Kyrkan i världen

Mässans texter på söndagarna under denna skräckfyllda sommar har ofta varit kusligt träffande. Det började med Jeremias polemik mot de onda herdarna som förleder Herrens fårahjord (25:e juli) och fortsatte till berättelsen om de många lärjungar som avvek efter det ”outhärdliga” talet om livets bröd (26:e augusti). Det är fullständigt förståeligt att fler än en katolik har satt i halsen vid ordet ”helig” under de senaste månaderna, när de, av Kyrkan, förväntas bekräfta det i Trosbekännelsen och Offertoriet. Men, även om det är förståeligt, vittnar det ändå om ett missförstånd. Skälet till detta följer omedelbart efter berättelsen om dem som avvek (Joh 6:60-69), när Jesus frågar de tolv om de också vill gå sin väg. Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”

”Enskilda, konkreta personer förtjänar alltid respekt och förståelse, men inte den skadliga ideologin som förkunnas av LGBT aktivisterna. Denna ideologi blir inte god av att man häller pseudo-evangelisk (låtsas evangelisk?) sås på den”- anser Professor Dariusz Kowalczyk SJ, dekanus för Teologiska Fakulteteten vid Påvliga Universitetet Gregoriana i Rom.

Förra veckan, då vi firade 25-årsdagen av Veritatis splendor, beskrev jag hur S:t Johannes Paulus II’s encyklika tog upp utmaningarna som uppstod i efterdyningarna av Humanae Vitae 25 år tidigare. Salige Paulus VI som gick bort för 40 år sedan denna månad, trygg i förvissningen om att han ”inte förrått den heliga sanningen”, men fullt medveten om att Kyrkan hade förlorat sitt förtroende för att man kunde undervisa med auktoritet i moralfrågor, i synnerhet sådana som handlade om äktenskap och familj.

När nu världen går ner i djupare mörker kan vi lita på att vår försvarare och frälsare är med oss. Det har nästan blivit en rutin om natten för ett av mina barn att väcka mig mellan 2 och 4. Jag somnar ofta snart om men en natt var det svårt. Jag började tänka på allt som behöver bön och barmhärtig kärlek i denna värld. ”Om jag bara kunde komma med ljus där”, tänkte jag, och kände mig begränsad som människa och med kallelsen att sköta de fyra små själarna som anförtrotts mig.

Den 6 augusti är kanske det vanligaste datum då en händelse av betydelse i denna världen används i homilierna. Predikanter jämför gärna på festen för Kristi förklaring, Kristi ljus som övergår i synlig härlighet, med det ljus som kunde ses i Hiroshima den 6 augusti 1945. Det var första gången det ljuset förvandlades till ett dödens ljus.

Med början 29 juli och fyra söndagar framåt (hela augusti) tar evangelierna upp frågan om maten, den jordiska maten och den himmelska maten. Kyrkan gör ett avbrott i läsningarna av Markusevangeliet och ägnar fem söndagar åt Johannesevangeliets sjätte kapitel och Jesu undervisning om eukaristin. Typiskt för Johannes börjar hela diskussionen med “tecken” – mat åt en hungrig folkmassa.

Påven den Salige Paulus VI Inte fullt två veckor innan S:t Padre Pio av Pietrelcina dog sände han ett brev om Humanae Vitae till den Salige påven Paulus VI som själv kanoniseras den 14 oktober 2018. Ers Helighet: Med anledning av Ers Helighets möte med kapitelfäderna förenar jag mig i anden med mina bröder och frambär i en anda av tro, kärlek och lydnad till Hans storhet som ni representerar på jorden, mitt respektfulla ärebetygande till Er egen upphöjda person inför vilken jag ödmjukt böjer knä.

Sedan påven (som snart kommer att kallas sankt) Paulus VI, utgav Humanae Vitae för femtio år sedan denna vecka, har encyklikan ofta kallats ett ”profetiskt” dokument och författaren själv en profet. Liksom ordet ”ikonisk” har orden ”profetisk” och ”profet” blivit utnötta eller till och med missbrukade. I vilket avseende var Humanae Vitae profetisk? Vilka var profeterna? Profeterna i Bibeln var ofta konfronterande. De klädde sig annorlunda för att dra uppmärksamheten till sig. Jeremia grävde ner sina underkläder, grävde upp dem igen och satte dem på sig (Jer 13:1-11). Johannes Döparen lät håret växa och Hesekiel rakade sitt huvud (Hes 5:1). Johannes Döparen bar kamelskinn och Jesaja gick naken och barfota i tre år (Matt 3:4, Jes 20).

Läsningarna för den sextonde söndagen ”under året” (22 juli) säger mycket om undervisning. På sitt vanliga dystra sätt tillrättavisar Jeremia i Herrens namn de falska profeterna som ”låter fåren i min hjord gå vilse och skingras.” Att låta dem fortsätta med sitt syndiga leverne förtjänar löftet om gudomlig bestraffning. ”Nu skall jag ta hand om er och straffa era onda gärningar.”