Predikan 1 söndagen i advent 2021

Predikan 1 söndagen i advent 2021

Jer 33:14-16, Ps 25, 1 Thess 3:12 - 4:2, Luk 19:28–40

Kära bröder och systrar!

Låt oss vara åsnor! Låt oss bära ut Kristus!

Första söndagen i advent kan man enligt en gammal tradition i Sverige läsa evangeliet om Jesu intåg i Jerusalem. Just därför har vi hört läsning ur Lukasevangeliet (Luk 19:28–40). Texten berättar om Palmsöndagen. 

Varför just denna text första söndagen i advent? Ja, Advent (adventus på latin) innebär ankomst. Herren kommer. Adventus Domini! Vi väntar på Honom. Under Advent förbereds vi för Herrens födelsehögtid, för Jul. Men framför allt väntar vi på Herrens slutliga ankomst. Herren har lovat att komma. Vi vet inte när detta sker. Är du redo för detta? Beredd? 

Firandet av första söndagen i Advent hjälper oss att möta Herren – att bli beredda. 

Dagens evangelium är en viktig bild på Herrens ankomst. Jesus kommer som Konung! Alla de som väntar på Messias är glada och jublar. Men, som alltid, finns det några som inte vill detta. De vill inte godkänna Jesus som Messias, de vill inte jubla och är inte glada: ”Några fariséer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta. « Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«”

Och du, på vilken sida står du? Ropar du Hosisanna ur ett glatt hjärta? Kommer du med enkla gåvor som eller din mantel inför Herren för att göra honom glad? Eller liknar du fariséerna i folkmassan som är trotsiga? Eller kanske något där mittemellan – är du antingen entusiastisk eller rentav emot, likgiltig?

”Välsignad är han som kommer!” Förväntansfulla, några av oss med mantlar i famnen. Hur är det för oss? Vet vi vem vi väntar på? Skulle vi känna igen Honom om Han kom in i vår kyrka här och nu? I eukaristin skall vi snart få möta och ta emot Honom. 

Evangeliet nämner en provocerande detalj. Detaljen blir kanske viktig? En åsna. Herren valde själv att rida på en åsna. Varför just en åsna? Skulle inte en häst passa bättre för Israels och världens kung? Om inte hästen kanske en kamel eller en elefant, eller en vagn? Jesus visste själv att man skulle fråga ”varför”.

Han sa: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.” Och det blev exakt som Jesus sade: ”De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« De svarade: »Herren behöver den.«”

Herren behöver den. Åsnan. Varför? I Bibeln används åsnan som en symbol. Påven Franciskus förklarar detta med följande tankar:

Jesus valde en åsna av några viktiga skäl: för renhetens, ringhetens och lidandets skull. 

Det står om åsnan, att den var ett djur som ingen ridit på innan. Han är ju den förstfödde före allt skapat och den som gör allting nytt. Hos honom blir vi nya, får börja om på nytt som på ett oskrivet blad. Ja, för renhetens skull valde Jesus den unga åsnefålen, men kanske ännu mycket mer. 

Det var också för ringhetens skull. Som kröningståg var Jesu intåg i Jerusalem en ren parodi i världens ögon. Hos nästan alla folk är ju ordet åsna till och med ett skällsord. Redan på Jesu tid hånade romarna judarna och sa att inne i det allra heligaste i templet fanns ett åsnehuvud som folket tillbad. Att hålla sig själv för ringa är inte så populärt i vår tid, då det gäller att förverkliga sig själv och vara något. Ingen går fri från den frestelsen.

Jesus valde också, till slut, åsnan för lidandets skull. Åsnor över vår jord bär otroliga bördor på stapplande ben. Det finns många som sätter sig på höga hästar. Jesus valde en åsna, han som själv i Skriften kallas för Smärtornas man. Han är till för alla dem som knäar under en övermäktig börda av vilket slag det vara må. Den som plågas av synd, eller sorg, ångest eller smärta, hos Jesus har de sin Frälsare och Konung. Hosianna-ropet som mötte honom är ju egentligen ett nödrop:  ”Ack, Herre fräls. Ack, Herre låt väl gå.”

Åsnan har ett svart streck längs ryggen, och ett annat tvärs över skuldrorna, ett så kallat skulderkors. Tänk vad häftigt egentligen, att åsnan bär ett kors på ryggen! Redan där och då bar korset Kristus.

Dagens läsningar började med att nämna en hemlighet: en viktig tid och även en viktig dag (Jer 33): ”det skall komma en tid” och ”när den tiden och den dagen kommer”. Denna tid har redan kommit. ”Ett rättfärdigt skott ur Davids stam”, dvs Messias, har redan fötts. Jesu födelse är ett faktum. Nu väntar vi på hans slutliga ankomst. 

Psaltarpsalmen vi hörde i dagens liturgi är en viktig bön för var och en av oss. (Ps 25:4-9) Vi behöver hitta den rätta vägen: ”Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.” Psaltarpsalmen lär oss att ”de ödmjuka lär han sin väg.” 

Herren som rider på en åsna, är ödmjuk. Han lär oss att likna honom. Han är buren, inte på någon häst eller vagn, utan just på en åsna. Hans rike är inte av denna världen. Han lär oss ödmjukhet. Han visar oss den rätta vägen. Han själv är ju Vägen. 

Den andra mässläsningen 1 Thess 3 ger oss ytterligare viktig uppmaning hur vi skall leva medan vi väntar på Herrens slutliga ankomst: ”stå oförvitliga och heliga inför vår Gud och fader, när vår herre Jesus kommer”. ”Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från herren Jesus.” Herren visar vägen. ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” 

Låt oss vänta med glädje, och förbereda oss för denna tid som kommer, för denna dag som Herren kommer för att hämta oss till sitt rike. 

Adventus Domini! Amen. 

Pater Rafał Zarzycki OFMConv