Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar i Herren, Det vi har gemensamt är tron på Jesus Kristus. Han stämmer möte med oss och vi kommer. Vi är gifta eller ännu inte gifta, vi har barn och barnbarn eller befinner oss i livets skugga där vi blivit ensamma utan att vilja det. Vi känner att vi vill göra mer i Kyrkan och för världen eller vi kämpar med utmattningssyndrom eller livströtthet. I alla dessa olika mänskliga tillstånd har vi ändå alltid tron på Jesus Kristus gemensamt.

Kära medkristna, Om man vill försöka hitta det typiska för vår tids människosyn kan man fråga sig om det inte handlar mest om självbilden. Det verkar typiskt att vilja ”bli sedd” av andra på det sätt som är mest intressant för nutidsmänniskan. Därav kommer det nästan outtömliga behovet av självexponering. Bilden av Maria från Uppenbarelseboken är inte en självcentrerad människas bild av sig själv utan en bild Gud ger henne och som avtecknar sig i kosmos, upphöjd av Gud och insatt i inkarnationens stora mysterium.

Idag den 10 augusti är det Patronatsfest i Uppsala för Sankt Lars’ församling men här firar vi den 19 söndagen under året. Söndagen kommer före helgonet eftersom söndagen är Herrens dag. Tredje budet säger ”Tänk på vilodagen så att du helgar den”. Vi kommer varje söndag till den heliga mässan för att Gud kallar oss. Han kräver också att vi kommer, om vi inte är sjuka eller döende. Gud är helig och hans folk skall vara heligt som han.  Från mässan tar vi med oss den nåd vi behöver för veckan framför oss.

Kära brudpar, Dagen är inne nu, den ni längtat så mycket efter. Ni är säkra på varandra. Det är ett gott tecken. Ni har också varit förlovade länge. Varför i så fall vara nervösa? Om jag frågar er: på en skala mellan 0 - 10, hur nervösa har ni varit inför den här dagen? Brudgummen? Bruden? Från noll till tio! Tack för det ärliga svaret!

Kära bröder och systrar i Herren, Det är just i tider av kriser och osäkerhet som vår tro på människans värdighet sätts på prov. Som alla kristna tycker vi mycket om S:t Paulus’ ord till kolosserna (jfr 3:11) om Kristus som blir allt i allt och i alla så att ras och etnicitet inte delar upp oss i olika läger utan förenar oss. Vi är alla människor skapade av Gud och lika Gud. Vad ska då skilja oss?

Kära katolska medkristna, Alla de sakramentsprocessioner som äger rum i Sverige i dag på högtiden Kristi Kropp och Blod vittnar om den långa traditionen med bröd och vin till det troende folket. De vittnar också om vad som hänt med det folkliga religiösa livet i ett land som bytte religion till protestantismen på 1500-talet. De processioner som genomförs i det katolska Sverige idag är begränsade till församlingarna och kräver i många fall tillstånd av polisen som alla andra publika manifestationer.