Predikningar Göran Fäldt

Kära medkristna, Samtalet mellan den rike mannen och Abraham i evangeliet är ett av de längsta i den Heliga Skrift. Den rike mannen, som ”levde i fest och glans var dag”, hade det svårt i det nya livet efter sin död. Först vädjar han till Abraham om hjälp.

Kära familjer och barn i början av skördetiden!  Som kristna har vi en annan tid för att se frukterna av vårt dagliga arbete än lantbrukarna, trädgårdsmästarna, skogsvårdarna, fiskarna. Vi vet att vi måste leva på ett visst sätt som motsvarar tron på Kristus vår Herre. Det är inte för vår egen skull som vi ska vara pålitliga och hederliga utan för Kristi skull.

Kära medkristna, kära familjer och barn som börjat trosundervisningen, vill vi hitta budskapet i dagens evangelium enligt Lukas, stöter vi på vissa hinder. Vem vill egentligen vara en Jesu lärjunge om lärjungeskapet måste gå före allt vad familj och släktskap betyder? Vem vill följa Jesus till priset av sitt eget liv? Och för det tredje, vem vill avstå från allt han eller  hon äger? Har inte Jesus sagt att vi ska älska vår nästa som oss själva och bevisa vår kärlek genom de goda gärningarna? Är inte det man äger frukten av arbete och klokt sparande för framtida behov? För andras skull mer än för vår egen skull!  Om man tar Jesu ord i evangeliet idag  bokstavligt skulle vi kristna inte vara annat än dårar och falska lärjungar?

Kära bröder och systrar i Herren, Det är alltid en så stor glädje att få mötas tillsammans inför Herren som kallar oss till gemenskap. Kyrkans historia säger oss att redan de första kristna samlades i glädje och hopp om Guds välsignelser och en meningsfull framtid, även om det måste vara en korsets väg.  Mässan är främst ett möte med den Uppståndne Kristus men också med varandra.

Kära bröder och systrar i Herren, När vi lyssnar till evangeliet idag behöver vi tänka allvarligt på vår egen väg som Jesu lärjungar. Har vi tagit frälsningen för given? Kyrkans missionerande signaleringar och försäkringar talar ju om Guds kärlek och barmhärtighet i så starka ord att vi inte tycker att vi måste göra något särskilt eller bli ”mer andliga”. Gud är kärlek. Utgivande, förlåtande, till och med inkluderande kärlek. Människan har i sitt högmod blivit sin egen religion.

Kära bröder och systrar i Herren, Det vi har gemensamt är tron på Jesus Kristus. Han stämmer möte med oss och vi kommer. Vi är gifta eller ännu inte gifta, vi har barn och barnbarn eller befinner oss i livets skugga där vi blivit ensamma utan att vilja det. Vi känner att vi vill göra mer i Kyrkan och för världen eller vi kämpar med utmattningssyndrom eller livströtthet. I alla dessa olika mänskliga tillstånd har vi ändå alltid tron på Jesus Kristus gemensamt.

Kära medkristna, Om man vill försöka hitta det typiska för vår tids människosyn kan man fråga sig om det inte handlar mest om självbilden. Det verkar typiskt att vilja ”bli sedd” av andra på det sätt som är mest intressant för nutidsmänniskan. Därav kommer det nästan outtömliga behovet av självexponering. Bilden av Maria från Uppenbarelseboken är inte en självcentrerad människas bild av sig själv utan en bild Gud ger henne och som avtecknar sig i kosmos, upphöjd av Gud och insatt i inkarnationens stora mysterium.

Idag den 10 augusti är det Patronatsfest i Uppsala för Sankt Lars’ församling men här firar vi den 19 söndagen under året. Söndagen kommer före helgonet eftersom söndagen är Herrens dag. Tredje budet säger ”Tänk på vilodagen så att du helgar den”. Vi kommer varje söndag till den heliga mässan för att Gud kallar oss. Han kräver också att vi kommer, om vi inte är sjuka eller döende. Gud är helig och hans folk skall vara heligt som han.  Från mässan tar vi med oss den nåd vi behöver för veckan framför oss.

Kära brudpar, Dagen är inne nu, den ni längtat så mycket efter. Ni är säkra på varandra. Det är ett gott tecken. Ni har också varit förlovade länge. Varför i så fall vara nervösa? Om jag frågar er: på en skala mellan 0 - 10, hur nervösa har ni varit inför den här dagen? Brudgummen? Bruden? Från noll till tio! Tack för det ärliga svaret!

Kära bröder och systrar i Herren, Det är just i tider av kriser och osäkerhet som vår tro på människans värdighet sätts på prov. Som alla kristna tycker vi mycket om S:t Paulus’ ord till kolosserna (jfr 3:11) om Kristus som blir allt i allt och i alla så att ras och etnicitet inte delar upp oss i olika läger utan förenar oss. Vi är alla människor skapade av Gud och lika Gud. Vad ska då skilja oss?