namn” passar verkligen, eftersom den ger flera olika beskrivningar av relationen mellan Gud och oss. Liknelsens mest kända namn är ”liknelsen om den förlorade sonen” eftersom den först handlar om Israels folk i Gamla Testamentet, till vilket Gud har en relation som en far till en son.

Att förstå mer – i tillit till Gud. Kära systrar och bröder i Kristus, Idag firar Kyrkan att en ung kvinna från Nasaret i början av första århundradet använde den fullständiga frihet som hon mirakulöst hade fått genom Guds ingripande redan vid hennes egen tillkomst, så som den mänskliga friheten är tänkt att användas: för att välja det rätta och goda, inte för att välja mellan A och B.

Vad som är viktigt på dödsbädden. Kära systrar och bröder i Kristus, Den amerikanske, katolske filosofen Peter Kreeft blev en gång utmanad att sammanfatta Bibelns budskap i några meningar. Och den första löd så här: ”Hallå allihopa, det jag som är Gud – inte ni”. Kreeft gör en viktig poäng. Bibeln betonar verkligen att Gud är helt annorlunda. Det blir också Moses erfarenhet med den brinnande busken, i vår första läsning från Andra Moseboken. Det namn som Gud uppenbarar för Mose avslöjar att han skiljer sig från allt och alla andra: ”Jag är”, betyder ”den som helt enkelt alltid är; existerar oberoende av något annat”.

Att bära Kyrkan. Kära systrar och bröder i Kristus, Idag firar vi hela den universella, dvs Katolska, kyrkans skyddspatron. Utan en enda egen replik i Bibeln, är hans liv ett av de mäktigaste vittnesbörd som finns om att lyssna och lita på Gud, och att handla på basis av det lyssnandet och den tilliten, för att skydda Guds plantering av sitt rike, sin nya ordning, i världen, så att den kan gro och växa och därmed dra människor till sig.

Vår väg till härligheten. Kära systrar och bröder i Kristus, Det kan verkligen kännas ”futtigt” att tänka på egna faste- och botgöringsbekymmer, när världen står i brand runt knuten; att kämpa med sin omvändelse i det lilla, som att t ex sluta irritera sig på grannen, när gängkriminella härjar och hotar på våra gator, och när politiska och militära ledare öppet inför världen ljuger, sviker, hotar, startar krig och begår grova brott och övergrepp mot mänsklig värdighet, utan märkbar vilja till någon omvändelse.