Predikningar

Kortpredikan 2 september 2019

​​​​​​​Under både söndags- och vardagsmässorna till kyr­koårets slut lyssnar vi till Lukas evangelium. Idag talar Jesus i sin hemstad Nasaret, i synago­gan. Lukas beskriver därmed programmatiskt villkoren för att lyssna till Guds och Jesu ord. Den första reaktionen var fascination över "de ljuvliga ord som utgick ur hans mun". Men reaktionen går snart över. De menar sig re­dan känna igen honom som "Josefs son". De tror sig redan ve­ta vem han är. De kräver tecken och bevis. De tar anstöt i stället för att lyssna och tro.

Predikan 22 söndagen under året 2019

Den märkliga ödmjukheten. Hur blir människan lycklig? Hur når hon frid och glädje? Hur övervinner hon sina inre och yttre fiender? Hur når hon målet? Svaret på alla dessa frågor kan samlas i ett enda ord: ödmjukhet. Vi hörde det ur Jesu mun: ”den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”. För de första kristna var den öd­mjuke Kristus det sto­ra föredömet. De ville bli lika honom som själv hade sagt: ”Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta”. De hade förstått att öd­mjukhet ger lärjungen del av Jesu liv, att öd­mjuk­­het är vägen till liv.

Predikan 22 söndagen under året 2019

Om någon håller upp prideflaggan framför oss och frågar om vi inte vill gå med i paraden, säger oss vår instinkt att vi vill undvika konfrontationen. Det kan bli svårt om man vill provocera oss. Att fly bort uppfattas som nej till pride, att stå kvar uppfattas om ja till pride. Att säga något kan missförstås eller feltolkas.

Kortpredikan 31 augusti 2019, Vårfrumässa

​​​​​​​Det är lätt att tycka synd om mannen som grävde ner sitt pund. Men den känslan bedrar. Han hänvisar till sin her­res förmenta stränghet, men det blir en ursäkt för att skyla över lättja, feghet och avundsjuka. Hans herre kal­­lar honom "en slö och dålig tjäna­re". Rädsla är en usel vägledare. Den får stöd av en ogrundad ideologi om verkligheten, tanken att alla måste vara lika och ha samma gåvor.

Kortpredikan 30 augusti 2019

​​​​​​​”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga.” Aposteln talar i första hand om kroppen, den egna och bro­derns/systerns. Kroppen är inte något likgiltigt eller utan värde, som den var för gnos­tikerna, då och nu. Eftersom den var av så ringa värde kunde man göra med den hur och vad som helst. I praktiken sammanföll det med hedningarnas hållning, som lät kroppen styras av ”lidelser och begär”.

Kortpredikan 29 augusti 2019, Johannes Döparens martyrium

​​​​​​​Johannes Döparens martyrium uppfattas lätt som obehagligt och pin­samt. Hero­dias har inte glömt vad Johannes sagt om hennes otillåtna äkten­skap med Herodes. Hans feghet gör honom till hennes medbrottsling. Hämndlystnad styr hennes handlande. Det är profetens öde. Elia förföljdes av drottning Isebel. Profeten Jeremia klagar, men är gjord till "en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot dess präster och mot folket i allmänhet".

Kortpredikan 28 augusti 2019, S. Augustinus

​​​​​​​Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troen­de i Thessalonike.  Han ”vädjade” till dem att leva ett liv ”värdigt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlighet”. Det avgörande var att de tog emot hans predikan inte som ”män­ni­sko­ord” utan som ”Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende”.

Predikan på minnesdagen för S:t Augustinus 2019

Augustinus är viktig för att förstå krisen i Kyrkan i dag. Den heliga Monicas son är i dag upphöjd i Kyrkan till den högsta nivån, vördad, älskad och obligatorisk på alla prästseminarier, även om det inte är lika arbetskrävande överallt. Han är kyrkolärare, utnämnd 1298. Men vem var det som gav honom de första insikterna och inspirationen om inte hans mor, Monica? Han gick sin egen väg, den dåliga vägen, men hon var hela tiden med honom med en moders kärlek. Hon var för honom vad Guds Moder Maria alltid varit för Kyrkan, Kyrkans moder!

Kortpredikan 27 augusti 2019, S. Monica, S. Augustinus mor

På den heliga Monicas dag hör vi aposteln likna sin apostoliska verk­samhet vid en mors ömhet för sina barn. Paulus hade pryglats och för­öd­mjukats i Filippi. Såren kan inte ha hunnit läka när han kom till Thes­sa­lonike. Ändå ”uppträdde han lika kärleksfullt som en mor som sköter om sina barn”. I Jesu skarpa ve-rop finns också källan till en omsorg som kyrkan tagit till sig i moderlig omsorg om sina barn. Vi, kyrkans barn, mås­­te steg för steg lära oss måttfullhetens, den gyllene medel­vägen, mellan förrädis­ka ytterligheter.

Predikan på minnesdagen för den heliga Monica (331 – 387), 27 augusti 2019

Den heliga Monica är ett helgon för alla föräldrar som oroar sig för sina barns tro. I alla familjer finns det glädjeämnen och sorger. Det gäller förstås också Kyrkan i stort, eftersom hon är helig men hennes barn kan vara både helgon och demoner. Vad exakt det berodde på att ett av den heliga Monicas fyra barn, Augustinus, helt avvek från familjens kristna tradition är inte av så stort intresse som vad det berodde på att han, som sedan blev både biskop och kyrkolärare, omvände sig och blev döpt av den helige Ambrosius i Milano, långt från hemstaden Taghaste i nuvarande Tunisien.