Kortpredikan 1 april 2025
Hes 47: 1-9, 12; Ps 46: 2-3, 5-6, 8-9; Joh 5: 1-3, 5-16
Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner från templet ut i havsvattnet för att göra det friskt. Allt får liv och alla slags fruktträd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom.
Jesus Kristus är källan till den nåd som rinner fram i den heliga Kyrkan. ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.”
Mannen som botas hade varit sjuk i trettioåtta år, en hel livslängd. Han representerar den andligt sjuka människan.
Jesus ”såg honom”. Han tilltalar honom och gör sig därmed känd för honom. Människans okunnighet om Jesus Kristus och vem han är, är den första ”sjukdomen”.
Den andra sjukdomen hör vi antydas i Jesu fråga: ”Vill du bli frisk?”
Frågan verkar först obegriplig i våra öron. Är det inte självklart att människan vill bli frisk?
Det förvånande är att människan kan föredra att förbli i sitt ”sjuka” tillstånd, föredra andligt mörker. Av rädsla och feghet kan hon föredra det framför att tro på Jesus och leva i hans efterföljd.
Ligger hon kvar i sin ”säng” behöver hon inte självkännedom. Hon kan fortsätta att skylla på andra och på annat. Det kräver mod att gå ut i livet och ta eget ansvar.Ovilja att bli frisk är den andra sjukdomen.
Den tredje sjukdomen är egenrättfärdighet. Människan har ett mot-stånd mot att blibotad. Den egenrättfärdige kan kämpa och slita, men värjer sig mot att ta emot hälsan som en gåva. ”Vill du blifrisk?”
”Eftervården” är en varning: ”Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre”. Ansvaret har ju vuxit hos den som blivit helad.
Tre ”sjukdomar”: okunnighet, ovilja och egenrättfärdighet.
Den helige Antonius såg alla hinder på vägen och frågade hur någon enda kunde bli räddad.
Han fick svaret: ”Ödmjukheten”.
pater Ingmar Svanteson
