Predikningar

Predikan 28 söndagen under året 2022

Lepra – Spetälska, är en kronisk infektions­sjukdom som leder till svåra hud­förändringar och kroppsliga deformeringar. Sjukdomen är även känd som ”Hansens sjukdom” efter den norske läkaren Gerhard Armauer Hansen (1841-1912) som funnit den bakterie som orsakar spetälska. Sjukdomens namn spetälska kommer från fornsvenskans ”spetal” som har med ”hospital” dvs ”sjukhus” och ”hospice” att göra. Och som du nog vet så vårdas personer på hospice när man inte har långt liv kvar; så kallad Vård i livets slut. Och så var det med de spetälska på den tiden. Ja, nuförtiden också om man inte får rätt behandling – Vård i livets slut. De leprasjuka betraktades egentligen som levande döda. De separerades från de friska för att inte smitta dem. Till exempel berättas i 2 Krönikeboken följande:

Kortpredikan 8 oktober 2022, Vår Fru av Rosenkransen

Hur är det möjligt att människor beter sig så lumpet mot varandra som de gör? Aposteln Paulus har ett svar på frågan, men ett svårsmält svar. Han säger att det beror på synden. Guds ord säger ”allt (=alla männi­skor) är lagt under syn­den”. Det är svårt att bejaka, inte bara för att ordet synd blivit ett främmande ord i vår kultur, utan därför att den hotar den naiva tron på människans godhet. Det är synden som gör oss jäm­­li­ka. Alla människor är syndare. Ingen kan för­häva sig över någon an­nan.

Predikan 7 oktober 2022, Högtiden för S:ta Birgitta av Vadstena

Kvinnor och män har samma möjlighet till inflytande i Katolska kyrkan. Idag firar vi hennes helgonförklaring, och det förstås inte för att hon var svensk utan för att hon är just helgon, genom vars förebild Jesus Kristus talar till världen, som vi vördar henne; Birgitta Birgersdotter, adelskvinnan från Uppland som gifte sig tidigt och fick åtta barn och sedan som ganska ung blev änka och bestämde sig för att viga sitt liv åt Kristus.

Kortpredikan 5 oktober 2022

Paulus vill få sitt arbete bekräftat av de ledande apost­larna i Je­ru­sa­lem. Han vill inte ”slita, eller ha slitit, förgäves”. Ja­kob, Kefas (Petrus) och Jo­hannes ”förstod vilken nåd han ha­de fått”. Vad kunde inte ha hänt genom kyrko­historien om karismatiska och profetiska ledare hade gjort som Paulus? Och om kyrkan varit beredd att känna igen sanna drag av helighet och sanning som drivkraft till katolsk enhet?

Predikan 27 söndagen under året 2022

Katolikens plikter befriar! Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet bad apostlarna Jesus att ge dem större tro. Jesus svarar med det som väl idag skulle betecknas som ett ”högt” eller ett ”mycket högt tonläge”. Men Jesus bryr sig inte om ”tonläget”, bara om innehållet, det han faktiskt vill förmedla: frälsningen. Det är slutligen det enda väsentliga i kristen förkunnelse.

Predikan 27 söndagen under året 2022

Tjänandets grund och glädje. Jesu beskrivning av tjänarens villkor är idag svårsmälta. Men på Jesu tid var hans ord inte förvånande. En an­ställd tjänare förväntades göra i ord­ning ma­ten för sin her­re, innan han själv fick äta. Tjänaren kunde inte ens förvänta sig tack för det. Det hör­de till hans tjänst. Idag kol­li­de­rar en sådan ordning med idealet av den fria och obero­ende män­ni­skan som helst inte skall be­höva stå under nå­gon.

Predikan 27 söndagen under året 2022

Lärjungarna bjuder oss idag på en situation med en hög igenkänningsfaktor. De vänder sig till Jesus med den korta men uppriktiga bönen: «Föröka vår tro!» Och det sker med dem – det är en bön som, bara den framställs med uppriktigt hjärta, innehållsmässigt förstås är så fylld av ändamålsenlighet och välbehag inför Gud (Luk 17:5-10) Jesus skulle förstås vilja ge dem en tro som så småningom också kommer att slå igenom så mycket större, men redan nu händer det alltså en tillväxt i tro, och därmed omvandlar lärjungarnas liv. Tron är ju ett förhållande, snarare än ett ting, och något som därför inte kan mottas annat än så vi och vår tillvara förändras också med detta förhållande.

Predikan 1 oktober 2022, minnesdagen för Sankta Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet

Varför känns det alltid skönt att återvända till lilla Thérèse? Skiljer hon sig på något sätt från Kyrkans alla andra helgon och kyrkolärare som firas traditionellt med bön om förbön hos Gud? Tänk bara på andra stora kvinnliga helgon och jämför dem med henne: S:ta Klara, S:ta Katarina av Siena, S:ta Birgitta av Vadstena, S:ta Faustina Kowalska, alla de stora vittnena som inte är karmeliter men ändå lika kontemplativa!