Att titta på påven S:t Johannes Paulus II:s arv i ett historiskt sammanhang understryker varför så många människor kallar honom "Johannes Paulus den store".
Frihet står sedan länge högt i kurs i vår kultur, men vad är frihet? Den som till exempel tar sig friheten att låta begären styra – makt, njutning, pengar – hamnar snart i slaveri. Den som väljer att styras av egenviljan märker snart att han kör över andra – och blir ensam.
”När någon hade blivit biten av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.” Folket hade talat ”mot Gud och mot Mose”. I Johannesevangeliet intensifieras ”knotandet” till det yttersta. Motståndet mot Jesus blir en bild för människans djupare blindhet, hennes otro. Jesus säger: ”Om ni inte tror att jag är den jag är, skall ni dö i era synder”.
Susanna blir dömd på de två domarnas vittnesmål, även om de var falska. Susannas eget vittnesmål räckte inte. Men Susanna ber och Herren sänder Daniel, som avslöjar de falska vittnesmålen. Så skipas rättvisa. Som bekant sker det inte alltid. Ändå upphävs inte regeln om att det behövs två vittnen. Det gäller både rättsfrågor och trosfrågor. Jesus anklagas för att vittna i egen sak. Han hänvisar till Faderns vittnesbörd. Men hur vittnar Fadern om sin Son?