Predikan 3 Påsksöndagen 2025
Apg 5: 27-32, 40b-41; Ps 30; Upp 5: 11-14; Joh 21: 1-19
Kära bröder och systrar,
Vi får tacka Gud för så mycket i livet. Vi har fått vår plats på jorden och solen går upp över oss varje dag. Apostlarna mer än andra har tackat Gud, de har mött Jesus och blivit vän med Honom. Så stora ting har skett under tiden de levt tillsammans som ett litet ”gäng”.
Kanske glömmer vi att de levt tillsammans i en högst mänsklig vänskap, som goda kamrater som delat det enkla livets alla detaljer: äta, dricka, göra sig i ordning, skölja sig i rent vatten i bäckarna, plocka frukt från träd och buskar, vila tillsammans, bli trötta tillsammans, känna krafterna återvända.
Jesus säger så mycket till sina vänner som berör dem, de känner sig också ofta som barn eftersom Jesus kallar dem barn: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” frågar han och sedan ser han till att de får mer fisk än de behöver. Kan vi se Jesu blickar när han talar till dem? ”Mina barn, kom och ät!”
Ja, kära bröder och systrar, Jesus påminner oss genom sitt liv hela tiden att vi har så mycket att tacka Gud för. Det hör till Påskens mysterium.
Vi har följt med i mässans kollektbön och bett med prästen: ”Genom påskens mysterium blir din kyrka ständigt ung på nytt. Låt vår härlighet som dina barn ge oss ett osvikligt hopp i väntan på uppståndelsens dag då allt förvandlas och förnyas”.
Om Kyrkan genom påskens mysterium blir ung på nytt blir vi det också. När vi känner oss tilltalade av Gud som hans barn, vill vi nästan dansa av fröjd och tacka Gud för allt han ger oss. Om Jesus skulle fråga oss var och en. som han frågade Petrus, ”älskar du mig?”, måste vi naturligtvis svara på samma sätt. ”Du vet att jag har dig kär!”
Som människa vill Jesus också ha bekräftelse på att vara älskad. När han ser sig omkring bland sina vänner, tackar han sin Fader i himlen för att ha fått rå om dem en tid ”som sina barn”. Han älskar dem som han älskar oss som tror på Honom och litar på Honom.
När han säger till Petrus, ”För mina lamm på bete” och ”Var en herde för mina får”, och tredje gången, ”För mina får på bete”, då känner vi att vi vill vara med i detta stora uppdrag, att berätta om Jesus som kallar oss sina barn och sina vänner.
Alla i den stora världen som längtar efter frid och trygghet i livet och på jorden behöver Jesus. Men om de inte vet vem Han är, hur ska de få veta det? Svaret är nog för de flesta, inte genom mig, jag räcker nog inte till, men genom Påskens mysterium. Påsken är en helt otrolig händelse, så fantastisk, så ofattbar men ändå så sann, så hoppingivande!
De som möter Jesus personligen vill falla ner inför honom i tillbedjan, som de fyra varelserna i Uppenbarelseboken som sade ”Amen, och som de äldste som föll ner och tillbad” (Upp 5:11-14)!
Något mycket märkligt har skett under mässan och begravningen av påve Franciskus. Ta bara de oplanerade mötena mellan världsledarna. De kom varandra närmare och kunde börja hoppas på lösningar av den stora oron i världen. Många undrar: vad var det som hände? Något nytt kom till.
Vi som tror på Jesus i allt anar nog att det var Hans egen närvaro i eukaristin som berörde mångas hjärtan på ett sätt som de inte kunnat föreställa sig.
Andliga underverk sker där Jesus är närvarande bland sina barn och sina vänner. Människor vänder hem till sina vardagliga plikter och uppdrag förnyade och föryngrade. Vi har alla kommit till insikt och vet vad som förväntas av oss: ”Man måste lyda Gud mer än människor”. Gör vi det, får vi frid i vårt hjärta och det blir fred på jorden. Det tror vi väl alla, inte sant? Amen.
diakon Göran Fäldt
