Arkeologerna i Jönköping har gjort ett sensationellt fynd under kommunens arbete med Västra Storgatan vid Juneporten då de funnit rester av vad man tror är den gamla stadskyrkan S:t Nicolai eller S:t Nikolaus. Om grunden till kyrkan kan tidsbestämmas till 1100-talet är den äldre än Jönköping som stad, som ju fick sina stadsprivilegierbrev den 18 maj 1284.

Kyrkan har enligt kartor som gjorts vid ombyggnaden av slottet vid nuvarande Rådhusparken haft sin plats i närheten av den nya fastigheten med Filmstaden, men den exakta platsen har varit okänd.

Efter stadsbranden 1612 var de flesta spår av bebyggelse i staden försvunna. Delar av ”bykyrkans” begravningsplats upptäcktes för några år sedan vi uppgrävning av Kyrkogatan väster om Rådhuset. En senare kyrkoherde, pater Joseph Maria, iakttog och berättade att gravarnas inbördes placering följde mönstret från franciskanska kyrkogårdar.

Om det nu stämmer att vår äldsta stadskyrka i Jönköping låg vid nuvarande Juneporten kan man föreställa sig att man från den ganska högt belägna kyrkan kunde se ut över vad som möjligen var en hamn eller i alla fall en strandremsa där båtar kunde dras upp. Valet av skyddshelgon för stadskyrkan kan möjligen förklaras av att S:t Nikolaus också var skyddshelgon för sjöfarare och båtfolk.

Det var vanligt att välja sjövägen till kyrkorna för söndagar och helgdagar. Mest kända är kanske sniporna som förde folk till kyrkan på Siljan i Dalarna. De flesta större sjösystem har nog haft kyrkbåtsleder i århundranden eftersom söndagsmässorna var något folket inte gärna missade.

Hur kan det ha sett ut på Vättern? Jag känner inte till om man funnit och bevarat kyrkbåtar som i så fall kunde ha haft S:t Nicolai i Jönköping som mål. När man tänker på de många kyrkorna från katolsk tid i Södra Vätterbygden så tyder det på en för sin tid stor och sannolikt välmående befolkning.

Nu har kyrkorna namn efter platsen där de står men under katolsk tid har de förmodligen regelbundet varit helgade åt Jungfru Maria, som den i Jönköping också var, eller andra helgon. Rocksjön i Jönköping kan ha namn efter den helige Rockus som var samtida med S:t Franciskus. Grunden för kyrkan i Sandseryd är från 1300-talet, Södra Fåglavik från 1100-talet, Ölmstad från 1100-talet, Skärstad sannolikt 1100-talet och Ljungarum 1100-talet. Så många församlingar vittnar om en större befolkning.

Kumlaby kyrka på Visingsö är gammal, 1100-talet. Man kan tänka sig att den också var kyrka för öbefolkningen och strandbyarna utmed Vättern som i så fall ställde sig under S:t Nicolai beskydd för de kanske farliga sjöresorna med båt eller snipa.

Näs kungaborg på Visingsös sydspets är kanske äldre och från 1100-talet. Flera av landskyrkorna byggdes med hjälp av munkarna vid Alvastra och Nydala som var våra tidigaste kristna centra. Sanda – eller Sanna – kyrka var nämnd på 1300-talet innan den fick överges på grund av Vätterns högre vattennivå. Grunden har lokaliserats i vattnet och bekräftar att det en gång var en församlingskyrka. Församlingen kunde då ha kunnat bege sig till stadskyrkan S:t Nicolai och Jungfru Maria på den plats där arkeologerna nu tror sig ha funnit den länge sökta platsen i det gamla Jönköping.

S:t Nicolaus själv – martyr 350? – var biskop av Myra i nuvarande Turkiet. Han var känd i hela kristenheten som skyddshelgon och undergörare i så kallade hopplösa fall. Kulten av helgonet blev allmän från 1000-talet efter att hans reliker förts från Myra till olika platser i Europa, främst Bari i Italien.

Valet av S:t Nicolai för Jönköpings stadskyrka kan alltså haft två skäl, dels som beskyddare av sjöfarare och dels på grund av hans stora popularitet, från östkyrkorna och Grekland till Rom och Germania, och uppenbarligen till Norden och Sverige.

Över 2000 kyrkor bär hans namn än idag. Storkyrkan i Gamla stan i Stockholm är en av dem. Skeppsbron som ligger nedanför kyrkan var en stor handelsplats med ständig sjötrafik.

Det skulle betyda att församlingarna och kyrkorna under den katolska tiden stod i livlig kommunikation med varandra. I många katolska familjer firas också S:t Nikolaus den 6 december som tradition. Barnen brukar då hitta gömda julklappar i sina strumpor på morgonen. Seden går tillbaks till historien om biskopen av Myra som nattetid kastade in mynt genom fönstret till fattigdomsdrabbade familjer – för att sedan försvinna med bara fotspår i snön efter sig!

När arbetet på Västra Storgatan är avslutat och arkeologerna är säkra på att ha funnit grunden till den gamla stadskyrkan, kunde man kanske se framåt mot ett minnesmärke av något slag, sådant som Jönköping så många gånger visat sig bra på!

Göran Fäldt

Läs också: Människor i S:t Franciskus’ katolska församling - berättelser och minnen från förr

Läs ochså: Människor att minnas i S:t Franciskus’ katolska församling i Jönköping

Läs ochså: Marialegionen och Pilgrimer för Kristus i S:t Franciskus’ församling i Jönköping – minnen från 1970

Läs ochså: Människor att minnas i S:t Franciskus’ katolska församling i Jönköping

Läs ochså: Katolsk grund i Jönköping – minnen från S:t Franciskus’ församling