Predikningar Ingmar Svanteson

​​​​​​​Kan man lita på människor? Det tycks rimligt och låter ”kristligt”, men både Skrift, Tradition och Kyr­kans er­farenhet varnar för det. Profeten säger att det vilar en förban­nel­se över ”den som förtröstar på männi­skor”. Vår ”gränslösa” kultur utgör dessutom en lukra­tiv marknad för självutnämnda vägledare. Många har blivit djupt besvikna genom en naiv tro på människans ”mo­raliska godhet”. Jeremia kallar hjärtat ”ett falskt och fördärvat ting. Vem kan förstå det?”

​​​​​​​Jeremia har bett och vädjat för sitt folk. Deras synder, avfall, avguderi och sociala orättvisor hotar att dra över sig Guds vrede. Det var också vad som skulle ske när Jerusalem intogs och förstördes av ba­byloni­er­na år 587 f.Kr. Folket och deras ledare, inklusive präster och profeter, har hårda hjär­tan. De tror att allt är i sin ordning. De vill inte höra. "Vi behö­ver inte bry oss om vad han säger." Men profetens ord irriterar. De vill få tyst på honom. De tänker ut en plan mot honom. Trots att han älskar och vill rädda bå­­de folket och staden.

”De säger ett och gör ett annat.” Hyckleri kallas det. Allvarligast blir hyck­leriet när det har religiösa förtecken. Je­sus talar med bitande iro­ni om "breda böneremsor och stora man­tel­tofsar". I teorin är alla eni­ga om att fördöma hyckleriet. Var finns proble­met? Inte heller profetens ord är kontroversiella: "Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott och rätt är, visa förtryckaren på bättre vägar, skaffa den faderlöse rätt, utför änkans sak".

​​​​​​​Profeten Daniel gör inte det vi mest förknippar med en pro­fet, att förkunna. I dagens avsnitt ber han för sig själv och för sitt folk. Han gör sig till ett med deras synd i en slags ställföreträdande be­­kännelse: "Vi mås­te blygas. Vi hörde inte Herrens, vår Guds röst”. Det blir en tydlig profetia om Kristus, som ställde sig i raden av botgörare när han döptes och som på korset gjorde sig till ett med synden och som bad för sitt folk.

Vägen har ett mål. Människans liv kan liknas vid en väg. Det kan de flesta instämma i. Men har vägen ett mål? Utan mål blir det frestan­de att nöja sig med jordiska delmål, men dessa är, som vi vet, begränsade och ofta be­­dräg­liga. Utan hopp har människan redan börjat dö. Abraham kallades att ge sig av mot ett mål, ett okänt land. Han bröt upp från sitt land, sin släkt och sitt hem för att gå mot ett land som Gud lovade att ge honom. Hans väg blev en bild för Guds folks procession genom tiden.

"Herren vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får le­va." Gud vill att människan skall leva, idag och för evigt. Gud dömer efter det människan är idag, och det hon är på sin döds­dag. Han är inte bun­den av det förgångna, till skillnad från människan, som inte själv kan skriva om sin historia. Den oomvände ”släpar” på sin ”negativa” histo­ria. Allt kan förvandlas idag. Gång på gång vittnar Skriften och liturgin om detta märkliga "idag". Det är den dag då människan genom omvändel­se och förlåtelse får del av Guds "idag".

​​​​​​​"Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öpp­nas." En inträngande uppmaning till bön. Uppmaningen följs av ett enormt löfte om bönhörelse. ”Den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bul­tar skall dörren öppnas.” Ester hade utvalts till drottning för den persiske konungen. Hon var den enda som kunde vädja för sitt folk när det hotades av för­intelse, men det skedde med risk för hennes eget liv.

​​​​​​​Nineve och det Assyriska väldet var det mest avskydda av alla då kända riken. Jämförbart med 1900-talets mest brutala och avskyvärda diktaturer. Jonas tvekan att predika för dem var högst begriplig. Att folket i Nineve omvände sig var både skandalöst och oväntat. Det gjorde Jonas bok till den mest kommenterade av de mindre profeterna. När Jesus talar om ”Jona-tecknet” syftar det både på Guds förmåga att omvända de mest förhärdade och på hans obegripliga förbarmande.

​​​​​​​Guds ord utför sitt uppdrag. Inte automatiskt. Uppdraget utförs när människan tar ordet i sin mun och gör det till sitt ord, det betyder när hon ber och lever i trons lydnad. Den som säger "Fader vår" upphöjs från slavens och tjänarens tillstånd till barnets tillstånd. Den som använder Guds namn med fruktan och frimodighet, blir själv helig.

​​​​​​​Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag. Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt för and­ras egen­dom och rykte, lön för utfört arbete, döma utan anseen­de till per­sonen. Inte bara i handling, utan också i hjärtat. Kompassen är den rätt fattade självkärleken: älska din nästa som dig själv. Vad är det nya med Jesu lag?