Kina förbjuder online‑evangelisation och "samarbete med utländska krafter" av präster
Kommentar: Det avtal som undertecknades under påven Franciskus pontifikat – och som av någon anledning fortfarande hålls hemligt för troende katoliker och allmänheten – mellan Vatikanen och det kommunistiska Kina, bär tydligen "goda och välsignade" frukter. Låt oss påminna om att Vatikanen undertecknade avtalet trots tydliga varningar från den kinesiske kardinalen Joseph Zen. Hade kanske kardinal Zen rätt när han varnade Vatikanen?
KH
Nya regler styrande religiösa ledares uppträdande online förbjuder även obehörig livesändning av liturgier och katekesundervisning för barn.
Kinesiska myndigheter har utfärdat nya regler för religiösa ledares onlinebeteende i landet, som förbjuder obehöriga livesändningar av liturgier, katekesundervisning för barn och “samarbete med utländska krafter” genom någon form av onlineaktivitet.
Regelverket för religiösa lärare och personal publicerades av Kina statliga religiösa myndighet (State Administration of Religious Affairs) vid ett ej angivet datum, och offentliggjordes av kinesisk statlig media den 15 september.
Koden, som innehåller 18 artiklar, förbjuder även insamling av pengar online för religiösa ändamål, inklusive uppförande av kyrkor.
De nya reglerna följer tidigare lagliga begränsningar av religiös utövning på fastlandet, men den nya koden gäller också religiösa ledare i Hongkong, Macau, Taiwan och utomlands – om de “begår onlinehandlingar i Kina.”
Den fulla räckvidden av de nya reglerna är ännu oklar. Medan normerna uttryckligen nämner aktiviteter via webbplatser och appar – inklusive populära meddelandeplattformar som WeChat – verkar ordalydelsen visa att reglerna skulle kunna tillämpas på all onlinekommunikation, inklusive e‑post.
Reglerna träder i kraft omedelbart och kräver att alla “religiösa lärare och tjänstemän” uppträder online på ett sätt som visar “kärlek till fosterlandet, stöd för Kinas kommunistiska partis ledarskap, stöd för det socialistiska systemet, [och] efterlever nationell lagstiftning och föreskrifter.”
Särskild tonvikt i koden läggs på behovet för alla religiösa ledare att “praktisera socialisternas kärnvärden, hålla fast vid principen att religion ska vara självständig i Kina, följa riktningen för en kinesifiering (Sinicization) av religion i Kina, aktivt leda religion att anpassa sig till ett socialistiskt samhälle, och upprätthålla religiös, social och nationell harmoni.”
Spänningar har uppstått mellan Kinas regeringspolitik om religiös självständighet och kravet på kinesifiering av religion – dessa har skapat många problem för katoliker i Kina, både för präster och lekmän. Likaså finns permanenta bestämmelser som förbjuder minderåriga att delta i religiösa gudstjänster och som annars begränsar religionsutövning.
Biskopar och präster som motsätter sig statens överhöghet över kyrkans angelägenheter har utsatts för trakasserier och arresteringar.
Laity (lekmän) inom den katolska kyrkan som förkastar statligt registrerade biskopar och präster som erkänner Kinas kommunistiska partis auktoritet i religiösa frågor har på vissa platser nekats tillgång till sakramenten.
Medan regeringsregler länge förbjudit minderåriga att närvara vid mässor, förbjuder de nya reglerna även religös undervisning för minderåriga online, samt framställning och tillgängliggörande av material för sådana ändamål.
“Religiösa lärare skall inte sprida eller ingjuta religiösa idéer till minderåriga genom Internet, inducera religiös tro eller organisera minderåriga att delta i religiös utbildning,” enligt de nya reglerna.
Även förbjudet är obehörig “predikan via online livesändningar, korta videor, nätmöten,” och religiösa lärare och tjänstemän får inte organisera eller delta i “online Dharma‑möten, tillbedjan, mässor och andra religiösa aktiviteter,” eller “distribuera eller skicka religiösa interna publikationer genom internet.”
Reglerna försöker också begränsa extern religiös påverkan, och säger specifikt att religiösa tjänstemän “inte skall samla in medel online i namn av att bygga platser för religiösa aktiviteter eller hålla religiösa aktiviteter.”
“Religiösa lärare skall inte samarbeta med utländska krafter via internet för att stödja och delta i utländska religiösa infiltrationsaktiviteter,” enligt de nya reglerna.
Om religiösa lärare och tjänstemän bryter mot denna kod, skall religiösa ärendeavdelningen beordra dem att rätta sig inom en viss tidsfrist; om de vägrar, skall religiösa ärendeavdelningen tillsammans med nätverksinformationsmyndigheten, den behöriga telekommunikationsmyndigheten, allmänna säkerhetsmyndigheter, nationella säkerhetsmyndigheter m.fl., bestraffa dem enligt bestämmelser i relevant lag och administrativa föreskrifter.
De nya föreskrifterna gäller specifikt även Macau och Hongkong – “speciala administrativa regioner” av Kina med separata rättssystem – och Taiwan – en självständig nation erkänd av Heliga Stolen men över vilken Kina gör territoriella anspråk – liksom “utomländska religiösa lärare som begår onlinehandlingar i Kina.”
Reaktioner från kyrkliga ledare i Kina till The Pillar beskriver den nya koden som en “naturlig utveckling av kinesifieringspolitiken.”
“Religion är okej, så länge den står under statens kontroll,” sade en präst från fastlandet.
“Det är möjligt att dessa regler inte ens är primärt riktade mot [katoliker], utan snarare huvudsakligen mot andra religioner och sekter som buddhism och Falun Gong, och korrupta lokala tjänstemän som söker utländska pengar.”
“Men det kommer ändå vara lätt för oss att bli slagna i korselden,” sa han.
En annan högt uppsatt präst sade att reglerna kan användas för att kriminalisera vanlig kommunikation mellan biskopar med Rom.
“Om du är biskop på fastlandet och du har någon form av vanlig kommunikation med Vatikanen som erkänner Roms jurisdiktion i kyrkliga angelägenheter, om du gör det via e‑post kan du dömas för ‘utländskt samarbete’,” sade han.
“Om någon präst skulle bli ertappad med något att göra med en missionär, är det infiltration. Som alltid med dessa regler, är målet att kriminalisera allt från utanför Kina.”
“Vi är nu på väg till där vanliga uttryck för gemenskap kan bli ett nationellt säkerhetsbrott,” varnade prästen.
De nya reglerna följer andra religiösa restriktioner som införts av kommunistiska myndigheter i år, med syfte att förhindra utländskt inflytande på religiös utövning på fastlandet.
Lagstiftning från 2021 förbjuder präster att “dominera av utländska krafter, acceptera utnämning till undervisningspositioner av utländska religiösa grupper eller institutioner utan tillstånd, och andra handlingar som bryter mot principen om religionens självständighet och självförvaltning.”
I april meddelades nya lagar som förbjud hotet från utländska medborgare att utöva gudstjänstgemenskap med kinesiska medborgare, och kräver allt besökande att bekräfta de kinesiska kyrkornas och trosgemenskapernas nationella självständighet.
Reglerna betecknades som en “förevändning för arrestering” av lokala präster.
Präster både på fastlandet och i Hongkong har varnat i åratal att Peking stramar åt regleringen av religiös praxis under förevändningen “nationell säkerhet,” och flera högt uppsatta arresteringar och åtal av katoliker i Hongkong har genomförts med hänvisning till nationell säkerhet, däribland Hongkongs tidigare biskop, kardinal Joseph Zen.
Samtidigt som Kina ökat restriktionerna på religiös utövning på fastlandet, har man godkänt successiva förnyelser av det provisoriska avtalet med Vatikanen om utnämning av katolska biskopar för fastlandets stift, som först ingicks 2018.
Trots avtalet har många underjordiska präster och en del biskopar vägrat registrera sig hos den statligt kontrollerade Katolska patriotiska kyrkan (CPCA), med hänvisning till kravet att erkänna Kommunistpartiets auktoritet över kyrkan och dess lära.
Heliga stolens Statssekretariat utfärdade 2019 vägledning, utan underskrift, där det fastslogs att “Den Heliga Stolen förstår och respekterar valet hos dem som, av samvets skäl, bestämmer sig för att de inte kan registrera sig under nuvarande villkor.” Biskopar och präster som vägrar registrera sig har utsätts för systematisk trakasseri, arresteringar och förvar.
Vid förnyelsen av provisoriska avtalet första gången 2020 sade Heliga Stolens statssekreterare kardinal Pietro Parolin att avtalet var tänkt “att hjälpa de lokala kyrkorna att åtnjuta större frihet, autonomi och organisering, så att de kan ägna sig åt uppdraget att förkunna evangelium och bidra till den hela personens och samhällets utveckling.”
Vid tidpunkten för avtalets förnyelse ombads Parolin kommentera förföljelsen av kristna i Kina, och svarade: “Men vilka förföljelser?”
Sedan avtalet först ingicks har statliga myndigheter vid flera tillfällen utsett biskopar ensidigt, utan påvligt godkännande eller – i vissa fall – ens informerat Rom. Peking har även vid flera tillfällen skapat och undertryckt stift utan påvligt godkännande, vilket skapar ogiltiga jurisdiktioner på fastlandet.
Vatikans‑Kina‑avtalet förnyades senast i oktober 2024 för fyra år, men högt uppsatta diplomats från Vatikanen, inklusive kardinal Parolin, har under de senaste månaderna blivit mer försiktiga och kritiska till avtalets framgångar och misslyckanden.
I januari erkände Parolin att avtalet “skred långsamt – ibland till och med ett steg bakåt” och “inte alltid var framgångsrikt” med sina två huvudmål: att säkerställa att alla kinesiska biskopar är i formell kommunion med påven, och “att säkerställa viss grad av normalisering” för den lokala kyrkans vardag.
Dock har vissa situationer sett Vatikanen och Kina samarbeta om utnämningen av biskopar, inklusive statligt erkännande av underjordiska biskopar som vägrat bekräfta statlig överhöghet i kyrkans angelägenheter, och ömsesidigt godkännande av omstrukturering av stiftsgränser, inklusive flera sedan valet av Påve Leo tidigare i år.
Inlägget kommer från sidan www.pillarcatholic.com
Direktlänk till inlägget klicka här
Översättning till svenska, september 2025, AI
Läs också: Förföljelsen av 10 katolska biskopar i Kina intensifierades efter avtalet mellan Vatikanen och Kina, enligt rapporten

Läs också: Kardinal Zen i tal till amerikanska kongressledamöter: Kina vill att Vatikanen ”ger upp allt”

Läs också: George Weigel: ”Sinifiering” är inte inkulturation
