Predikan 15 söndagen under året 2026
Jes 55:10-11; Ps 65; Rom 8: 18-23; Matt 13: 1-23 (eller 1-9)
Kära medkristna,
Jesus börjar sin liknelse om såningsmannen och sådden med orden ”En man gick ut för att så” (13:3). Så inleder han, enkelt, utan känslor för att höja lyssnarna förväntan: ”En man gick ut för att så”.
En lantbrukare i Sverige hade kunnat förutsäga en kommande skörd på vetenskaplig grund, med stöd från lantbrukets eget universitet eller Jordbruksverket. Så och så blir det, beroende på solen och regnet och jorden sådden faller ner i. Lantbrukaren kan bli rik eller mindre rik genom sitt arbete, fast han själv alltid arbetar på ett och samma sätt. Han meddelar media sin prognos för året. Så tror jag det blir!
Men det som intresseras oss är inte en rapport om ett effektivt spridande av små korn, utan liknelsen. Vi är uppmärksamma på ett annat sätt. Jesu liknelser handlar alltid om människans relation till Gud. Jesus talar alltså om något annat, det som kan växa och bära frukt, eller som av olika anledningar inte ger något resultat. Han talar alltid om vad tron på hans ord gör med människan, hur människan reser sig upp genom att höra hans ord eller faller ihop, när hon inte tagit vara på det.
Jesajas ord sammanfaller med Jesu intention med sitt ord: ”Så är det med ordet som kommer från min mun, det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det som jag vill och utför mitt uppdrag” (Jes 55:11).
Jesus vet av erfarenhet att människor tar emot hans ord på olika sätt. Människans frihet är som jorden i liknelsen. Ordet bär frukt eller inte. Men såningsmannens, Jesus’, intension är att ordet skall bära frukt, ”hundrafalt och sextiofall och trettiofalt”. Det är hans förväntan, ja mer än förväntan, ett krav!
Jesus vill att hans ord ska utföra ett uppdrag, men han tar hänsyn till människans frihet och säger: ”Hör, du som har öron”, (Matt 13:9). Jesus är människokännare. Vi har alla öron men är inte alltid bra på att använda dem och verkligen lyssna. I liknelsen är människan som vägkanten, som tistlarna eller som den goda jorden. Hur blir det till slut?
Liknelsen svarar inte på en sådan fråga. Vi får inte veta något förrän vi kommer till himlen. Där blir det tydligt och klart hur vi har burit frukt. Hur har vi använt vår frihet? Det finns det papper på i himlen. Det är bara att skriva under, inte med personnummer utan med dopnamnet och dödsdatum.
Det finns oräkneliga änglar som samlar ihop alla underskrifter och arkiverar dem fram till Domens dag. ”En man gick ut för att så”, så började liknelsen.
Ja, kära medkristna, något händer alltid med oss, i relationen med Gud. Vi kan alltid förtrösta på en sak. Brödet vi får att leva av genom Jesus, jäser och mognar till och med i vinterkylan och under nattens timmar. En Guds sanna gåva!
Vi bär alla god frukt när vi tar emot såningsmannens ord i vår själs goda jord, Amen.
diakon Göran Fäldt
