Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära kristna ungdomar, När vi ber måste vi alltid be med tro. Gud hör alltid bön. Han älskar sitt folk och leder det mot det himmelska målet genom vår tro på Honom. Vandringen mot målet sätter vår tro på prov. Hur var det med vår fader i tron, Abraham? Han hade en sådan tro att han talade till Gud som en son till sin far med stor respekt men inte av fruktan utan med tillit. Abraham förstod att Sodoms synd var stor och att Gud kunde straffa hela Sodom med förintelse.

Kära bröder och systrar, Gud skänkte oss en särskild nåd förra året när de heliga Louis och Zélie Martins reliker besökte de nordiska katolikerna och även oss här i S:t Franciskus församling som tjänstgjorde på många sätt och öppnade sin kyrka för ett stort antal troende från när och fjärran. Relikerna talar ibland mer än ord, precis som bilder ibland talar mer än tusen ord. Kardinal Arborelius säger i sitt förord till boken ”Louis och Zélie Martin – hjärtat i Gud och fötterna på jorden” – att vi kan tala om en ”relikrenässans” i vår tid.

Ta vara på era stunder av lycka, säger Herren! Ja, men vi bör lägga märke till vilken källa till lyckan profeten talar om: Jerusalem! Jerusalem! Jerusalem! Vem är det? Vem är hon? Menar han staden med sina skyddande murar och sina marknader? Nej, Jerusalem är som en mor som gläder sig över sina barn. Profeten använder talande bilder, rika på upplevelser: en flod av skatter, trösten i hennes famn, tryggheten i hennes knä! Där finner ni lyckan, där skall era hjärtan glädjas och era kroppar få nytt liv – Ni skall bli som det friska gräset!