Predikan 2 Söndagen efter Jul 2022
Andra söndagen efter Jul C, den 2 januari 2022
Syr 24:1-2,8-12; Ef 1:3-6,15-18; Ps 147:12-15,19-20; Joh 1:1-18 (Joh 1:1-5,9-14)
Kära bröder och systrar!
Gud själv har tagit sin boning bland oss!
”Ordet blev människa och bodde bland oss.” Detta budskap upprepas om och om igen, varje år i samband med Jultiden. Och i dag får vi höra detta inkarnationens mysterium ännu en gång! Hela Jultiden betraktar vi ju inkarnationens, människoblivandets trosmysterium. Vi tror inte på någons re-inkarnation, utan vi tror på Guds Sons inkarnation. Vi tror på Gud som blev en av oss. Gud blev Människa. 100 % Gud och 100 % människa, så tror vi. Detta är det glada budskapet som betonas under Jultiden, tillsammans med glada julsånger.
De flesta gudstjänstfirande kristna är vana vid de ord som kommer om och om igen i liturgisk läsning och bön. Vi har hört dessa ord i den liturgiska läsningen och i bönerna många år nu. ”Ordet blev människa och bodde bland oss.” – upprepas ofta, även utanför Jultiden, t ex i Angelus-bönen.
Vilken betydelse har egentligen inkarnationens, människoblivandets mysterium?
Dagens liturgi hjälper oss att förstå det glada budskapet om att ”Ordet blev människa!” Ingen har någonsin sett Gud.” – hörde vi i Johannes evangelium. ”Den ende Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, Han har förklarat Honom för oss.” – bevittnar Johannes i början av den glada berättelsen om Jesus Kristus.
Före läsningen ur Johannes-evangeliet lästes idag två andra bibelord. De båda läsningarna hänger ihop med budskapet om Ordet som blev människa, vilket förkunnas av Johannes i hans evangelium om Jesus Kristus.
I Syraks bok förklarades att Gud ”slog läger” i Jakobs land och ”bosatte sig” hos Israels folk. Gud i sin vishet var närvarande ”i det heliga tältet” i öknen och sedan blev Han ”bofast på Sion” som ”härskare” ”i Jerusalem”. På Gamla Testamentets tid visade Gud sin närvaro på olika sätt. Gud bodde redan då hos sitt folk. Men på Nya Testamentets tid visade sig Guds närvaro på ett annat sätt. Och med detta börjar en helt ny tidsperiod. I och med Jesu människoblivande och födelse börjar en ny epok. I samband med detta brukar vi till och med räkna åren ”före” eller ”efter” Jesu Kristi födelse.
I den andra läsningen ur Paulus´ brev till efesierna förklaras konsekvenserna av Guds Sons människoblivande. Paulus skriver: ”Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus.” – Genom Jesus Kristus som är Guds Son och det eviga Ordet som blev människa.
Mässans rika böner – texter som med andakt och glädje läses eller sjungs av prästen – förklarar människoblivandets konsekvenser:
”I Honom har skett det underbara utbytet: Guds eviga Ord blev dödlig människa och vi människor får del av Guds härlighet.” (Prefation III för Jul, Om det saliga utbytet”)
Eller med andra böneord: ”Genom Honom förnyas hela världen: Han helar de slagna och upprättar de fallna, Han uppsöker de förlorade och leder dem tillbaka till Guds Rike.” (Prefation II, Om alltings återupprättelse genom inkarnationen)
”Ordet blev kött och tog sin boning bland oss för att det nya ljuset, som strålar av Guds härlighet, skulle skina klart för vår andes öga.” (Prefation I, Om Kristus, Ljuset)
Ja, ”vår andes öga…” Ett mysterium, en hemlighet. ”Ingen har någonsin sett Gud.” – skrev Johannes evangelisten.
Har Du sett Gud? Ja… hur skall man svara?
Jag fick nyligen veta att i vardagssvenska används ordet ”religiös” ibland istället för ordet ”knäpp” eller ”korkad”. ”Ingen har någonsin sett Gud.” Om ingen har någonsin sett Gud, vem skall då våga svara att man har sett Honom? Och då riskera att bli sedd som ”knäpp” eller ”korkad”. Och vem vågar ens tala om Gud i dagens samhälle?
Jo, små barn vågar!
En mamma till en liten flicka har berättat om två små barns samtal. Hennes dotter fick besök av grannens dotter. Detta barn var uppfostrat av föräldrar som inte tror på Gud. Flickorna var i treårsåldern.
Barnen talar nu med varandra och grannbarnet frågar: ”Vet du att Gud inte finns?” Den andra flickan svarar genast: ”Jo, Gud finns! Det är bara du som inte kan se Honom.”
Aposteln Paulus skrev till efesierna om något som är aktuellt för oss än idag: ”Må Han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp Han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv Han ger oss bland de heliga.” Guds ”ljus” behövs för ”vårt inre öga”. Vi behöver Guds nåd och varandras stöd. Jesus kommer både som ljus och som stöd: ”Vi får skåda Gud i synlig gestalt för att kärleken till det osynliga skall brinna i oss. Guds Ord, den Osynlige, har trätt fram i synlig gestalt, Han som är född före all tid har blivit född här i tiden.” (Prefation I, Om Kristus, Ljuset)
Ordet blev människa och ger ut sig själv i Eukaristin, som vi snart skall få ta emot. Och när vi går hem, eller tillbaka till vår arbetsplats eller till skolan? Tänk, du tar Guds Ord, Jesus, med dig vart du än går, vem du än möter. Gud med dig. Amen.
Pater Rafał Zarzycki OFMConv