Svalan

De flesta av oss är nog bara passiva åskådare till andras konflikter eller maktkamp och slipper undan. Men varje tid har sina motsättningar och många känner oro över vad andra ska tycka. Vi kan ju se hur farligt det kan vara att utmana maktcentra – både i Kyrkan och i samhället. En fabeldiktare kunde framföra sin kritik utan att kastas åt lejonen. Det gällde bara att ge makthavarna oskyldiga namn, som en viss fågel, en lite enkel bonde eller en trana. Folk förstod vilka som åsyftades. Jean de La Fontaine levde under franske Ludvig den Stores tid. Det var han som sa: ”Staten, det är jag!”

Någon kan kanske tycka att ”Svalan och småfåglarna” passar in i vår tid också?  

”Svalan och småfåglarna”

av

Jean de la Fontaine

På sina många färder en svala mycket hade sett och lärt.

          Den mycket tagit intryck av, kan mycket ha att minnas.    

          Minsta oväder hon visste om och sjömännen till havs i tid en varning, sände hon.

       Det hände sig en gång, när hampan skulle sås, en bonde fick hon se som över sina många fåror hampans frö snabbt falla lät.

           ”Det här är inte bra”, till de minsta fåglarna hon vände sig och sa. ”Jag tycker det är synd om er, för här en verklig fara väntar”.

            Själv jag skulle lämna allt det här och i ett annat fjärran hörn nog sätta bo.

          ”Ser ni bondens hand som sig mjukt med vinden rör?” Den dagen kommer, och snart den kommen är!

”Allt den handen sprider ut, blir slutet för er alla.’’

         Ur detta något bojor komma skall som era vingar håller fast och flykt förhindrar

            som slutligen med tröskorna än död, än fångenskap, för er skall bli. Se alltså upp för allt som kittlar, grytor liknar, eller fängelser!

          ”Ät därför”, svalan sa till dem, ”det som nu blir sått och tro på mig!”

           Fåglarna med hån bemötte hennes råd och fälten dem av inget värde syntes vara.

           När hampaåkern skjutit gröna skott, sa svalan ”Plocka strå för strå av det som detta usla säde gett, ät det eller gå förlorade, det kan ni vara säkra på!”

           ”Olycksprofet, som du pratar!”, man henne svarade, ”Det är just ett duktigt dagsverk du oss ger!”

Flera tusen fåglar måste till att skörda hela denna jord.”

           När hampan mognad nått, svalan lade till: ”Det ser inte ut att vara bra. Dålig gröda först och tidigt kommer”.

           Trodd jag aldrig blev i vad jag sagt, men nu se upp, så snart ni marken bördig ser och folk med grödan tar itu, då mot alla fåglar blir det krig!

           När snarorna och näten ni fåglar fångar in, flyg inte längre hit och dit, håll er hemma eller byt miljö!

           Försök, ni fåglar små, som ankor, tranor eller andra brukar göra, flyg bort! Men kom ihåg! Ni har det inte i er alls att flyga över öknarna och böljorna och söka andra världar, som vi.

          Därför är det bara ett som säkert är för er, att i ett hål i muren söka skydd och stänga in er i.

           Alla fåglarna de små har nu med sina korta vingar sinsemellan börjat pladdra, lika hjälplöst uppgivna som förvirrade trojaner, när Kassandra munnen öppnat och allt om svek och lögn berättat.

          Så såg sig varje liten fågel som slav i fångenskap till slut.

          Vi lyssnar som av instinkt till de våra, och tror det onda bara när det hänt.

                           L’Hirondelle et les petits oiseaux

                                 ur Fables (1668-1671)

                                   Jean de La Fontaine (1621-1695)

                                        Översättning 1 januari 2024

diakon Göran Fäldt