Predikningar Thomas Idergard

"Krucifixet, inte ett tomt kors, visar Guds uppgörelse med världens stora ondska och med våra privata gudsbilder som välsignar våra åsikter och preferenser". Kära systrar och bröder i Kristus, Är det egentligen inte mer symboliskt korrekt kristet med ett tomt kors än ett krucifix? Den Jesus Kristus vi tror på dog på ett kors - den mest förnedrande och plågsamma romerska avrättningsmetoden - men lever ju nu som uppstånden?

"Det katolska prästämbetet, instiftat av Jesus själv, hjälper oss att leva i Guds nu". Kära systrar och bröder i Kristus, Ikväll och kommande dagar minns vi inte händelser i förgången tid så som man t ex tittar på ett gammalt fotografi. Istället vördar vi verkliga, historiska händelser för att de gör det möjligt för oss att alltid kunna leva i Guds ”nu”. Skärtorsdagens liturgi firar två avgörande förutsättningar för detta: Eukaristins och ämbetsvigningens sakrament. Jesus instiftar den Heliga Eukaristin vid sin sista nattvard med apostlarna. Men Eukaristin i sig är något mycket större än en nattvard, eftersom Kristus där är närvarande med hela sitt liv. Den är ett offer, i formen av en måltid.

”En kristenhet som främst märks genom politik missar sin uppgift och bidrar till mer polarisering". Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och allt hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Jesus Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.

"Frihet handlar inte om att välja mellan likvärdiga A och B utan om förmågan att välja det goda och rätta". Idag firar Kyrkan att en ung kvinna från Nasaret i början av första århundradet, och som mirakulöst hade fått en fullständig frihet genom Guds ingripande redan vid hennes egen tillkomst, använde denna frihet så som den mänskliga friheten var tänkt att användas, innan arvsynden kommer in i världen: dvs inte för att välja mellan A och B, som likvärdiga alternativ, utan för att välja det rätta och goda.

"Om Jesus mirakel bara är symboler kan man lika gärna tro på seriebjörnen Bamse". Kära systrar och bröder i Kristus, Fastetiden är vår vandring med Jesus på väg till Jerusalem, och hans lidande, död och uppståndelse. På vägen hittills har Jesus genom söndagsmässans evangelieläsningar förklarat alltmer av sig själv och därmed av sitt uppdrag: Som människan så som hon var tänkt att vara när hon avvisar frestelsen att sätta Gud i andra hand. Som den som erbjuder oss att gå med honom genom lidande och död till gudomlig härlighet. Som Guds barmhärtighet som söker upp oss och får oss att törsta efter det levande vattnet. Som den som öppnar våra ögon för sanningen, Guds verklighet.

"Ditt liv handlar inte om dig". Kära systrar och bröder i Kristus, Idag firar vi hela den universella, dvs Katolska, kyrkans skyddspatron. Utan en enda egen replik i Bibeln, är hans liv ett av de mäktigaste vittnesbörd som finns om att lyssna och lita på Gud, och att handla på basis av det lyssnandet och den tilliten. Till skydd för Guds plantering av sitt rike, sin nya ordning, i världen, så att den kan gro och växa och därmed dra människor till sig.

”En farlig illusion att det inte skulle finnas entydiga svar på livets frågor - det gör det!" Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar handlar om seende och ljus. I vår första läsning ur Första Samuelsboken är huvudpoängen inte Guds val av David, även om det var mycket viktigt för frälsningshistorien, utan det Gud säger till profeten Samuel: ”Herren ser med andra ögon än människor”, inte ”till det yttre” utan ”till hjärtat”.

"Från vilka brunnar dricker jag?" Kära systrar och bröder i Kristus, Den fantastiska dialogen mellan Jesus och kvinnan vid Sykars brunn i dagens evangelium illustrerar hur Guds barmhärtighet söker upp oss, möter oss där vi är, men inte för att bekräfta att vi är på rätt ställe utan för att stegvis dra oss bort därifrån och dit vi är kallade att vara; få oss att se, bejaka och omfamna den Gud vill att var och en av oss ska bli.

”Att lida för evangeliet är att förkunna att evangeliet omvandlar oss - inte att vi ska omvandla evangeliet". Kära systrar och bröder i Kristus, Evangeliet idag på Andra Fastesöndagen påminner om att det är jobbigt att vara katolik och ta den katolska tron på allvar. Det är jättejobbigt. Och så måste det vara, av ett gott skäl. Kristi förklaring, eller omvandling, som har sin egen festdag i augusti, visar uppfyllelsen av Guds löfte till Abraham, i första läsningen ur Första Moseboken, att återupprättandet av människans gemenskap med Gud, brottet med arvsyndens makt, en dag ska erbjudas hela världen av en ättling till Abraham.

"Frestelsen att 'sänka trösklar' till kyrkor gör att ingen vill komma in". Kära systrar och bröder i Kristus, Den amerikanske, katolske filosofen Peter Kreeft blev en gång ombedd att sammanfatta Guds budskap i Bibeln i en kort fras, ”oneliner”. Och den lät så här: ”Hallå allihop, det är jag som är Gud – inte ni!” Det här uttrycker kristen ödmjukhet, som inte handlar om att vara otydlig eller oklar om sanningen, utan är en vilja att leva i sanningen som något som inte jag uppfinner utan som jag upptäcker och omfamnar, även om det sker stegvis under ett helt liv. Peter Kreefts sammanfattning beskriver också Fastetiden, där Kyrkan vill träna oss i den sanna ödmjukheten, genom att hjälpa oss att återvända till grundfundamentet i det andliga livet: tilliten till Gud. Den är gemensam nämnare i dagens läsningar.