Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar i den katolska kyrkan, vi som lever i Sverige och i Europa, Europa har tre manliga och tre kvinnliga skyddshelgon. De manliga är de heliga Benedikt av Nursia och de heliga Kyrillos (827-869) och Metodius (815-885). Benedikt (480-547) firas 11 juli och Kyrillos och Methdius den 14 februari. Johannes Paulus II, själv helgon, utnämnde dem tillsammans som skyddspatroner för Europa 31 december 1980. Deras namn kan knytas till munkväsendets betydelse i det kristna Europa med bönen och arbetet som de två stödpelarna. Kyrillos och Methodius kom från Grekland och förde evangeliet och Kyrkan till de slaviska folken söder och norr om Alperna.

Kvinnan – kvinnan i den Heliga Skrift – är Maria Guds Moder. ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38) – dessa ord som klingar som en underbar hyllningssång till den Allsmäktige och Evige – pekar på den sanna ödmjukheten – den som upphäver den första Evas högmod. Hon lyssnade på ormen, Satan, och glömde Gud. Maria har aldrig glömt Gud och hon har alltid varit Guds ödmjuka och lydiga dotter. Marias ödmjukhet är därför vår förebild. Hon lär oss den sanna inställningen till Gud och till Livet, hur det än utspelas i våra liv. Men just genom sin ödmjukhet inför Gud blir hon också Drottning, en regerande drottning med större makt än vi kan föreställa oss. Hon är Universums drottning vilket betyder att hon har makt över änglarna. Hon kallas också Änglarnas Drottning och många kyrkor i världen bevisar hennes storhet. En av dessa kyrkor är Santa Maria degli Angeli i Rom som numer är biskop Anders Arborelius kardinalskyrka.

Kära bröder och systrar, Fåfängans inåtvända blick, mobbandets grymma metoder, de goda krafterna till ingen nytta – makt över eller underkastelse under någon eller några – säg inte att den kristna heligheten inte har sina ständiga utmaningar på livets alla områden! Så länge vi lever i mänskliga sammanhang här på jorden är vi utsatta för ständiga konflikter och måste ta ställning: hur ska jag handla, vad ska jag säga – men det viktigaste ”vad ska jag tänka och tro” blir ofta den sista frågan som man knappt hinner med.

Kära bröder och systrar, Idag är det årsdagen av karmelitnunnornas martyrium under franska revolutionen som inleddes 1789. Alla sexton systrar i karmelitklostret i Compiègne som led martyrdöden i Paris den 17 juli 1794 hörde till den reformerade Teresianska orden, alltså den orden som förnyades av Teresa av Avila och Johannes av Korset i Spanien. Klostret uppfördes 1641 och låg nära ett kungligt residens i Compiègne, som ligger några timmars resa norr om Paris.

”Den man är välsignad som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan”, säger profeten Jeremia på ett ställe (Jer 17:7). Det är ett viktigt vittnesbörd för alla troende, det som Jeremia säger. Han var en profet som var tyngd av sin profetkallelse, han var nästan motvillig. Just därför är tryggheten hos Gud så mycket mer värdefull. Det kommer välsignelse ur tilliten också under svåra tider, under förföljelse för Guds namns skull.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn, När Jesus gör så stora ting som vi hör om i dag, häpnar vi naturligtvis: ”Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet”. Och lite senare ser vi framför oss hur flickan, som var 12 år, ”reste sig upp ur sängen och fick något att äta”. Det är det här budskapet vi ska föra vidare till människor som ännu inte tror på Jesus. Det är vårt stora ansvar att vittna om att vi själva tror och satsar allt på den tro som en gång ska föra oss till vårt eviga hem hos Gud i himlen. Den lilla flickan på 12 år i evangeliet väntar på oss där, att också vi ska ta emot frälsningens budskap och bli räddade, räddade från döden och helvetet, frälsta till Gud som är kärlek och barmhärtighet.