Kortpredikan 3 juni 2023, SS Charles Lwanga och följeslagare, martyrer
Syr 12a -20a; Ps 19: 8-11; Mark 11: 27-33
Martyrerna i Uganda, Charles Lwanga och hans följeslagare, brändes till döds år 1886 av deras unge hövding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhandeln och vägrade att låta sig utnyttjas till otukt.
De liknar den unge Syrak, som ”ända från ungdomen följde visheten”. Han ”strävade lidelsefullt efter det goda, han kämpade hårt för dess skull.”
Dessa afrikanska martyrer förenades med martyrerna från den tidiga kyrkans tid, låt vara i norra Afrika, vilka prisades av Augustinus och Chrysostomos. Den salige påven Paulus VI förundrades över detta när han helgonförklarade de ugandiska martyrerna år 1964.
Martyrernas frimodiga vittnesbörd bar frukt, även om det kostade dem livet. Idag är det Afrikas kyrka, inte minst i Uganda, som ger mod åt ett trostrött Europa.
Martyrernas styrka och vittnesbörd är en frukt av Jesu eget frimodiga och listiga vittnesbörd inför översteprästerna och de skriftlärda, när de frågar efter hans fullmakt.
Han frågar efter deras bekännelse till Johannes och hans dop. De fegar ut och tvingas att själva retirera. Hans motståndare får inget grepp om honom. Martyrerna har del i sin Herres frihet och frimodighet.
Redan den unge Syrak visar vägen till visheten. Tack vara renheten fann han visheten och modet att vittna om den.
”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.”
pater Ingmar Svanteson
