Predikningar Thomas Idergard

”Tilliten till Jesus ger tilliten till Kyrkan som trogen förvaltare, aldrig uppfinnare". Kära systrar och bröder i Kristus, Tro är, till att börja med, detsamma som att hålla något för sant; att tro på något. En ”trygg förvissning”, enligt vår första läsning ur Salomos Vishet, ”om det vi inte kan se”, som andra läsningen ur Hebréerbrevet preciserade det. Denna typ av tro är faktiskt också, fastslog redan filosofen Platon, en nödvändig början på vetande: man håller något för sant som man sedan försöker verifiera med olika metoder.

Alla är välkomna att vandra med Jesus i hans kyrka. Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens högtid ger oss anledning att reflektera över den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet betecknar som ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Apostlarna och de första lärjungarna såg en man som de genom tro bekände som Gud. Vi ser bröd som vi genom tro bekänner vara denne person; Jesus Kristus, vars slutliga och eviga offer blir närvarande för oss för att komma in i vår materia och omvandla den, så att vi redan i tid och rum dras in, och blir delaktiga, i Guds eviga liv. Det som är helt oberoende av tid och rum.

Kristen frihet är mer och större än juridisk frihet. Kära systrar och bröder i Kristus, Det är lätt att glädja sig åt julen och påsken, bl a för de konkreta händelser högtiderna uppmärksammar. Med Treenigheten är det nästan på motsatt vis.

Att se ”den dyrbara friskheten” i allt. Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd har den uppståndne Jesus gått ur det synliga, och fört den skapade materian in i Faderns osynliga realitet. Det utlöser ett slags andlig kedjereaktion genom vilken den Helige Ande direkt erbjuds den synliga, skapade materian. Den Helige Ande är kärleksbandet mellan Fadern och Sonen i Guds Treenighet. Ett band så starkt att det i sig agerar, så att, som Jesus beskrev i evangeliet, den Kristustroende förmås att leva sin tro; ”hålla mina bud … bevar[a] mitt ord”. Eller som Aposteln Paulus utvecklade i andra läsningen ur Romarbrevet: Anden ”dödar kroppens gärningar” och gör oss till ”Guds arvingar”.

Enhet i både sanning och kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, Påsktiden börjar närma sig sitt slut med firandet av Kristi himmelsfärdsdag i torsdags och Pingsten, den Helige Andes utgjutande, om en vecka. Med dagens läsningar är det som att vi stannar upp i väntan och bön, tillsammans med hela Kyrkan. Vi kunde i evangeliet lyssna till ett utdrag ur Jesus bön kvällen före hans lidande, den s k översteprästerliga förbönen, där han ber för sina apostlar och för alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd, dvs också för oss.

Kristen ödmjukhet uttrycks i mission. Kära systrar och bröder i Kristus, När apostlarna hade sett Jesus försvinna ur deras synfält för gott, återvände de till Jerusalem ”under stor glädje”, hörde vi i evangeliet nyss. Ingen sorg, ingen förvirring, ingen oro. Nej, ”stor glädje”. Av det kan vi dra en viktig slutsats om innebörden i denna högtidsdag. Jesus har inte ”åkt upp, bort och iväg” till en distanserad plats. Han har dragit sig undan den synliga realiteten för att kunna vara helt och överallt närvarande i den osynliga.

”Att bevara Jesus ord - i Kyrkan och i mitt liv". Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium talar Jesus om Guds Treenighet. Den förklarar nämligen vem Jesus är och hur hans röst samtidigt är rösten hos den som har skapat allt, upprätthåller allt, och vet vad allt, också vi och våra liv, har för mening. Vårt kristna livsprojekt är inte att hitta på vår egen mening utan att söka Guds vilja och allt bättre försöka omfamna och förverkliga den i våra liv. Bara när vi finner den av Gud uttänkta platsen i hans stora drama, helt unik för var och en av oss, skapad för oss men inte av oss, kan vi leva med mening.

Att älska som Jesus betyder inte känslor av gillande eller att hålla med. Kära systrar och bröder i Kristus, I juni 2008 dog den polska volleyboll-landslagsspelerskan och europamästarinnan Agata Mróz av cancer. Hon hade under knappt ett år tackat nej till behandling p g a att hon varit gravid och det fanns en risk för skada på hennes ofödda barn. Två månader efter att dottern Liliana hade fötts dog Agata. Hon hade då sagt till sin man att hon inte ångrade sitt beslut och att hon skulle ha skulle ha gjort samma val igen: ”Jag dör tillfreds och i frid.”

På väg till uppståndelsen. Kära systrar och bröder i Kristus, Få skildringar i Nya Testamentet fångar det både vardagliga och extraordinära i en nystart, som dagens evangelium gör. Det är uppenbart att en ny skapelse bryter fram i och med Jesus uppståndelse. Stilla, lite under radarn, men otvetydigt livets och uppståndelsens triumf över våld och död. Och vi får en bild av Kyrkan som bärare av denna nya skapelse och dess hopp in i världens stående dysfunktion och mörker. Det som vi här i Uppsala i början av veckan blev så påtagligt påminda om, inte är något som är ”långt borta”.

Om du älskar och förlåter för Guds skull, inte din egen, kommer du att bli lycklig. Kära systrar och bröder i Kristus, Berättelsen om aposteln Tomas tvivel tolkas idag ofta väldigt begränsat. I en tidsanda där det har ansetts som bra att söka, men aldrig att finna något som man får visa andra, och att fråga, men aldrig att hitta ett svar som kan vara allmängiltigt, dvs gälla också andra, betraktas tvivel som ett självändamål: ”Tomas tvivlar – härligt, han är som vi!” Men när vi läser vidare i berättelsen hör vi Jesus tillrättavisning efter att ha gått Tomas till mötes, och förstår sedan att poängen inte är Tomas tvivel utan hans trosbekännelse; bekräftelsen på Jesus sanna identitet: ”Min Herre och min Gud.”