Böjelser som inte är inordnade
Den Katolska kyrkan lär att uttryck för sexuell attraktion och sexuellt beteende som inte sammanfaller med sexualitetens naturliga syften är ”oordnade”, det vill säga saknar möjlighet att uppnå syftet med sexualiteten. Troskongregationen har påpekat (1986) att ”Även om en homosexuell persons särskilda böjelser inte är synd är det en mer eller mindre stark tendens till ett redan i sig moraliskt ont; alltså bör böjelsen i sig själv uppfattas som objektivt ”oordnad.”