Den helige Andreas Kim Tae-gŏn

En gång om året skickades en delegation till Peking för att hylla den kinesiske kejsaren. På en av dessa resor i början av 1780-talet deltog en viss Li Sung-Hun. I Kina kom han i kontakt med jesuitmissionärer och blev fascinerad av deras budskap. Han lät döpa sig och återvände till Korea år 1784 som en hängiven nyomvänd, fast besluten att sprida den apostoliska trons eld i sitt hemland. Inom kort lyckades han grunda och döpa de första troende, trots att han själv aldrig blev präst. Året för hans återkomst räknas idag som startpunkten för den katolska kyrkan i Korea.

Li Sung-Hun smugglade in så mycket katolsk litteratur som möjligt på kinesiska, vilken han sedan översatte och spred bland de första troende i landet. Bibeln och Katekesen var särskilt populära. Det rörde sig till en början om en lekmannagemenskap – de döpte varandra, bad tillsammans och spred den uppenbarade läran. Deras tro prövades snart – redan 1791, innan ens en enda katolsk präst hunnit anlända till Korea, bröt de första förföljelserna ut. Det var då katolskt blod för första gången spilldes, ett blod som under de följande 75 åren – fram till de sista förföljelserna år 1866 – skulle komma att göda den koreanska kyrkans tillväxt.

Under denna tid vädjade man oupphörligt om att få en missionär sänd från Kina. Flera år efter de första förföljelserna anlände slutligen en katolsk präst till Korea, där han fann en gemenskap på omkring 4 000 troende. Kyrkan växte trots ständig hotbild om tortyr och död. År 1831 grundade påve Gregorius XVI ett apostoliskt vikariat i Korea. Antalet katoliker fortsatte att växa, liksom antalet martyrer – många halshöggs eller kvävdes till döds. När franska missionärer i mitten av 1800-talet nådde Korea, blev de förbluffade över den starka tro de mötte – de jämförde den med den första kristna tidens glöd. Den koreanska kyrkans orubbliga hållning gjorde att tron spreds trots statlig förföljelse. I dag utgör katoliker över 30 procent av befolkningen.

En av dem som led martyrdöden för sin tro – och den första koreanske prästen – var Andreas Kim. Han föddes i en katolsk familj som redan hade gjort stora insatser för att sprida Kyrkans kamp på jorden. Hans farfar, Pius Kim, dog i fängelse där han suttit för sin kristna tro, och hans far Ignatius fängslades för att han låtit sin son resa till ett seminarium i Kina. Han mördades i fängelse och har sedermera blivit saligförklarad.

Andreas begav sig till seminariet år 1837 och färdades flera hundra kilometer innan han nådde staden Macao i Kina. Efter några års utbildning prästvigdes han i Shanghai, och återvände därefter till Korea via Manchuriet – dit både religiösa och ekonomiska flyktingar brukade söka sig – tillsammans med två franska präster som senare skulle lida martyrdöden.

Andreas fick inte utöva sitt prästämbete särskilt länge – Gud hade tydligen en annan plan för honom… År 1846 deltog han på uppdrag av biskopen i Seoul i förberedelserna för att smuggla in franska missionärer i Korea. I juni samma år arresterades han på en ö där missionärerna skulle föras i land. Han torterades, men avsvor sig aldrig sin tro. Han blev halshuggen i Saenamteo.

Den koreanska prästerskapets skyddshelgon saligförklarades av Pius XI år 1925. Påven Johannes Paulus II helgonförklarade honom 1984 som en av de 103 koreanska martyrerna.

Kyrkan firar minnet av Andreas Kim Tae-gŏn den 20 september.

FO

Inlägget kommer från sidan www.pch24.pl

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, september 2025, AI