Diakon Göran Fäldt

Kära medkristna, Samtalet mellan den rike mannen och Abraham i evangeliet är ett av de längsta i den Heliga Skrift. Den rike mannen, som ”levde i fest och glans var dag”, hade det svårt i det nya livet efter sin död. Först vädjar han till Abraham om hjälp.

Kära familjer och barn i början av skördetiden!  Som kristna har vi en annan tid för att se frukterna av vårt dagliga arbete än lantbrukarna, trädgårdsmästarna, skogsvårdarna, fiskarna. Vi vet att vi måste leva på ett visst sätt som motsvarar tron på Kristus vår Herre. Det är inte för vår egen skull som vi ska vara pålitliga och hederliga utan för Kristi skull.

Kära medkristna, kära familjer och barn som börjat trosundervisningen, vill vi hitta budskapet i dagens evangelium enligt Lukas, stöter vi på vissa hinder. Vem vill egentligen vara en Jesu lärjunge om lärjungeskapet måste gå före allt vad familj och släktskap betyder? Vem vill följa Jesus till priset av sitt eget liv? Och för det tredje, vem vill avstå från allt han eller  hon äger? Har inte Jesus sagt att vi ska älska vår nästa som oss själva och bevisa vår kärlek genom de goda gärningarna? Är inte det man äger frukten av arbete och klokt sparande för framtida behov? För andras skull mer än för vår egen skull!  Om man tar Jesu ord i evangeliet idag  bokstavligt skulle vi kristna inte vara annat än dårar och falska lärjungar?

Kära bröder och systrar i Herren, Det är alltid en så stor glädje att få mötas tillsammans inför Herren som kallar oss till gemenskap. Kyrkans historia säger oss att redan de första kristna samlades i glädje och hopp om Guds välsignelser och en meningsfull framtid, även om det måste vara en korsets väg.  Mässan är främst ett möte med den Uppståndne Kristus men också med varandra.

Kära bröder och systrar i Herren, När vi lyssnar till evangeliet idag behöver vi tänka allvarligt på vår egen väg som Jesu lärjungar. Har vi tagit frälsningen för given? Kyrkans missionerande signaleringar och försäkringar talar ju om Guds kärlek och barmhärtighet i så starka ord att vi inte tycker att vi måste göra något särskilt eller bli ”mer andliga”. Gud är kärlek. Utgivande, förlåtande, till och med inkluderande kärlek. Människan har i sitt högmod blivit sin egen religion.