Predikningar

Predikan. Alla helgons dag 2020

För en månad sedan firade vi de heliga änglarna. Ingen i den himmelska världen skulle vara befriad från omsorgen om människan och hennes frälsning (Bernhard av Clairvaux). Detsamma gäller helgonen. De är inte bara våra föredömen. De är oss givna för att styrka och hjälpa oss på vägen genom livet till Gud.

Predikan på Alla helgons dag, 1 november 2020

Alla helgons dag är en särskild glädjens dag i Kyrkan. Vår tro firar sin största triumf. Vi upplever en stor glädje tillsammans. Det är Alla helgons minnesdag i Kyrkan. I den stora skaran i Paradiset, det himmelska Jerusalem, sjunger de alla tillsammans Guds lov, de som inte är helgonförklarade av Kyrkan men som också har nått målet. Alla tillsammans inför Gud! Guds älskade barn tillsammans i kärleken.

Kortpredikan 30 oktober 2020

”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är vä­sentligt.” Aposteln skriver detta i Filipperbrevet, som vi nu skall följa en styv vecka under vardagsmässorna. Det är ett brev fyllt av glädje och värme. Aposteln tackar för och längtar efter församlingen ”med Jesu Kristi öm­het”.

Kortpredikan 27 oktober 2020

I förstone tycks inte aposteln ifrågasätta sin tids syn på förhållan­det mellan man och kvinna i äktenskapet. Ändå sker något som förändrar och förnyar allt. Apos­telns ord blir en surdeg som genomsyrar alltsammans. Han uppmanar båda makarna att ”underordna sig varandra av vördnad för Kristus”.

Kortpredikan 26 oktober 2020

”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och ställer den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helge­dom”. I sitt samve­te har människan redan svaret, eller åt­minstone vägen till det.

Predikan. 30 söndagen under året 2020

Att handla gott är en naturlig förmåga hos människan. En förmåga som påven Franciskus vädjar till i sin nya socialencyklika ”Fratelli tutti”. Vi vet att det finns icke-kristna som gör mycket gott, och sådana som kallar sig kristna som gör motsatsen. Både Gamla och Nya Testamentet beskriver det som i moralfilosofin kallas ”naturrätt”, dvs att insikten om det objektivt, moraliskt goda, som återspeglar Skaparens eviga vilja, är nåbar med förnuftet, oavsett tro eller kultur.