Marias Lamm

Jesus lär oss att söka stillhet, men ofta under dagens lopp tränger vårt jag tydligt fram, och även då vi tror på Jesus, visar det sig att mitt ”jag” egentligen inte är så värst förknippat med Honom. Världens jäkt och stress, rädsla inför människors uppfattning om oss, konsekvenser av våra egna och andras synder i våra liv, vår osäkerhet, och alla de psykologiska faktorerna som avspeglar sig i vårt ansikte och i vårt uppträde, i vårt bemötande med andra - återspeglas inte Jesus. Tron räcker inte alltid hela vägen, vi saknar frid, ett inre lugn som tro och närhet till Kristus skulle ge, vi tappar bort förnimmelsen av att Han är med mig nu….därför att vi inte är med Honom.

Herren själv ska ge er att äta och att dricka. Se, Han dukar ett bord i ödemarken!, för de som går med Honom dit ut. De hungriga ska få ta del av det finaste vete och honung vid det Eukaristiska bordet, där det finns bröd att äta och vin att dricka utan kostnad. Guds ord ger samhörighet med Jesus, Han som är den sanna Vinstocken. När vi dricker från Han ord, händer det att det träffar rätt i hjärtat - man förstår det plötsligt, ser det, ordet får liv och hoppar in i hjärtat!

Hur mycket är vi beredda att ge, för den här skatten? Även då man inte kan ge någonting som motsvarar värdet av ens frälsning så måste man ge upp mycket för att få det. Himmelriket här på jorden är gömt, gömt inom oss och ibland oss. Det är märkligt hur blinda vi kan vara, antingen så ser vi inte alls att vi har funnit en skatt, eller så ser vi skatten men blandar ändå in en hel del låtsas-pärlor och plastdiamanter eftersom vi inte till fullo förstår värdet av skatten och istället dras till skimret i de röda glasrubinerna.

”Memoriale Domini”. Förutom att det inte finns några medicinskt officiella källor som har föreslagit att det skulle vara mindre risk för spridning av covid -19 med kommunionen i handen än med kommunionen på tungan, så är dessutom kyrkolagen sådan att den inte kan ändras. I dokumentet ”Memoriale Domini”  står det klart och tydligt att kommunion på tungan är normen i den Katolska Kyrkan, och att den normen aldrig upphört! I den Traditionella (Tridentinska, Klassiska, Antika, Ständiga…) Mässan är kommunion på tungan, knäböjande, gällande.

I början av Jesu mission förkunnade Han: ”Omvänd er, Guds rike är nära”. Guds rike är förknippat med omvändelse. Vi  lever ofta så tryggt i det vi gör och lär och tänker att vi helt enkelt inte ser felen och bristerna i det, och den Onde hinner så ogräs som hindrar oss från att se. I Kyrkan, som i världen, växer vetet och ogräset tillsammans. Den Onde använder sig av människors svagheter, syndfullhet och ignorans för att komma in och förstöra.

Jesu ord jämförs med ett litet frö som efter att ha fallit ner i jorden börjar spira och växa och därigenom göra vad den är skapad för. Ett frö är väldigt litet men har en stor potential. Den som sår är Jesus, Han sår sitt ord i våra själar. Guds ord är enkla, de liknar orden som människor talar, skillnaden är att Gud är i det Han säger. Hans ord blir kött. Välsignad är den i vilkens själ Kristi ord blir "gjort", i vilken Guds ord blir förverkligat!

De lärda och kloka i denna värld är de som litar på sitt eget omdöme och gärna skriver ett nytt evangelium eftersom de inte riktigt kan hålla med om vad Herren säger. Man säger att förkunnandet av ordet, att förkunnande över huvud taget ”inte går in” därför att folk inte är öppna, de kan inte ta emot det, det låter inte bra, det låter hårt…så man måste göra något annat. Vad då? Om människor inte är öppna för vad Kyrkan lär,  (och Kyrkan, i Hennes traditionella och eviga lära lär det som Jesus själv lärt), inte heller är öppna för förkunnelse, katekes. - så är det därför att synden står emellan.

Vår belöning i himmelen beror på hur mycket vi har bidragit till att ha Kristnat världen och att vi hjälper dem som försöker att göra det. Kärlek till föräldrar och barn, familj och vänner är naturlig, mycket bra och mycket nödvändig men kärlek till Gud kommer först. Om vi prioriterar den naturliga kärleken före Guds kärlek kan inte det himmelska bli en belöning. Vi kan inte ignorera det som Jesus kräver för att få frid med våra föräldrar eller barn. Låter detta hårt?

Det som först verkar oklart och främmande blir allt ljusare genom nåden som tiden ger och i tron som växer. Jesu ord, Guds ord, börjar som i ett mörker, som en viskning, som något som ännu inte ger ljus men verkar istället dunkelt, och stämmer inte helt in med ens liv. Jesus ger oss Sakramenten, Han ger oss sin kärlek, vi erfar ordet vid olika svängar och situationer i livet, ordet som Jesus viskat i våra öron går så sakteliga ner och in i hjärtat, det borrar sig in i själen där Hans ord finner sin plats för att sedan bära frukt och nå tillbaka till Gud tiofalt och  hundrafalt.

Firande av den Heliga Treenighetens Högtid går tillbaka till fyrahundra talet då en man vid namn Arius spred irrläran att Jesus var en skapad människa och därför inte Gudomlig, på så sätt var det uteslutet att Gud var tre Personer. Kyrkofadern Athanasius förkunnande att Gud är tre Personer och att Jesus är sann Gud. Detta blev sedan fastställt i den Nicenska trosbekännelsen.