Vad har de gjort med kyrkan? Biskop Oster: Den Tyska Biskopskonferensens dokumentet om sexuell mångfald ”talar inte i mitt namn”
Låt oss inte lura oss själva – med alla dessa Bätzingar, Marxar och Overbeckar kommer det inte att bli någon förnyelse av kyrkan i Tyskland. Låt oss be om biskopar som kan stå emot dem och förkunna hela den katolska sanningen. Må biskop Stefan Osters hållning vara början på en förnyelse av kyrkan i Tyskland. Låt oss be om nya, goda och heliga biskopar som blir sanna efterföljare till apostlarna.
KH
Arkivfoto: biskop Oster vid den Tyska Biskopskonferensens plenarförsamling / DBK / Marko Orlovic
Passaus biskop klargör: ”Även om det på broschyrens omslag står: ’De tyska biskoparna’, så talar texten ändå inte i mitt namn.”
Bonn - Passau. ”Även om det på broschyrens omslag står: ’De tyska biskoparna’, så talar texten ändå inte i mitt namn.”
Det skriver Passaus biskop Stefan Oster på sin blogg i ett inlägg med titeln ”Tror vi fortfarande på det vi tror?”.
Han syftar på det omstridda dokumentet från den tyska biskopskonferensens skolkommission med titeln ”Skapade, återlösta och älskade. Synlighet och erkännande av mångfalden av sexuella identiteter i skolan”, som DBK (Den Tyska Biskopskonferensen) offentliggjorde i slutet av oktober.
Dokumentet gör anspråk på att ge skolorna vägledning i hur man ska hantera sexuell läggning och könsidentitet. Det uppmanar till ett öppet och respektfullt bemötande av sexuell mångfald och manar dessutom religionslärare att förmedla kyrkans sexualmoral på ett nyanserat sätt.
Passaus biskop klargör att han anser att textens centrala påståenden är teologiskt och antropologiskt oklara. Det får inte ske, säger han, ”att vi avstår från våra egna, mycket grundläggande ståndpunkter om människosynen.”
Han kritiserar dokumentets påstående att sexuell identitet skulle vara naturgiven och därför främst bör erkännas och uppmuntras i skolan. Ett sådant påstående, menar han, står i motsättning till den kristna förståelsen av människan.
Dessutom används uttryck som ”sexuell identitet” och ”könsidentitet” alltför ofta utan tillräcklig reflektion.
Texten verkar, enligt Oster, hävda att varje form av mångfald när det gäller sexuell läggning och sexuell identitet är gudsviljad. Därtill antyder den ständigt: ”Inte för mycket sexualmoral, och i synnerhet inga anspråk på sanning.”
I stället visar sig, skriver han, ”en överdos av ett känsloladdat superdogm: ’Gud älskar alla precis som de är.’ Därför får heller ingen ifrågasättas kritiskt i sin mångfald – det skulle ju redan vara diskriminering.”
Särskilt kritisk är Oster mot uttalandena om transidentitet:
”Paradoxalt nog sägs det att det ’precis så är av Gud viljat och älskat’ även för transidenta personer som önskar anpassa sina kroppsliga könsdrag till det nya könet.”
Texten bortser här, menar han, från risker och konflikter – till exempel möjliga negativa fysiska eller psykiska följder.
Inte heller berörs de internationella debatter där hanteringen av könsbekräftande behandlingar för ungdomar nyligen har börjat granskas mycket kritiskt.
Vidare kritiserar biskop Oster att han redan under dokumentets tillkomst försökte föra in begreppet ”kristen identitet” i större utsträckning, men att han inte fick mycket gehör.
Biskop Oster påpekar att dokumentet också blottar ett djupare problem inom kyrkan: det handlar om den grundläggande frågan hur människan ska förstås.
Han stöder visserligen målet att ge unga människor vägledning och skydd, men avvisar ”de innehållsliga förutsättningarna” i detta DBK-dokument.
Länk till biskop Osters uttalande i sin helhet (på tyska): Tror vi fortfarande på det vi tror?
Inlägget kommer från sidan www.kath.net
Direktlänk till inlägget klicka här
Översättning till svenska, november 2025, AI
