Diakon Göran Fäldt

I dag firar vi den Heliga Familjen som en stor fest i Kyrkan. Den heliga Familjen är Josef, Maria och Jesus och de levde här på jorden ett liv som alla människor i hela världen känner till. Överallt där det finns människor finns det också familjer och alla dessa familjer uppfyller Guds vilja när de älskar varandra och stöder varandra i det dagliga livet, i hemmet och med grannarna och i skolan och på arbetsplatserna. Josef och Maria var trogna och goda föräldrar och de uppfostrade sitt barn Jesus som alla riktiga föräldrar gjorde på den tiden. Även om vårt samhälle ser ut på ett annat sätt än på Josefs och Marias tid, så kan man ändå säga att deras familj är ett föredöme för alla våra familjer. Även om vi vet att deras barn Jesus kom till dem på ett särskilt sätt genom den Helige Ande, och även om vi vet att Maria födde sitt barn och förblev jungfru genom Guds försyn och allsmäktiga vilja, så är deras familj en ännu större förebild för oss eftersom hela vårt liv får mening genom deras son Jesus.

Kära medkristna, I varje kristens liv kommer förr eller senare frågan om martyriet ställas till oss. Det är alltid rätt för oss alla att tänka oss martyriet därför att Kristus dog på ett kors för den sanning han vittnade om öppet och utan att kompromissa. Han var Sanningens och frälsningens martyr. Vi söker inte martyriet, men det kan söka oss. Ingen vet om, när och hur. Men ”Akta er för människorna”, säger Jesus i dag. ”De skall utlämna er åt domstolar och de skall piska er i sina synagogor” (Matt 10: 17). Och på ett annat ställe i samma Matteus evangelium svarar han på vad som ska hända vid tidens slut: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: ’Jag är Messias och de skall bedra många’” (Matt 24: 5).

Kära medkristna, Tiden närmar sig då jungfrun ska föda! Det stort sker, sker tyst, säger en poet. Ja, även om hela världen i dag på julaftonen väntar sig att undret ska ske i varje människas hjärta, Guds uppenbarelse bland människor, så måste man förundras över det hemlighetsfulla och fördolda som en gång skett i den obetydliga lilla staden Nasaret i Galileen. Här fanns inga vittnen till det som skedde. Bara en närvaro, en icke mänsklig närvaro, något större, vackrare, mer underbart än något annat i hela Skapelsen.

Kära bröder och systrar i S:t Kristoffers församling, Jag tackar först fader Wiesław som inbjudit mig att komma hit till er från Jönköpings församling för att predika Guds ord och hålla ett lite föredrag efter den heliga mässan. Tack fader Wiesław! Vi är många i Guds underbara skapelse som behöver tröst, tröst, inte i första hand för materiella förluster, sådana som drabbade Job. Utan än mer tröst för den skuld människan ofta drar på sig genom sina egna synder. Bikten står alltid öppen i Kristi kyrka: bekännelsen och botgöringen är en källa till tröst och vederkvickelse. Försoningens sakrament levandegör oss genom Andens kraft.

Kära trogna efterföljare till Kristus, Låt oss stanna upp en liten stund inför Paulus’ ord till församlingen, ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre”. Det betyder för det första att vi bara kan ha gemenskap med Gud genom Jesus Kristus. Gemenskap med Jesus betyder tro på honom, bön till honom, vilja att följa hans bud och lyssna till Kyrkan. Kyrkan är instrumentet Gud använder för att omvandla människor till något större, något av hög värdighet. Eftersom vi alltid har egna idéer och eftersom andra påverkar oss på olika sätt, finns risken att vi blir vilseledda och inte längre har gemenskap med Jesus, därför att vi inte nås av hans undervisning. Kyrkan har till exempel viktiga normer att följa i vardagslivet som kristna. Ingen döpt och konfirmerad ska leva ihop med en annan utan att först varit förlovade och sedan gift sig. Kyrkan säger till exempel att viljan att ta emot barn i äktenskapet är en kallelse varje gift par skall förvalta med ansvar. Guds plan är de mänskliga familjerna som ska bestå och utvecklas i kärlekens gemenskap.