Predikan 13 juni 2025, S. Antonius av Padua, präst och kyrkolärare

Jesaja 61: 1-3d; Ps 89; Luk 10: 1-9

Kära bröder och systrar,

Minnesdagen för den helige Antonius av Padua är viktig för oss av många skäl. Vi säger ju att Kyrkan står på apostlarnas grund, en helig katolsk och apostolisk kyrka. Vi kan på liknande sätt säga att för församling står på heliga franciskaners grund, första hand Franciskus själv och efter honom Antonius. Det finns alltid troende i vår församling som ber om deras hjälp och förbön och tänder ljus vid statyerna och ger gåvor. Det som här kallas Antoniusbröd är ju egentligen gåvor till dem som behöver något i livet. Det finns också några berättelser om underverk han utverkat som har med verklig mat att göra. Till exempel när han botade en sjuk häst. Hästen hade inte ätit på tre dagar och var allvarligt försvagad, kanske döende. Då tog Antonius som präst en hostia från tabernaklet och ställde sig framför hästen med hostian i sina prästerliga händer. Strax efteråt började hästen äta hö och dricka vatten och blev helt frisk. En annan gång skulle Antonius själv äta en måltid men man hindrade honom eftersom man visste att maten var förgiftad. Antonius gjorde korstecknet över den förgiftade måltiden och åt sig mätt utan att bli sjuk. Många sådana under som Antonius gjorde blev kända och människor kom gärna för att höra honom predika evangeliet. Han predikade så ofta han kunde och omvände många genom sin tro och genom att predika Guds sanning.

Profeten Jesaja talar om dessa Kristi vittnen som inte predikar sig själva utan Gud som tagit dem i sin tjänst: ”Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig”, läser vi i Jesajas bok 61 kapitlet. Bara Guds ande kunde hjälpa Antonius när han predikade för heretikerna och dem som fallit bort från Kyrkan. Gud gav honom kunskaperna han behövde och han använde dem för själarnas frälsning.

Jesus sa till sina apostlar “Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar” (Luk 10:3). Vad menade han med det? Jo, att djävulen bjuder motstånd mot sanningen och försöker ta död på lammen. Helgonen svarar: Ske Guds vilja! Om jag dör för sanningens skull är jag förenad med Guds Lamm, han som offrar sig för allas frälsning!

Antonius ville tidigt i livet bli martyr. Han begav sig därför till Nordafrika för att predika för muslimerna och föra dem till tron på Kristus. Men svår sjukdom hindrade honom och han kom istället till Italien och gav sitt liv där för evangeliet i närheten av S:t Franciskus. Han predikade lika ödmjukt för prinsar och fattiga och blev känd som en helig präst.

Mot slutet av sitt unga liv drog han sig tillbaka till ett liv som eremit. Han hade ju också i franciskanorden valt namnet Antonius efter den helige Antonius av Egypten som var eremit.

Det hårda livet som eremit förvärrade hans redan dåliga hälsa och han fick be om hjälp att bäras till klostret i Padua där han också dog den 13 juni 1231 efter att sjungit lovsången till Jungfru Maria och tagit emot de sjukas sakrament.

Så dog han en helig död, inte som martyr som han hade önskat, men som en trogen Jesu lärjunge, älskad av folket som kom att vittna om hans många välgärningar.

Vi får idag minnas detta stora helgon som betytt så mycket för Kyrkan genom sin brinnande kärlek till Gud i ödmjuk gudsdyrkan. Gråbröderna firar denna minnesdag med oss som fest. Det är högtid för oss alla!

Gud har lönat honom som vi kan ana genom psalmen 89: ”Jag säger: din nåd är befäst för evigt, i himlen består din trofasthet”. Vad var hemligheten med hans liv? Det är orden i samma psalm: “Om Herrens nåd vill jag sjunga, för alla tider göra din trofasthet känd” (89:2). Amen.

diakon Göran Fäldt