Predikan 23 söndagen under året 2025
Vish 9: 13-18; Ps 90; Filem 9b-10, 12-17; Luk 14: 25-33
Kära medkristna, kära familjer och barn som börjat trosundervisningen, vill vi hitta budskapet i dagens evangelium enligt Lukas, stöter vi på vissa hinder. Vem vill egentligen vara en Jesu lärjunge om lärjungeskapet måste gå före allt vad familj och släktskap betyder? Vem vill följa Jesus till priset av sitt eget liv? Och för det tredje, vem vill avstå från allt han eller hon äger? Har inte Jesus sagt att vi ska älska vår nästa som oss själva och bevisa vår kärlek genom de goda gärningarna? Är inte det man äger frukten av arbete och klokt sparande för framtida behov? För andras skull mer än för vår egen skull! Om man tar Jesu ord i evangeliet idag bokstavligt skulle vi kristna inte vara annat än dårar och falska lärjungar?
Den som inte älskar sin medmänniska som hon kan se, hur ska hon kunna älska Gud som hon inte kan se? Gud är kärleken och vi kan bara uppnå den genom att använda våra dygder och ha ett samvete som lyder Guds bud och lag. Ja, vi har uppenbarligen problem med evangeliet idag. Han överdriver avsiktligt. Å andra sidan tror vi inte att det kan finnas motsättningar i Jesu undervisning. Han är vår sanna frihet och det är genom troheten till Honom som vi till slut ska vinna det arv som Gud bestämt för oss ”långt innan världens skapelse” som bönen för 23 söndagen så tydligt uttalar.
Det finns en förklaring till att Jesus säger det han säger. Det är det stora skarorna som gick tillsammans med honom från by till ny och ute på landet. Varför följde de honom? Var det för att bli lärjungar eller var det därför att de ville ha en plats i det nya kungariket som de trodde Jesus skulle grunda? Han vet vad de tänker. Ska han skicka iväg dem? ”Gå hem allihopa” – det här inte för er, ni ovärdiga!” Nej, han låter dem följa med men han talar om för dem vad som väntar dem om de väljer att fortsätta. Han ställer dem inför krav som de inte är beredda att uppfylla. Samtidigt säger han till de äkta lärjungarna vad korsets väg kan innebära. På olika sätt måste alla hans lärjungar vara beredda att uppoffra något och visa allvaret i sin kallelse. Det har vi alla gjort i dopet och i konfirmationen. Nu måste vi leva som vi tror och bekänner. Det gör vi alla när vi bekänner vår tro och ber om förlåtelse i början av varje helig mässa. Vi vill älska våra familjer och göra allt vi kan för dem. Vi vill älska Gud och offra våra enkla liv till honom. För vi är hans barn! Gud är vår Fader. Gud älskar oss med en kärlek som innebär lidande, offer och död. Det är genom den vi finner vår sanna frihet som människor och vår slutliga frälsning när vi passerat den trånga porten och renats i skärselden för våra oförlåtna synders skull. Kyrkan ger oss som god förebild Filemon. S:t Paulus tackar honom för allt han gjort för församlingen med sin hustru Apfia. Filemon har varit en trogen medhjälpare till den åldrade Paulus som älskar honom som en sann broder. Brevet till Filemon är den kortaste texten i Nya testamentet men därför inte den minst betydande. Det vittna om en hängiven Kristi lärjunge som också fick vandra korsets väg och bli martyr under kejsar Neros förföljelse. Filemon vördas som helgon i de gamla ortodoxa och katolska kyrkorna. Han var en sann lärjunge liksom hustrun Apfia. S:t Filemon tros ha varit biskop i Gaza i Palestina som nu är på allas läppar. Låt oss be sankt Filemon om bön för alla som lider av hunger, sjukdomar och svåra sår i krigets ofattbara ondska. Låt oss i ödmjukhet erkänna vad som verkligen krävs av oss alla som Kristi lärjungar. Amen.
diakon Göran Fäldt