Diakon Göran Fäldt

Vi börjar i dag med några ord av Jeremia profeten, som levde på 600- talet före Kristus. Han levde och verkade i Israel och dog till slut i Egypten. Guds profeter hade en viktig roll hos det judiska folket, Israel. För dem var Guds lag något obligatoriskt som man måste följa. När folket avföll, det vill säga när de gjorde som de ville utan att tänka på Gud, då varnade profeterna. Jeremia var en av de starkaste av dem som varnade för avfallet från Guds lag. När folket inte gillade kritiken använde de sig av en teknik som lever vidare i vår egen tid. När man inte vill höra sanningens budskap, smutskastar man budbäraren.

”Du är Messias, den levande Gudens son”. Kära bröder och systrar! Det är uppenbart genom exemplen i den heliga Skrift att trons gåva alltid ges tillsammans med ett uppdrag. För Petrus del var det att vara Kyrkans klippa och att inneha nyckelmakten, att binda och lösa. Hur svår denna uppgift kan vara har vi alla förstått när vi ser reaktionerna – inom Kyrkan – på vad nyckelmakten har att säga: inom Kyrkan hörs röster som inte bara kritiserar, inte försöker diskutera med kärlek till bröderna och systrarna, utan angriper, fördömer och fördömer. För varje katoliks del är uppdraget att bära vittnesbörd om Guds kärlek till alla och om Guds vilja att beskydda alla människor mot det onda inflytandet.

Kära bröder och systrar, På Långfredagen vid sjätte timmen blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen; solen förmörkades, förhänget i templet brast mitt itu och Jesus ropade ”Fader i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:44-46). I de katolska församlingskyrkorna över hela världen kommer ett symboliskt ljus ur detta mörker: Uppståndelsens förklarade ljus. Jesu fem lidandes sår representeras av fem röda vaxklumpar som sticks in i vaxljuset när prästen välsignar det stora påskljuset och uttalar orden ”Alpha et Omega” – begynnelsen och änden, Jesus Kristus som historiens början och slut. Hans är tidevarven, hans är universum, himlen och jorden, han är brudgummen som upphöjer sin brud, Kyrkan, till det himmelska bröllopet, föreningen mellan Gud och människa.

Kära medkristna, När Jesus märker att många samlats kring honom reser han sig upp från stranden och ber att man lånar honom en båt. Det är tydligen lugnt på sjön för han står upp i båten och båten driver inte iväg ut på sjön. Vad ska han nu tala med dem om? Vad väntar de sig? Vad de än väntar sig vet de redan att Jesus kommer att överraska dem med sitt tal och sitt tema. Inte mindre den här gången!

Gud har många heliga barn som är okända för oss. Det tänker vi ju alltid på när vi firar Alla Helgons dag. Helgonförklaringarna är akter av tro, tro på att Gud heliggör människor som vill vandra Jesu väg och söka sanningen. ”Herren har skänkt dem odödlighet och ära, han har gjort dem till arvedel och deras namn skall bestå” (Antifon heliga män, laudes), säger antifonen. De heliga vi firar i dag är så vanliga människor att man kan undra om de blivit helgonförklarade utan det stora helgonet Thérèse av Jesus barnet och det Heliga Anletet, som var ett av detta gifta pars åtta barn, av vilka två dog inom första året och ett i femårsåldern. De flesta ser kanske Thérèse som familjens stora helgon, hon som för bara 20 år sedan förklarades vara kyrkolärare.