Bloggar

Boken med den titeln av Katarina Barrling hör hemma i vad som brukar kallas ”mentalitetshistoria”, alltså försök att med vetenskaplig objektivitet tidsbestämma dominerande åsikter och hur de uppkommit. Man kan i februari 2025 knappast låta bli att citera den sympatiske partiledaren som nyligen ställt sin plats till förfogande. Hans frivilligt presenterade livsåskådning har tre lika viktiga delar som alla passar in i det nymyntade begreppet ”världens mest protestantiska land”.

Är det ett svar att säga att hon är komplex, sammansatt? Nej, det är ett uppehållande svar: ”Din plats i kön är nitton. Du vet väl att du kan ställa din fråga på vår hemsida. Tack för att du väntar!” Personer vars inre trygghet förändras genom yttre händelser blir ensamma med sig själva och drar egna slutsatser utan verkliga kunskaper. För att uppnå målet att kontrollera sitt liv vill de själva avgöra och besluta sig för både goda och onda handlingar.

Den man som säger till en kvinna, ”Du skall bli min hustru” förstår inte kvinnans värdighet och frihet och syndar mot sin Herre och Gud som är den ende som säger ”Du skall” och ”Du skall inte”. Lagen säger ”Du skall älska din nästa” och det tänker mannen att han gör med allt han ska ge henne. Han förstår dock inte att kvinnan är en person med rättigheter utan ser henne som en ägodel. Han har en svaghet både i sitt förstånd och i sin vilja. Han saknar emotionell intelligens.

För några år sedan ville jag i Jönköpings-Posten debattera den då ganska nya frågan om ”hemaborter”. Samtliga gynekologer på Ryhovs sjukhus försäkrade läsarna i sin tur att deras positiva syn på hemaborter inte var motiverad av arbetsbelastning på förlossningsavdelningen. Jag replikerade med att ta upp frågan om hur denna för gravida unga förmodligen snabba lösning skulle komma att påverka synen på det ofödda livet. Det är nu ett par år sedan. Tiden har kommit ikapp os och fram till att den då känsliga frågan nu får sin lösning då ”hemaborterna” ska skrivas in i en uppdaterade abortlag. Den visar att inställningen till aborterna står fast och att lagen främst ska se till den gravidas beslut.

Den internationella böneveckan för kristen enhet bär med sig både förhoppningar och frustrationer. Tack vare Sveriges Kristna Råd har böneveckan fått ett allt rikare innehåll i jämförelse med tidigare evangeliska böneveckan som var kortare och mer lokalt inriktad.  De katolska biskoparna och påven undervisade alla katoliker om enheten med andra kristna i det stora ekumeniska mötet i Rom som kallas Andra Vatikankonciliet.

På tredje söndagen under året läser vi också profeten Nehemja, som skriver: ”Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna att lyssna. – de läste ur den tolkade den och utlade den så att folket förstod vad som lästes” (8:2). Ett kristet samhälle bygger alltid på ”lagboken” som Gud ingjutit i sitt folk. När den inte längre läses och utläggs för folket är de inte längre det troende folket som håller livet som heligt från dess allra första början till det naturliga slutet. Hur ser ett sådan samhälle ut som inte vilar på Guds lag? det har blivit ett icke kristet folk och samhället har då blivit hedniskt – som det en gång var!

Hur kunde det ske? Människor överallt i världen har frågat sig i årtionden hur systematiska mord kunde planeras och genomföras i vad man trodde var civiliserade stater som Tyskland och Sovjetunionen. Sanningen om förintelselägret Auschwitz öppnade ögonen för den fria världen som längre vägrade tro på de uppgifter som spreds om de mest fasansfulla öden som drabbat människor.  Det pågick från 1933 fram till de allierades seger över Tyskland 1945. Ett oförglömligt vittnesbörd om verkligheten i Auschwitz är historien om den helige Maximilian Maria Kolbe som led martyrdöden i lägret 14 augusti 1941.

När julnatten infallit, och vi är hemma vid krubban, efter eller före midnattsmässan, läser vi ur den Heliga Birgittas himmelska uppenbarelser i kapitlet Kristi lidande, i översättning av Tryggve Lundin, följande beskrivning av Jesu Födelse: Ängeln Gabriel talar till Jungfru Maria och hon svarar. Sedan säger hon hur det skedde och hur hon genomgick både stor glädje men också stor smärta, när hon tänkte på sin Sons korsfästelse, som hon hört beskrivas av profeterna.