Söndagsbetraktelse 3 november 2019
Sackaios längtade att komma ut ur det han fastnat i... han hade krävt människor på pengar ganska länge vid det här laget...Sackaios hade trasslats in i en väv av syndens hopplöshet, han ville ut, men hur? Vad skulle han göra istället? Nu fanns där en gnista av hopp i själens vrå. En lite låga, flämtande, svajande och svag, förde honom upp i trädet för att se på Jesus...han ville komma nära Honom, falla på knä och ropa; ”Herre förbarma dig”!