augusti 2018

Varför vi stannar kvar och Viganós vittnesbörd

Mässans texter på söndagarna under denna skräckfyllda sommar har ofta varit kusligt träffande. Det började med Jeremias polemik mot de onda herdarna som förleder Herrens fårahjord (25:e juli) och fortsatte till berättelsen om de många lärjungar som avvek efter det ”outhärdliga” talet om livets bröd (26:e augusti). Det är fullständigt förståeligt att fler än en katolik har satt i halsen vid ordet ”helig” under de senaste månaderna, när de, av Kyrkan, förväntas bekräfta det i Trosbekännelsen och Offertoriet. Men, även om det är förståeligt, vittnar det ändå om ett missförstånd. Skälet till detta följer omedelbart efter berättelsen om dem som avvek (Joh 6:60-69), när Jesus frågar de tolv om de också vill gå sin väg. Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”

Pater Dariusz Kowalczyk SJ svarar James Martin SJ. Den polske teologen varnar för ”homoheresin”

”Enskilda, konkreta personer förtjänar alltid respekt och förståelse, men inte den skadliga ideologin som förkunnas av LGBT aktivisterna. Denna ideologi blir inte god av att man häller pseudo-evangelisk (låtsas evangelisk?) sås på den”- anser Professor Dariusz Kowalczyk SJ, dekanus för Teologiska Fakulteteten vid Påvliga Universitetet Gregoriana i Rom.

Guds änglar – den sanna trösten

I tider av sorg och smärta i Moder Kyrkan kan vi förlita oss på de goda änglamakterna som alltid tjänar Gud och uppreser de fallna i kampen mellan gott och ont. Det är Kristi frälsningsverk att Han kommit, inte för att ersätta en fallen värld eller en syndfull mänsklighet med en annan, utan att Han har kommit för att blåsa liv i ”den tynande veken och inte utsläcka den”.

Tankar om att söka Gud

Under det gångna året frågade jag två av mina icke-troende kompisar vad som skulle krävas för att de skulle börja tro på Gud. Förväntansfullt hoppades jag på att de skulle begära bevis som jag skulle kunna ge dem och få dela med mig av det ljus som Herren givit mig. Men till min inte-så-stora förvåning svarade båda två exakt samma sak, nämligen att det skulle krävas något “extremt”, någon typ av uppenbarelse eller mirakel i deras liv för att de skulle börja tro på Gud - vilket är ett absolut rationellt resonemang för någon som inte tror på Gud och som jag antar att jag själv hade haft om jag befann mig i deras situation.