Predikan 4 söndagen i advent 2023

2 Sam 7: 1-5, 8b-12, 16; Ps 89; Rom 16: 25-27; Luk 1: 26-38

Kära bröder och systrar,

Efter middagsbönen idag (non) lämnar vi adventstiden och kommer in i Jultiden. Herren knackar alltså redan i dag på eftermiddagen på vår dörr och väntar sig att vi är beredda att ta emot Honom.

Vi hör till alla de världens folk som kallats till ”lydnad i tron” och det är en ständig källa för tacksamhet. Gud har inte övergivit oss och Han har inte låtit straffet för vår synd ligga kvar över oss för alltid. Han har sänt oss sin enfödde älskade Son.

Både adventstiden och jultiden firar vi som vårt svar till löftet om en Återlösare, Han den utlovade som bryter djävulens, alltså den bibliska ormens, makt och öppnar ingången till Paradiset. Porten dit har varit igenlåst för människan sedan Adams och Evas tid. Vi tror detta. Vi inser att det är vår skuld som människor som med rätta straffat oss. Många tror inte att det finns något straff. De har fel men vill inte ge med sig. De säger att Gud aldrig kan straffa synden eftersom de själva inte gör det. De tar sin egen godhet och snällhet som mått på Guds. De tror att Gud är som de.

Gud säger till ormen, som överlistade kvinnan i Edens lustgård och som gav mannen att äta av kunskapens träd:  ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes, de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen” (1 Mos 3:15).

Först: Vad betyder orden? ”Avkomma” betyder barn, ”Hälen” är den del av foten man normalt inte ser eftersom man går framåt. När ormen ”hugger” Maria och Jesus i hälen, kommer han bakifrån för att inte bli upptäckt. Det är ett lömskt angrepp, men inte dödande.

Marias smärta vid sin Sons död på korset kommer av ormens förräderi och ondska. Ormen tillåts göra detta men är redan förbannad. Gud säger till ormen, Satan, ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara” (3:14).

Människans fel är detta: liksom Adam gav Eva skulden för att äta frukten på kunskapens träd, gav Eva ormen skulden för att ha lurat henne. Alltså begår båda det felet att de skyller sina felbeslut på någon annan. De har blivit bedragna och de har bedragit själva. Så listig är djävulen för att få makt över människan. Gud ingriper för att rädda oss ur djävulens våld. Fadern sänder sin enfödde Son som vår Återlösare. Sonen som blivit människa för vår frälsnings skull, dör som människa, men som Gud kan han inte dö, utan lever i evighet.

Genom sin evighet väcker han den döda kroppen till liv och uppstår som dödens och syndens besegrare. När Han uppstått och lever befriar Han oss från vår skuld och förlåter oss när vi bekänner skulden och tar ansvar för våra moraliska beslut.

I evangeliet nämns kung David. ”Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron” (1:32). Det är inte vad vi som kristna fäster så stor vikt vid, av det som ängeln Gabriel säger till jungfrun Maria. Men det har betydelse, inte bara för judarna, utan för oss i det Nya och eviga förbundet också.

Jesus säger i förhöret med Pilatus att ”hans rike inte hör till denna välden (Joh. 18:36). Måste då riket ha en konung, som Juda hade David? Svaret är ’ja’. Johannes skrev om det i sitt evangelium: ”Pilatus frågade: ’Du är alltså kung’. Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är en kung” (37). Han tillägger: ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna om sanningen” (37).

Kära bröder och systrar, efter adventstidens välsignelser får vi fira ett barns födelse med stor glädje och tacksamhet. Efter bikten kommer vi med rena hjärtan till vårt andliga Betlehem där vi får skåda Frälsaren. Han har kommit som ett barn, men vi måste ta konsekvenserna som kristna att lyda honom som konung och jungfru Maria som vår drottning. I allt vi tänker och gör måste vi erkänna det konungsliga i vår Herre Jesus Kristus.

Matteus säger i sitt evangelium: ”Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led” (Matt 1:17). Det visar att det finns ett led av rike och rikets konung från äldsta tider till vår egen tid som är nu.

Sanningen om liv, död och uppståndelse finns hos ett barn som är Faderns Son, utgivet för oss och för vår frälsnings skull. Inga krig i världen kan ändra på den sanningen. Jesus är Konung av Davids stam men hans rike större än alla kungars. Amen.

diakon Göran Fäldt