Predikningar Thomas Idergard

"Sann ödmjukhet börjar i insikten att Jesus är enda vägen till Gud". Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar påminner oss om att den kristna tron är en relation till en person, något vi också snart gemensamt ska bekänna: Jesus Kristus, sann människa och sann Gud. För att han är sann Gud tillber vi honom. För att han är sann människa har vi hopp om att få dela hans eviga, uppståndna och fullbordat mänskliga liv.

"Gå in genom grinden och lär känna herden". Kära systrar och bröder i Kristus, Bilden av Gud som herde var djupt rotad i den judiska tron. I Gamla Testamentet står den för ett stort hopp – både i sig själv och i kontrast till olika mänskliga herdar, som Jesus i evangeliet betecknar som ”tjuvar och rövare”. På så sätt återger han de judiska profeternas fördömande av politiska och religiösa ledare som sätter personliga intressen framför det gemensamma goda, och av världsliga ideologier som strider mot Guds lag. Vi vet alltför väl hur denna varning gäller genom tiderna, gemensam för de mest skilda politiska systemen.

”Kristna borde läsa Uppenbarelseboken för att förstå det som händer i världen - och varför". Kära systrar och bröder i Kristus, Exakt var byn Emmaus låg är för oss idag oklart. En tradition pekar på att det rörde sig om en bebyggelse upprättad runt en romersk militärförläggning. Om det är så, ser vi att de båda lärjungarna i dagens evangelium vandrar från den fysiska plats, Jerusalem, där Jesus korsoffer och uppståndelse visade Guds makt som den självutgivande kärlekens, till en plats, Emmaus, som uttryckte den världsliga makten byggd på våld och rädsla.

"Drick ur barmhärtighetens rika källa genom att använda avlaten!" Kära systrar och bröder i Kristus, ”Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Källan till kunskap om Guds verklighet är tillit. Från kvinnorna vid den tomma graven fram till den som förmedlade tron till just dig och mig, går en 2000-årig kedja av bekännelse av Jesus Kristus, i obruten tillit: ”Min Herre och min Gud.” För det är aposteln Tomas bekännelse av Jesus identitet, inte hans tvivel, som är poängen med berättelsen.

"Miraklernas mirakel förblir den historiskt mest rimliga förklaringen till den tomma graven". Kära systrar och bröder i Kristus, Den grav där en stendöd man hade lagts på fredagen, var tom på söndagen. Svaret på frågan om vad som hände är avgörande för allt i den kristna tron. Genom ägaren, en medlem av templets Stora råd, var platsen för Jesus grav känd i Jerusalem. Flera olika historiska källor berättar om att den oväntat var tom, inklusive källor nära dem som velat Jesus avrättning och sedan blir den unga Kyrkans första motståndare: tempelprästerskapet i Jerusalem. Det kan alltså inte handla om ett kristet påhitt.

”Att ljuset till slut ska segra över mörkret stämmer inte alls om Jesus inte har uppstått - och just för att Jesus har uppstått är det Glad Påsk!" Kära systrar och bröder i Kristus, Med Jesus uppståndelse från de döda har den nya skapelsen fullt ut blivit närvarande mitt i den gamla, och det nya livet möjligt att bli delaktig i. Det sker genom tron på den Uppståndne liksom i Kyrkans sju sakrament, inte minst dopet, som vi på ett särskilt sätt tackar för i denna natts uppståndelsefirande, och i en livsresa där tron får ta alltmer gestalt i våra gärningar.

"Krucifixet, inte ett tomt kors, visar Guds uppgörelse med världens stora ondska och med våra privata gudsbilder som välsignar våra åsikter och preferenser". Kära systrar och bröder i Kristus, Är det egentligen inte mer symboliskt korrekt kristet med ett tomt kors än ett krucifix? Den Jesus Kristus vi tror på dog på ett kors - den mest förnedrande och plågsamma romerska avrättningsmetoden - men lever ju nu som uppstånden?

"Det katolska prästämbetet, instiftat av Jesus själv, hjälper oss att leva i Guds nu". Kära systrar och bröder i Kristus, Ikväll och kommande dagar minns vi inte händelser i förgången tid så som man t ex tittar på ett gammalt fotografi. Istället vördar vi verkliga, historiska händelser för att de gör det möjligt för oss att alltid kunna leva i Guds ”nu”. Skärtorsdagens liturgi firar två avgörande förutsättningar för detta: Eukaristins och ämbetsvigningens sakrament. Jesus instiftar den Heliga Eukaristin vid sin sista nattvard med apostlarna. Men Eukaristin i sig är något mycket större än en nattvard, eftersom Kristus där är närvarande med hela sitt liv. Den är ett offer, i formen av en måltid.

”En kristenhet som främst märks genom politik missar sin uppgift och bidrar till mer polarisering". Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och allt hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Jesus Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.

"Frihet handlar inte om att välja mellan likvärdiga A och B utan om förmågan att välja det goda och rätta". Idag firar Kyrkan att en ung kvinna från Nasaret i början av första århundradet, och som mirakulöst hade fått en fullständig frihet genom Guds ingripande redan vid hennes egen tillkomst, använde denna frihet så som den mänskliga friheten var tänkt att användas, innan arvsynden kommer in i världen: dvs inte för att välja mellan A och B, som likvärdiga alternativ, utan för att välja det rätta och goda.