Bloggar

Vi fick bud om en stor glädje för hela jorden vid Jesu födelse, stora härskaror av änglar har just sjungit ”ära i höjden åt Gud och på jorden fred”…, då vi hör om Josef som måste skynda sig upp mitt i natten och fly dem som ville döda det lilla barnet! Josef gömde barnet tills faran var över, men trettio år senare skulle de ändå lyckas döda Honom, fortfarande rådde samma demoniska ilska och svartsjuka gentemot Jesus. Då var det Herodes som var rädd för det lilla Barnet; en rival till hans kungakrona. Vid Golgata var de religiösa ledarna rädda att den omstridde Mästaren var rival till deras maktvälde.

Jungfrun Maria, kallad är att vara Moder. Kristi Moder. Hon bär på det lilla Barnet i nio månader, hon växer in i Honom, hör Honom, lär känna Honom, talar med Honom...älskar Honom. Hon begrundar denna mäktiga sak som hänt henne: en Herrens ringa tjänarinna i en liten by som ingen känner till. Ärkeänglar har besökt henne och bugat sig inför henne.

Johannes satt i fängelse. Där väntade han, inte på att komma ut, men på Messias. Det var Johannes mörka natt. Förut hade han inte tvivlat på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom, han hade inte tvivlat att Han är Guds Lamm, att Han är Lammet som borttager världens synder. Johannes hade lekt med Jesus som liten, han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfruns röst när han och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev hans mor Elisabeth, fylld av Helig Ande.

Johannes Döparen, Kristi förelöpare och profet. Hans utmanande och uppriktiga språk, hans profetiska sanningsenlighet och krävande liv, krävande var han också av dem som sa sig vilja följa Guds lag och ord, hans torftiga mat och till synes otillräckliga klädsel, hans avskildhet och ensamhet och inte minst Johannes Gudsfruktan och hängivelse till Gud - påminde människor om den store och mäktige profeten Elias som väntades återkomma. Elias återkomst var ett tecken på Messias snara antågande.