maj 2022

Predikan Kristi Himmelsfärdsdag 2022

Jesus uppdrag till oss: inte ”dialog” utan mission. Kära systrar och bröder i Kristus, När apostlarna hade sett Jesus försvinna ur deras synfält för gott, återvände de till Jerusalem ”under stor glädje”, hörde vi i evangeliet nyss. Ingen sorg, ingen förvirring, ingen oro. Nej, ”stor glädje”. Av det kan vi dra en viktig slutsats om innebörden i denna högtidsdag. Jesus har inte ”åkt upp, bort och iväg” till en distanserad plats. Han har dragit sig undan den synliga realiteten för att kunna vara helt och överallt närvarande i den osynliga.

Predikan Kristi Himmelsfärdsdag 2022

En upphöjelsens och triumfens dag. Kristi Himmelsfärdsdag är en upphöjelsens och triumfens dag – för människan. På­ven Leo den store (d. 461) förklarar varför. Han sä­ger att ”vår ringa mänskliga natur denna dag upphöjdes ända upp till Fa­derns tron”. Ingen dag, ingen doktorspromo­tion, inget Nobelpris, ingen mänsklig upphöjelse, kan göra något större med männi­skan än vad Kris­ti Himmelsfärds dag gör. Ty denna dag steg människan upp till him­len.

Predikan Kristi himmelfärdsdag 2022

”Och de var ständigt i templet och prisade Gud” (Luk 24:53). De sista orden i dagens evangelium säger oss mycket. Lärjungarna har just bevittnat hur Jesus ”lämnade dem och fördes upp till himlen” (Luk 24:51). Detta är inget avsked utan början på ett nytt förhållningssätt: hädanefter är de ståndigt i Guds tempel och prisar honom.

Kortpredikan 25 maj 2022, S. Beda Venerabilis, munk, präst och kyrkolärare

Beda Venerabilis, den vördnadsvärde, kom redan som barn till kloster (Eng­land, 700-talet). Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bed­­jande, läs­an­de, lärande, skriv­ande ”. Han förenade kunskap om bibeln och kyr­ko­fäderna med histo­riskt vet­ande. En syntes mellan tro och vetande. Paulus möter den grekiska kulturens ”vetande” på areopagen i Athen, fyllt med alta­re och guda­bilder. Dit sökte sig den kulturella eliten.

Kortpredikan 24 maj 2022

Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, in i dess inner­sta ut­rym­me, med benen fastlåsta i stocken. Vid mid­natt ber de och sjunger lovsånger, medan de andra fångarna hör på. De kunde sin psal­­ta­re. De fick sätta ord på sin smärta, men också sjunga om Guds väldiga gärningar. En tydlig bild för var­för vi ber och sjunger psaltaren, inte minst i tidegärden.