Predikningar Göran Fäldt

Kära medkristna, Förstår vi vad Herren Jesus säger om sig själv i evangeliet idag? Den här fårfållan han talar om - vad är det? Det måste vi ta reda på. Fåren är folket, men inte vilket folk som helst. Det är Israel, Kyrkan, de troendes gemenskap. De som behöver en herde, någon som förstår vad de egentligen behöver för att leva och överleva. Det är den gode Herden. Han är ledaren.

Kära medkristna, Läsningarna idag den tredje söndagen i påsktiden kan styrka oss i vår tro och vår dagliga gärning. Petrus försvarar apostlarnas tro på Jesus som den efterlängtade Messias. Han låter profeterna från det Gamla förbundet komma till tals och de var respekterade. Men man lät sig inte påverkas. Eftersom israeliterna var hårdnackade vädjade Petrus till sina landsmän: ”Lyssna till mina ord!”

Kära bröder och systrar i Herren, Vackrare kan inte Kyrkan bekänna sin tro på Uppståndelsen än denna förlängning i en hel vecka av påsknattens jubelrop: ”Herren är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden, alleluja, alleluja!” Den andra påsksöndagen kan också firas som Barmhärtighetens söndag. Och ropet som ljuder med den segrande och sköna stämman här på jorden, ”Jesus jag litar på Dig” är ett rop som är både mänskligt, manligt, kvinnligt, barnsligt och helkyrkligt!

Kära medkristna, Våra första bröder och systrar i tron på Herren Jesus Kristus den uppståndne, kom inte tillsammans för bön i sådana vackra rum som vi känner till och som enbart är reserverade för gemenskapen i Kristus. De möttes på gatorna och i hemmen, ibland i någon större villa som tillhörde någon känd neofyt. Ändå var kraften i tron så levande att den inte kunde stanna kvar på platsen där de bodde och levde utan måste ut, vidare till andra. Snart hade tusentals blivit döpta och konfirmerade. Vi märker i dessa dagar en liknande rörelse, bort från ateismen och relativismen och till en stark övertygelse att sanningen i den tidiga kyrkan har förkunnats av apostlarna och deras många ivriga och lyckliga medhjälpare.

Kära medkristna, Jesu tystnad, ödmjukhet, och till och med vänlighet mot andra, under lidandet är ett mönster för oss själva som vill vara Hans lärjungar. Han har suttit i templet och undervisat och man har låtit honom göra det. ”Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Nu vill ni gissla mig och föra mig till döden på korset”, säger han enligt antifonen i kvällsbönen inför Palmsöndagen.

”Ljusets barn bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning”, säger Aposteln i brevet till efesierna. Det är något vi alla kristna blir medvetna om under vandringen i livet. Även om vi är syndare finns ett ljus inom oss som blir synligt genom Kristus som är vårt Ljus. Det skulle inte bli synligt om vi inte hade prövningarna att övervinna genom tron, hoppet och kärleken.

Kära bröder och systrar, Gud visar oss vägen ”ur vår mänskliga vanmakt genom boten, bönen och barmhärtigheten”, ber Kyrkan denna tredje fastesöndag.  Ja, det är verkligen fastetidens ständigt återkommande uppmaning till hela Kyrkan att fatta mod och kraft ur Guds kärlek och eviga godhet. Vi har många utmaningar i dessa tider, både i världen och i Kyrkan. Det gäller bara att inte beklaga sig för mycket utan tänka efter, vad kan jag göra, vad kan vi göra?

Kära bröder och systrar, Jag gläder mig åt att få följa med pater Andrej till en församling där en av mina diakonbröder är i tjänst sedan många år. Kyrkan har vigt sammanlagt kanske 30 gifta män till ständiga diakoner. Vi har alla civila yrken eller har haft sådana tjänster. Diakon Martin och jag är också jämgamla. Han här i S:ta Birgittas katolska församling och jag i S:t Franciskus.

Bröder och systrar i Herren, Vi sätter hela vår tillit till Gud och känner ingen oro, trots osäkerheten i världen och i vår egen närhet. Det enda som skulle kunna få oss att klaga och försöka skaffa oss garantier för det dagliga livet är rädslan. Om vi är rädda blir vi oroade. Rädslan övervinns bara av en sak, att veta sig vara älskad. Kärleken kommer från Gud och liknar ingenting av det som ibland tröstar oss när vi är trötta och känner oss lite värdelösa.

Låt er inte luras! Kära bröder och systrar, låt oss verkligen inte luras av djävulen! Var och en av oss har en trons ökenvandring framför oss. Öknen betyder ensamhet, tystnad, hunger och törst. Det kan låta paradoxalt att söka en sådan öknen och att ta vara på nattens mörker. Varför skulle vi under tiden fram till Påsken vilja tukta oss själva och påbörja en så krävande vandring? De som vandrat ”vägen” som pilgrimer till Santiago de Compostella i norra Spanien och bett vid aposteln Jakobs grav, vet hur det påverkar både kropp och själ och att man många gånger är på väg att ge upp.