Predikningar

Kära bröder och systrar, Påve Franciskus utfärdade i slutet av förra året ett dekret om helgonförklaring av svenskan Elisabeth Hesselblad. Elisabeth Hesselblad blir i dag vårt andra kanoniserade svenska helgon utöver Heliga Birgitta, som helgonförklarades 1391. I några korta ord från vårt stifts informationsansvariga kan följande sägas om det nya helgonet: ”Maria Elisabeth Hesselblad grundade Birgittinorden, SS Salvatoris S. Brigidae, Vår Frälsares Orden. Hon föddes i Fåglavik i Sverige den 4 juni 1870 och dog i Rom den 24 april 1957. Fåglavik är en liten plats strax norr om Borås och några vallfärder dit har gjorts tidigare från vår församling.

Alla som är i nådens tillstånd och som ber med sina hjärtan har en särskild relation till Jungfru Marie Obefläckade hjärta. Alla de Kristustrogna som vill att deras hjärtan skall formas av Jesu hjärta, han som var saktmodig och ödmjuk, är Marias barn. Hennes moderliga hjärta brinner för de troendes förening med Jesus. De har ”skrudat sig i rättfärdighetens mantel” (Jes 61:10) säger profeten Jesaja och de är ett tecken på Guds seger över det onda. Omvändelse och bot, bön och sant lärjungaskap är hoppets tecken i en tid av förvirring och blindhet. ”Saliga är de renhjärtade”, predikade Jesus. ”De skall se Gud” (Matt 5:8).

Den stora frågan till alla Guds heliga är den vi hör i evangeliet i dag: ”Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?” (Mk 10:38). Jesus frågar om apostlarna kan lida och dö med honom. Det är så typiskt att de svarar med sådan självklarhet: ”Ja, det kan vi”. Många kristna betonar, liksom apostlarna, viljan, den egna förmågan ensam, utöver allt annat. Men viljan kan också dölja en farlig självförhävelse, en tillit till den egna kraften. Hur stark den än kan vara mänskligt sett kan den brytas av som en torr kvist: tänk bara på den viljestarke S:t Petrus’ tre förnekelser. Mystikernas väg, Maria Magdalena de Pazzis väg till exempel, är en helt annan: deras liv har djupa rötter, så djupa att deras gärningar inte syns. Många tycker att de är till ingen nytta i Guds rike. De har ingen stark egenvilja och märks inte!

Kära bröder och systrar, kära ni barn i kristna familjer. I dag får vi återigen tacka Gud för hans stora gåva till oss alla som tror på honom: livets gåva, livet i överflöd och framför allt livet i all evighet. Jesus har nu tagit bort döden, mörkret, synden, orättvisan och hatet. Inte så att döden, mörkret, synden, orättvisan och hatet inte finns kvar bland människor på jorden. Det finns där. Men, och, det är det som är viktigt, det behöver inte drabba oss, det behöver inte påverka oss, det binder oss inte som hjälplösa fångar under djävulens lockelser.

Vi kanske inte så ofta tänker på himlen, hur det ser ut där, vilka som finns där. Och det stämmer ju att livet här på jorden ger oss alldeles tillräckligt att tänka på. Allt måste vi bestämma oss för och göra så att det blir bra. Vare sig vi är rika eller fattiga, eller mittemellan, vare sig vi är friska eller sjuka, eller däremellan, har vi vår uppgift. Vi behöver inte be om uppgifter, de kommer av sig själva. Är vi barn, är vi ungdom, är vi vuxna, alltid kommer uppgifterna. Så blir livet liksom dagen och natten, arbetet och vilan, kämpandet och avkopplingen.

Kära kristna, kära bröder och systrar i Kristus Jesus! Redan Jesaja profeterade om Herrens födelse genom en jungfru: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (7:14). Hos Lukas uppenbaras Guds plan i verkligheten: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (1:31). Dessa två bibliska utsagor för oss in i det mest centrala i vår kristna tro.

”När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är” – Jesu ord! Vi har hört så mycket om honom – det vi hört fyller oss med glädje – ja, allt vi hört fyller oss med häpnad och förundran. Några sa: ”Ingen människa har talat så som han!” Hur ofta har vi inte tänkt just detta? Står vi inte där så ofta och bara inte vet vad vi ska förstå av det, vad vi ska ta med oss timme för timme, dag för dag, år efter år?

Kära bröder och systrar, Församlingen av kristna är redan den en läkande och helande gemenskap, och den måste därför hela tiden upptäcka sitt eget uppdrag. Den är kallad att ta emot andra människor i Jesu namn! Den är också, liksom Herren själv, en sökande herde. Var finns Guds barn ute i världen, särskilt de som inte ens vet att de är Guds barn? Låt oss söka upp dem! Låt oss glädja oss över att återfinna dem! De var borta, men aldrig förlorade!

Kära bröder och systrar i fastetidens början, Vi tackar Gud på ett särskilt sätt i fastetiden. Han ger oss på nytt nåd till att upptäcka honom och hans närvaro som aldrig upphör eller sviker i livet. Sättet att återvända till Gud kan vara olika för var och en. Några vill stanna upp inför vissa ord i Bibeln och dra nytta av den sanning de uttrycker. Andra vill ta upp andaktsformer de känner till och som de minns. Många vill söka sig till eukaristin oftare, kanske förbereda en uppriktigare bikt.