Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära unga och barn, Vi har nu firat Alla Helgons dag och Alla själars dag på den 1 och 2 november som den kyrkliga traditionen bjuder så länge vi kan minnas tillbaka. Att tända ljus på gravarna är en tradition som kommit till Sverige från katolska länder för att stanna. Men protestanterna ber inte för själarna i skärselden. Man älskar ljuset i mörkret. Vi ber om den eviga vilan för de döda. Det är en kärlekens plikt för oss katoliker. Vår bön hjälper dem till det eviga ljuset. Av Jesu ord till den trogne skriftlärde förstår vi att själarna har olika långt till Guds rike. De heliga, inte så långt, de mindre heliga, längre. ”När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sade han: ’Du har inte långt till Guds rike’”.

Kära bröder och systrar, kära unga och barn, Gå din tro har hjälpt dig! Bartimaios är kanske inte som du och jag, eftersom vi inte är födda blinda. Vi är inte heller som han. Våra namn är helt bortglömda om 100 år men hans lever kvar efter 2000 år. Så länge det glada budskapet förkunnas av Kyrkan är Bartimaios’ tro med! Han hade den unika lyckan att komma Jesus nära och höra hans röst men inte se honom. I den här folkmassan som var på väg ut från Jeriko spreds ryktet att Jesus gick bland dem. Bartimaios såg sitt tillfälle och ropade efter Jesus.

Botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Jubla över Herren ni rättfärdiga. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter. Den som skall vara stor bland er skall vara de andras tjänare. Kära bröder och systrar i Herren, Jakob och Johannes ber Jesus om en särskild förmån, att få de bästa platserna vid hans sida i riket som skall komma. Jesus svarar att de inte vet vad de ber om. De envisas. Till slut inser de att något fel har begåtts, eftersom de andra bröderna blir förargade. Vad bestod felet av?

Firandet av S:ta Teresas av Jesus minnesdag är särskilt högtidligt i Karmels orden i år. Det är i år 110 år sedan hennes grav i Avila öppnades första gången sedan hennes död 1582. I år liksom för 110 år sedan befanns helgonets kropp vara mycket väl bevarad från den annars naturliga nedbrytningen och upplösningen av kroppen.

Kära medkristna, Visheten är det den Heliga Skrift talar om denna 28 söndag under året. Vad är vishet? Det måste vi försöka förklara och kanske till slut förstå. Till en början med erkänner vi nog att visheten är en mycket sällsynt dyrbar pärla eller upphöjd reserverad tron där den som sitter på den ser ut över de trogna. Det låter fint och vackert med vad är visheten? Det kan väl inte vara ett vackert inventarium eller en dyrbar möbel. Eller ett stort ord, som kärleken, som nåden, som barmhärtigheten. Problemet är att ord har innehåll som inte är ytliga. Man måste gå innanför äggets vita skal för att komma åt det gula innehållet som är gott att äta. Man äter ju inte skalet. Det skulle ju vara rena dårskapen och inte vishet.

Kära medkristna, kära alla som lever i Sverige och i Europa, idag är det högtidsdag för oss alla, dagen för hennes helgonförklaring. I somras firade vi hennes himmelska födelsedag den 23 juli, idag är den mer officiella dagen som firas i hela den katolska världen. Firningsdagarna år viktiga för vår kristna gemenskap. De knyter oss samman eftersom vi delar samma tro och har samma hopp om frälsningen och det eviga livet hos Gud.

Kära bröder och systrar, De tre läsningarna idag den 27 söndagen under året handlar alla om mannen och kvinnan i äktenskapet som Gud instiftat. Var och en av de här bibelläsningarna skulle kunna vara utgångspunkt för predikan. Budskapet för söndagen kan ändå bara komma fram i vad de tre läsningarna betyder tillsammans. Då frågar vi. Är alla tre lika viktiga? Finns det någon läsning som man kan bortse från, och någon man ska koncentrera sig mer på?

Jesus själv har bara hunnit uttala orden om Satan för att Han sedan skall ”fyllas med jublande glädje genom den heliga Ande och utropa: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har Du bestämt” (Luk 10: 21).

Kära medkristna, Bland oss katolska kristna talas det ofta om tidens utmaningar. En rapport från USA säger: ”Under en viss period aborterades en fjärdedel av graviditeterna, en tredjedel av alla barn föddes till ensamstående mödrar, och hälften av alla äktenskap slutade i skilsmässa. Två tredjedelar av ungdomar och vuxna, som dömts för allvarliga brott, kom från hem med bara en förälder”. Saknar vi hos oss dessa utmaningar? Nej, de saknas inte! På vilket sätt är vi då kallade att ingripa?

Kära bröder och systrar, Den katolska katekesen säger om homosexualiteten något som inte stämmer med vad vår tids reformivrare inte slutar att föra fram: ” Homosexualiteten antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer; dessa handlingar är i högsta grad klandervärda och felaktiga. De strider mot den naturliga lagen och stänger av den sexuella akten från att ge liv” (2357).