Vad är det som händer här?! Kardinalen uppmanar till att främja ”alla religioners värden”
Ytterligare mycket ”intressanta” kommentarer från kardinal Cristóbal López Romero, utnämnd av påve Franciskus till biskop år 2017 och till kardinal år 2019. Hans eminens uttalade sig med anledning av 60-årsjubileet av deklarationen Nostra aetate. I hela texten som publicerades på Vatikanens webbplats nämnde hans eminens inte ens Jesus Kristus, som är ”Vägen, Sanningen och Livet.” Det verkar inte som om att ”glömma” Jesus Kristus i dialogens namn var konciliefädernas avsikt.
Cristóbal López Romero hänvisade bara en gång till den Helige Ande – men det är oklart vilken ande kardinalen syftade på: den Ande som utgår från Fadern och Sonen, den Helige Ande i Bibeln som katoliker tror på - eller kanske andan av Pacha Mama, eller den store Manitus ande? Allt verkar möjligt i den ”dialogism” som kardinalen förespråkar.
Jesus sade till sina apostlar: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.” Man kan undra om kardinalen fortfarande bryr sig om dessa ord.
För övrigt besitter den katolska kyrkan hela och fullkomliga sanningen - och denna sanning är Jesus Kristus. Visst måste vi ständigt fördjupa vår tro och på nytt lära känna Kristus, men någon annan sanning kommer aldrig att finnas. För Kristus är den enda och slutgiltiga, oändliga Sanningen, Vägen och Livet - och ingen kommer till Fadern utom genom Jesus Kristus.
KH
Den av påve Franciskus utnämnde kardinalen Cristóbal López Romero
Ärkebiskopen av Rabat i Marocko, kardinal Cristóbal López Romero, har publicerat en överraskande artikel i Vatikanens medier. Ämnet gäller sanningen i religionen.
Cristóbal López Romero är 73 år gammal och spanjor. År 2017 blev han ärkebiskop av Rabat i Marocko, och år 2019 fick han sin kardinalshatt av påve Franciskus. Han är en av få biskopar i Afrika som stödde deklarationen Fiducia supplicans.
Nu har kardinalen uttalat sig om sanningen i religionen - med anledning av 60-årsjubileet av Andra Vatikankonciliets deklaration Nostra aetate om den katolska kyrkans förhållande till icke-kristna religioner.
Enligt den marockanske kardinalen är Nostra aetate en ”revolutionerande text” som ”fullständigt förändrade det sätt på vilket kristna betraktar icke-kristna”. ”Där det tidigare rådde konflikt, uppstod nu dialog”, påpekade han.
Enligt kardinalen gjorde Nostra aetate det möjligt att ”erkänna Guds närvaro bortom kristendomens gränser”. Han betonade att tack vare kyrkans nya inställning kan man nu samarbeta med ett ekumeniskt institut, grundat av både katoliker och protestanter, i dialog med muslimer. ”Hur långt vi har kommit!” - utbrast han med glädje.
Kardinalen skrev att deklarationen Nostra aetate hjälper kyrkan att ”upptäcka Gud… som inte kan vara någon enskilds exklusiva arv; inget folk eller samfund kan göra anspråk på Honom.”
”Gud älskar alla människor; Hans försyn gäller alla. Hans godhet och vilja att rädda mänskligheten är universell. På samma sätt är det viktigt att acceptera att den Helige Ande blåser vart Han vill, när Han vill och hur Han vill. Vi kristna tror på en Gud som genom sin Ande är närvarande och verksam i varje stund i historien, i varje samhälle, i varje civilisation, i varje kultur, i varje människa, och som överallt lämnar ’Sanningens frön’, strålar av sanning. Även om vi framställer den Helige Ande som en duva, låter Han sig inte stängas in i en bur vars nyckel vi skulle hålla i, för att släppa ut Honom när och var vi själva vill”, tillade han.
Han uppmanade därefter till att bygga ett ”universellt broderskap”, och påpekade att alla människor härstammar från Adam och att eftersom vi har ”ett gemensamt ursprung och ett gemensamt mål” kan kristna inte betrakta andra folk eller religioner som fiender.
Med hänvisning till påve Franciskus kallade han mänskligheten ”en enda familj som lever i ett gemensamt hem”, och menade att mångfalden av religioner är ett bevis på att ”det i människans hjärta finns en djup längtan som driver oss att söka Gud och livets mening.”
Enligt den marockanske kardinalen har ”var och en rätt att söka Gud enligt sitt eget samvete”, och religioner måste ”erbjuda vägar till mening och sanning, inte till dominans.”
Till sist uttalade han de avgörande orden:
”Vi måste överge det falska paradigmet ’sann religion, falsk religion’. Ingen religion kan göra anspråk på sanningen som om den vore dess enda ägare. Ingen religion äger sanningen; tvärtom, det är sanningen som äger oss alla, och i varje religion finns glimtar av sanning.”
Han hänvisade sedan till teologen Hans Küng, som ofta kritiserade dogmer - även inom området religiös relativism. Kardinalen pekade uttryckligen på Küngs idé om Weltethos - en världsetik - som handlar om att använda religionerna för att främja fred i världen.
Den marockanske kardinalen hänvisade också till påvens böneintentioner för oktober, där Franciskus betonade det interreligiösa samarbetet som en källa till det gemensamma goda, och han hänvisade positivt till handlingar som undertecknandet av det berömda Dokumentet från Abu Dhabi.
Till slut uppmanade kardinalen till att ”främja de andliga och moraliska värdena hos alla religioner.”
Inte ett ord om omvändelse, inte ett ord om Kristus, inte ett ord om sanningen i den katolska kyrkan. Från kardinalens artikel framträder bilden av ren likgiltighet: det spelar ingen roll vilken religion man bekänner sig till, för alla är olika vägar i sökandet efter Gud. En sådan hållning står i direkt strid med det första budet i de tio budorden och med hela den katolska kyrkans tradition.
Pach
källa: vaticannews.va
Inlägget kommer från sidan www.pch24.pl
Direktlänk till inlägget klicka här
Översättning till svenska, november 2025, AI
