predikningar

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upphävda och Kristus kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fångenskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på östliga ikoner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem upp ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hållas bunden i dödsriket”, fortsätter han. ”Stå upp, du min bild, stå upp, du som jag har format till min avbild.

I går var kyrkan högtidsklädd, klockorna ringde och vi jublade på eukaristins födelsedag. I dag är kyrkan avklädd och klockorna tysta. Några har minnen av långfredagen som årets sorgligaste dag. Något ligger det i det. Ändå stämmer det inte. Det märkliga är snarast det ljus som skymtar fram mitt i mörkret. Jesus säger det redan när Judas går ut i mörkret: ”Nu är människosonen förhärligad”. Soldaterna kommer för att ta Jesus till fånga, men de behöver inte släpa fram honom ur buskaget i Getsemane.

Kärlek ända till slutet. Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den. Lärjungarna förstår inte och Petrus reagerar häftigt. ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter”. Det är samma reaktion som när Petrus vill hindra Jesus att gå lidandets väg. Det är samme Petrus som tror sig kunna ge sitt liv för den Herre som kallat honom - som om det bara vore att kavla upp ärmarna. Modet sviker honom och han förnekar sin Herre. Jesus säger till den förvirrade Petrus: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.”