Nyligen slog en observation mig djupt: Varför verkar det som att så många fler troende tar emot den heliga kommunionen än som går till bikt? Jag frågar mig: Är Jesus så lite värd för oss?

Jag tänker på liknelsen om det kungliga bröllopet som Jesus berättar i Matt 22:1–14. I vers 12 står det: ”Min vän, hur kunde du komma in här utan bröllopskläder?”

Och det är just det. Det är tillståndet för vår själ – bröllopsklädseln i vilken vi möter Kristus.

Kristus hänger på korset, fullständigt sönderslagen, blodet rinner nerför hans kropp och blöter jorden. Han ger allt, ända till döden. Hans kärlek överträffar döden, och han väljer att stanna hos oss till tidens slut. Kristus – Konungen, Gud, Herren över liv och död – han är fortfarande mitt ibland oss: synligt, påtagligt och mottagligt i den heliga kommunionen.

Han väntar, lika sårbar som på korset. Han visar oss sin sönderslagna, pinade kropp, gör sitt offer närvarande på altaret – och väntar. Han väntar som en brudgum – på dig.

Hur kommer du till honom? Vilken bröllopsklädsel ger du din själ?

Naturligtvis tar han emot dig och älskar dig med alla dina bördor och sår i själen – han älskar dig helt utan villkor. Men vad gör du med smutsen, med fläckarna och såren som synden lämnat i själen? Tar du dem som de är – eller vill du förbereda dig för brudgummen?

Jesus instiftade det heliga biktsakramentet när han sade till sina lärjungar: ”Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna; om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” (Joh 20:23)

För detta sakrament gick han ännu ett steg längre. Adrienne von Speyr beskriver hur Jesus känner igen och lider av människors synder: ”Och ju mer han växer som människa i insikten om synden, ju mer han ser och upplever synden i sin omgivning, desto mer tar han den på sig – medvetet och lidande […]. Så är han som känner syndens sanning densamme som bekänner den i sanning.”

Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Jesus att uppleva synden omkring sig? Hur mycket måste det inte ha sårat hans hjärta – det hjärta som som människa älskade Fadern fullkomligt och som förstod syndens ondska djupare än någon annan, och sedan skoningslöst fick uppleva dess grymhet. Det var detta hjärta som vistades bland oss i Guds renhet – och som fortfarande gör det i den heliga eukaristin.

Inom mig växer nu tanken på hur Jesus levde – och hur mycket glädje han måste ha känt när han såg någon handla gott, be om förlåtelse, bättra sig – ja, omvända sig. Jag tänker på Jesus, som blev djupt sårad av synden.

Och nu är det vi som bestämmer hur vi ska handla. Hur närmar vi oss offret på korset? Hur står du inför honom? I trasiga trasor, med en smutsig själ – eller är du redo att ta på dig bröllopsklädseln?

Jesus har gett oss lösningen på våra synder – den ligger i hans barmhärtiga kärlek, i förlåtelsen i botens sakrament. Samtidigt förödmjukar han sig själv – han som är utan synd träder fram inför Fadern på korset och bär världens synd. I hans korsdöd ligger syndens bekännelse i världen. Hans död på korset är försoning för en skuld som inte var hans.

Om vi verkligen tar detta till oss, borde det bli tydligt att bikten inte kräver mycket av oss – särskilt inte i jämförelse med vad det kostade Kristus att bära våra synder.

Därför frågar jag dig:

Är du redo att klä dig i den vackraste bröllopsklädseln?

Är du redo att låta din själ vara så vacker som du kan just nu – för Jesus?

Var viss om detta: Jesus själv hjälper dig, för han har redan burit skulden.

Det enda han väntar på från dig är ånger – och din bekännelse.

Magdalena Preineder

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, september 2025, AI