Den tyska Synodala vägen: Splittringen har pågått länge

7
min read

Den tyska Synodala vägen: Splittringen har pågått länge

sön, 03/19/2023 - 22:00
Posted in:
0 comments

Centralkommittén för de tyska katolikerna (ZdK) menar kanske att de talar för alla katoliker men gör det emellertid inte. Det finns i Tyskland otaliga Trons oaser – kath.net- intervju med Dorothea Schmidt – tidigare synodaldeltagare berättar om sitt avhopp från den Synodala vägen – av Roland Noé

Dorothea Schmidt (foto, privat)

 

Du var från början en så kallad synodalist på den Synodala vägen. Hur kom det sig?

Som jag ser det var det en slump. Biskoparna Rudolf Voderholzer av Regensburg och kardinalen Rainer Maria Voelki från Köln hade kommit överens med biskopskonferensen att själva få kalla ett antal personer.  Synodalförsamlingen består ju till övervägande del av medlemmar i de tyska katolikernas centralkommitté och av medlemmar i Katolska ungdomsförbundet (BDKJ) vars liberala och politiska inriktning är välbekant. Olika grupper tog sedan kontakt med mig och sedan kom en inbjudan till biskopshuset i Regensburg. Jag förstod det så att biskopar som biskop Voderholzer skulle ges fullt stöd. Det var så det gick till när jag kallades till den synodala vägen av den tyska biskopskonferensen.

Vilka har för dig varit de sämsta och vackraste upplevelserna under mötena den senaste tiden?

Det har varit så många och intensiva erfarenheter och intryck att jag under varje synodmöte skrev en för alla tillgänglig dagbok som också blev en bok. Till en början hade jag hoppats på en äkta debatt och utbyte. I ett utbyte måste man inte omedelbart ta ställning till vad någon sagt. Det sagda får verka och fortsätta i bön. När man så lyssnar till den Helige Ande och söker Guds vilja kan man se en väg ut ur krisen.  Vi förstår ju alla att något som ligger nere nu och behöver förnyas måste bli levande igen. Frågan är bara: Hur?

I hela sin historia har Kyrkan alltid kunnat verka med kraft och blomstrat när hon vänder åter till Kristus och finner att evangeliet upptäcks igen och talar ut i varje tid för sig.

Istället för att främja kärnan i det glada budskapet och efterfråga Guds vilja och brottas med sanningen, kämpar den Synodala vägen om majoriteterna enligt en politiskt parlamentarisk princip.

Var och en som i detta politiska skede yttrar en avvikande uppfattning i anslutning till läroämbetets resonemang, måste också räkna med angrepp på sin person.

Burop, eller röda eller gröna kort som hölls upp i luften och godkännande eller underkännande till ett inlägg skulle signaleras med förtal och emotionella reaktioner som alltid vinns av samma personer som visar de mest extrema känslorna – det kan inte vara den synodala anda påve Franciskus önskat, när han säger att alla skall lyssna på varandra och höra Guds Ande, låta Honom verka och vara urskiljande: vilken tanke kommer från Gud, vilken från mig själv, eller från den vanliga mainstream?

Målet för den synodala vägen är inte inre förnyelse utan en total förändring av den Katolska kyrkans DNA, alltså moder Kyrkan, som man också säger. Men kan man förändra en mor bara därför att hon inte matchar de egna föreställningarna? Ett barn lackar inte naglarna eller klipper håret på henne innan det ligger vid hennes bröst för att få sin näring. Mitt facit är detta: Här råder inte Kristi Ande utan en misströstan som gränsar till hat mot Kyrkan och mot alla som med sin förståelse av evangeliet talar om den underbart rika katolska läran.

Den tjusigaste upplevelsen var att vi som en minoritet av lekmän, präster och biskopar, växte ihop till ett riktigt fint team. Utbytet, bönen för och med varandra, de gemensamma mässorna och den hoppfulla inställningen hos var och en, bar upp oss.

Hur starkt är trycket på biskoparna under de här mötena?

Trycket i kokaren är enormt. Det blev särskilt tydligt vid fjärde synodalförsamlingen när presidiet mot sina egna spelregler justerade de hemligt bevarade opinionsyttrandena.

Det påverkade tydligt sammanställningen av åsikterna. En möjlig minoritetsspärr från biskoparna sattes ur spel. En text kunde nämligen inte gå igenom, om inte åtminstone en tredjedel av biskoparna röstade ’ja’.

Många biskopar vågade inte längre rösta mot texter. Ordförande i den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing, tog sedan också, före varje omröstning, först sina ämbetsbröder åt sidan och talade med dem. Var det för att få dem komma överens i förtid?

Jag har till och med beskrivit hur avvikande uppfattningar gicks förbi. Det kan man förresten fortfarande se i Livestreams. Narrativet hålls på så sätt hela tiden igång med hjälp av systematiska anförda orsaker som inte ens är vetenskapligt underbyggda.

Hur ser då det socialvetenskapliga sammanhanget ut mellan missbruken och den katolska Kyrkan? Det finns då bara vaga antaganden. En förnyelse i Kyrkan har också alltid strukturell relevans.

Men den fungerar bara inom den världsvida kommunionen och inom ramen för Uppenbarelsen och traditionen men också genom en levande Kristusrelation – och inte i en sådan där man lämnar världskyrkans enhet och genom villkorade ändringar i Kyrkans grundstruktur underminerar Uppenbarelsen.

Den synodala vägens budskap är kristallklar: Den som vill bekämpa missförhållanden måste tillsammans med de andra gå med på de planerade reformerna och dit hör kvinnlig prästvigning, välsignelseakter av samkönade, en nytolkning av Uppenbarelsen och en antropologi som erkänner LBTQ agendan. Vad det har med missförhållandebekämpningen är mig en gåta.

Varför kom avhoppet då just i februari före de sista mötena?

När ett gremium kastar alla romerska instruktioner för vind och våg och struntar i dem, rör man sig entydigt bort från enheten i världskyrkan och från Rom.

Efter de tyska biskoparnas ad limina besök förra hösten har kardinalerna Marc Ouellet (Biskopskongregationen) och Louis Ladaria (då ledare för Troskongregationen) krävt att de tyska biskoparna återför sina mötesdokument i linje med läroämbetet och med det Andra Vatikankonciliets undervisning. Det har inte efterkommits. Man har inte heller uppfyllt påvens önskan om nyevangelisering med betoning på centrala temata. Instruktionen från Rom att inte fatta några beslut som gällde förpliktelser för ”biskoparna och de troende i nya former av ledarskap och nya riktlinjer för läran och moralen”, ignorerades. 

Till slut lämnades den utarbetade ”in forma specifia”, som alltså av påven själv uttryckligen godkänts och därmed blivit ett rättsligt bindande dokument från den Heliga Stolen den 16 januari 2023, helt utan åtgärd.

Därmed har den katolska Kyrkan i Tyskland fastställt en schismatisk akt enligt kanon 751 CIC. Hon fjärmar sig i alla fall redan på det sättet tydligt från Rom och hotar enheten i den världsvida kommunionen.

Det vill vi inte bli medansvariga för och bära med oss. Helt oberoende av detta menar vi att det som skett under pseudodebatten inte ska tas med och inte heller det som finns på papper.

På den synodala vägen handlar det om en modifiering och  inte en förnyelse av den katolska Kyrkan. Här kan vi helt enkelt inte längre ha råd med genomtänkta bidrag. Utan en förnyad Kristusrelation får vi ingen förnyad Kyrka.

Tror Du att en kyrkosplittring i Tyskland ännu kan undvikas?

Det är i själva verket den stora frågan. Det är aldrig för sent att vända om. Om biskoparna, framförallt de som hittills tigit och kanske av rädsla följt med den synodala strömmen, tar sig samman och besinnar sig, kunde ett tillräckligt tryck på Bätzing utövas och förhindra att den Synodala vägen går vidare på sin schismatiska kurs framåt.

Biskop Bätzing har menat att det inte skulle leda till schism eftersom ingen har velat det. Men en schism uppstår ju, enligt alla regler, inte därigenom att man eftersträvar schism, utan att Kyrkans kommunion i tron, alltså den sakramentala ordningen och den hierarkiska gemenskapen, objektiv bryts.

Och det gör den. Beslut från den Synodala vägen blir i enstaka stift genomförda. Tänker vi bara på den nya delkyrkliga arbetsrätten eller ny status för ledningsstrukturen i kurian i Limburg eller på välsignelseakter för samkönade i olika stift så är det ett faktum.

Splittringen har varit på gång länge redan. Till och med om Rom visar det röda kortet får man räkna med att framförallt alla lekmannaförbund stiger upp på barrikaderna och genomför den synodala vägens beslut utan OK från biskoparna och från Rom.

När en biskop då inte går med är det förutsägbart att han utsätts för starka påtryckningar, till och med psykiska. Så stora förväntningar har nu ställts att man måste räkna med att situationen förvärras.

Ser Du trots alla dessa gräsligheter hopp för Tyskland?

Absolut! Kyrkan är ju varken den Synodala vägen eller centralkommittén för de tyska katolikerna (ZdK). Centralkommittén för de tyska katolikerna (ZdK) menar kanske att de talar för alla katoliker men gör det emellertid inte. Det finns i Tyskland otaliga Trons oaser i vårt land där människor lever tron alldeles självständigt och bland dem många unga.

Ungdom 2000 organiserar lärjungaskapsskolor som får mycket uppmuntran och når många på olika håll. Till Nightfever kommer massvis med folk för tillbedjan och för att lära känna Jesus för första gången. Många vill gärna att man ber för dem. Kyrkan erbjuder en motkultur till världen som lovar mer än bara snabba kickar från kul underhållning – äkta, djup glädje och en relation till den levande Gud.

På många orter eller online uppstår bönegrupper för biskopar, gifta män och mödrar. Unga människor kan bli smittade av andra unga människor som har glädjen skriven i ansiktet. Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst. Det är oaser som påminner om fornkyrkan. Det tänder allt fler människor med sin nya stora glädje för Kristus. Det är den underbara och äkta framtiden för Kyrkan!

 

Översatt för Katolsk Horisont i mars 2023, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Fyra kvinnor backar ut från den tyska Synodala vägen och menar att den ”tar steget bort från den universella Kyrkan.”

Fyra kvinnor backar ut från den tyska Synodala vägen och menar att den ”tar steget bort från den universella Kyrkan.”

Läs också: Teologen Marianne Schlosser har lämnat den tyska synodala vägen

Teologen Marianne Schlosser har lämnat den tyska synodala vägen

 

Läs också: Den tyska krisen, världskyrkan och påven Franciskus

George Weigel

 

Läs också: Synoden kan aldrig nå sitt mål att göra kyrkan ”katolsk på ett annorlunda sätt”

biskop Georg Bätzing

 

Läs också: En internationell koalition av biskopar vänder sig med oro över den ”Synodala vägen” i ett broderligt brev till det tyska episkopatet

En internationell koalition av biskopar vänder sig med oro över den ”Synodala vägen” i ett broderligt brev till det tyska episkopatet

 

Läs också: Flytande katolicism och den tyska synodala vägen

George Weigel

 

Läs också: Att motstå tidsandan

Att motstå tidsandan

 

Läs också: Öppet brev från nordiska biskopkonferensen till den tyska biskopskonferensen

Den nordiska biskopkonferensen

 

Läs också: Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

Kyrkan i Tyskland – en institution där kittet inte är tron utan pengarna

 

Läs också: ”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

”Reformatorernas” osanningar i kyrkan avslöjas av verkligheten

 

Läs också: Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

Kardinal Paul Cordes beklagar att Kyrkan i Tyskland smittats av ett ”teologiskt virus”

 

Läs ochså: Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland

Katolsk biskop säger att påven Franciskus är djupt oroad av Kyrkan i Tyskland

 

Läs ochså: Ökat tryck på Katolska kyrkan att ändra läran att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’

Ökat tryck på Katolska kyrkan att ändra läran att homosexualiteten ’i sig självt är i oordning’
Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
14/05/2024