Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Vi möter idag på 20 söndagen under kyrkoåret Jesus som förklarar för sina lärjungar att hans utsändning är till de förlorade fåren av Israels folk, inte till andra, som till exempel kananéerna, ett grannfolk, som inte omfattades av förbundet som Gud stiftat med Abraham och Mose. Han första målsättning är alltså klart definierad och knutet till ett folk, Guds egendomsfolk. Israel är Guds älskade brud, som Han älskar med en svartsjuk kärlek.

Kära bröder och systrar, Alla helgon har en djup vördnad för jungfru Maria Guds Moder. Det finns inte något helgon som inte älskar henne. ”Och överallt där kyrkan församlas på vår jord Maria prisas salig som trodde på hans ord ty heligt är hans namn ja, heligt är hans namn, sjunger vi ofta när vi är samlade här för att frambära vår tacksägelse i förening med hennes son Jesus. Det finns inte heller några troende kristna som inte älskar att sjunga hennes lov, be med henne, och be henne om den himmelska hjälpen.

Kära bröder och systrar i Herren, Det kanske inte är helt fel om vi är lite medvetna om hur annorlunda vi som moderna människor ser på det övernaturliga i bibelläsningarna. Vi hör att Elia gör precis som Gud befaller. Gud talar till honom på berget Horeb som en människa till en människa. Elia svarar inte som om han var en med Gud jämställd person. ”Han gömmer ansiktet i manteln och går ut och ställer sig vid ingången till grottan”, som om han tänkte att den som ser Gud, dör.

S:t Lars har vördats som diakon och martyr sedan år 258 e Kr. I alla katolska länder finns församlingar, kyrkor och sjukhus uppkallade efter honom. I Sverige är många kyrkor helgade åt S:t Lars, och främst bland dem är domkyrkorna i Lund och Uppsala. Katolska församlingskyrkan i Uppsala är också helgad åt honom. Men det är inte byggnadernas kalksten och tegel man ska beundra utan det inre livet i dem, som Paulus skriver i brevet till Korinthierna: “Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet” (9:9).

Kära medkristna, Av de heliga vi firar i början av denna månad augusti är S:ta Teresia Benedicta och S:t Laurentius festdagar, medan S:t Dominikus, S:ta Clara, och S:t Maximilian Maria Kolbe är minnesdagar. Perioden under kyrkoåret inramas av Kristi Förklaring och Jungfru Marie Upptagning. Det är fest respektive högtid. Vi har alltså rikliga tillfällen under den ljusa sommartiden att inför den kommande, mörka vintertiden att hämta kraft och inspiration för oss själva i det arbete vi har, och i den gemenskap vi har i firandet av Kristi offer i mässan.

Kära kristna bröder och systrar, Idag infaller festen Kristi Förklaring. De tre evangelisterna Matteus, Markus och Lukas skriver om händelsen på berget på samma sätt, men med vissa skillnader. Lukas säger att Jesus tog med sig de tre apostlarna upp på berget för att be, som om alla visste vilket berg det handlade om. De andra talar om ett berg, eller ett högt berg. Namnet Tabor finns inte nämnt hos någon av dem men det har alltid ansetts vara det berg där Jesus samtalade med Mose och Elia, med Petrus, Jakob och Johannes som vittnen.

Kära bröder och systrar, Den här söndagen är snart över. Låt oss bara se tillbaka i livet och framåt. Ser ni som jag att söndagarna bildar en lång sammanhållande kedja som skyddar oss mot det onda. Hur många söndagar vi ska få uppleva i livet har Gud bestämt. Det har vi själva inte makt över, därför väntar vi oss att Guds vilja ska ske i vårt liv. ”Ske din vilja” är vår dagliga bön. Vi lär oss att ödmjukt vända oss till Gud i allt. Vi inträder i våra relationer med ansvar och bön att kärleken ska bestå.

Kära bröder och systrar, Jesu liknelse om ogräset bland vetet som djävulen sått om natten är för oss en förklaring till varför det också i vårt samhälle finns många svårigheter. Det finns mitt ibland oss allvarliga ogräs i olika former. I Romarbrevet förklarar Paulus varför vi själva ofta har svårt att skilja på den goda och den dåliga sådden. Aposteln menar att den Helige Ande möter motstånd inom oss. För att få bukt med detta inre motstånd ”vädjar” Han för oss så att vi kan uppfatta vad Gud vill (8:27). Om vi har ett andligt motstånd inom oss är det vår envishet. Den förstör oss om inte Gud vädjar till vårt bättre jag.

Kära bröder och systrar, kära barn och unga, idag får vi ta emot ett budskap som inte är nytt för oss men som vi behöver påminnas om. Vi kan inte gå omkring i livet som om vi deltog i en begravning. Tvärtom måste vi tänka på att en begravning också är en troshandling, att vi tror på Uppståndelsen och det eviga livet hos Gud. Vi får alltid fira att vi är födda. Inte för att dö utan för att leva!

Kära bröder och systrar, Jesus säger på ett ställe i Matteus evangelium att ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (10:39). Om vilka andra än de båda apostlafurstarna kan det sägas stämma mer med Jesu ord? Med sina liv har dessa två verkligen varit Kristi vittnen. Från det att de blivit hans lärjungar har de utgivit sina liv för hans skull, för att det var hans vilja att hans sanna lärjungar skulle vandra samma väg som han, förkunna det glada budskapet, bota de sjuka, uppväcka döda och till slut dö som han. Jesus kallade dem och de kom och de gick med honom utan en sekunds tvekan.