Den förste katolske ärkebiskopen i Sverige var Stephanus 1164 och den siste katolske ärkebiskopen, Jakob Ulvsson, som efterträdde ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna. Ärkebiskop Jakob studerade i Rostock och vid universitetet i Paris, blev kanik i Uppsala 1465, diakonvigdes och prästvigdes i Rom 1466. Han utsågs med påvligt tillstånd till ärkebiskop i Uppsala 1469, vigdes i Rom 1470 och mottogs samma år högtidligt i Uppsala. Av olika skäl avsade han sig ämbetet 1515 och avled 1521. Efter brytningen med Kyrkan i Rom kom Olaus Magnus (1480 - 1571) att vara ärkebiskop av Uppsala i exil till sin död i Rom.

En mycket liten del av befolkningen vill undervisa hela världen om vad man menar är rättigheter till könsneutral ”kärlek” under vissa perioder under året, ”Pridetiderna”. I denna demonstration för ”fri kärlek” och fri normkritik trumpetas budskapet ut, ”vi är bättre än ni” och ”vi har mer rätt än ni”! Haka på, häng med, kom loss och gör intryck! Vi är många! (Över en promille av befolkningen!)

Antonius den Store levde (251 - 356) större delen av sitt liv som eremit i Egypten. Han var tidigt föräldralös men hade med sin yngre syster ett betydande arv. I 20-årsåldern hörde han orden i S:t Matteus evangelium, ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig” (19:21). Det fick honom att välja ett asketiskt liv som senare i traditionen, både i Västkyrkan och Östkyrkan, gav honom titeln ”munklivets fader”. Pengar han hade efter föräldrarna gav han till sin systers utbildning, men också till andra jungfrur.

Frågan man ställt sig efter publiceringen på Katolsk Horisont av rapporten ”Hur kan Kyrkan få fler till altaret när antalet vigslar störtdyker” (National Catholic register) 27.7 2024, är vad Kyrkan gör eller kan göra för att få fler unga att välja äktenskapet och gifta sig i Kyrkan. Det är en fråga i USA och i andra länder och naturligtvis också i Sverige.